Aga?

Du är så klok.

mamman2008;

"Hålla sig på mattan?" Usch, vilket fruktansvärt uttryck.

Det är barn vi pratar om här. Ja, barn behöver gränser och regler. Men de är inga monster som ska hålla käft tills mamma säger att det är okej för dem att öppna munnen. Barn ska lyssnas på i samma grad som man lyssnar på vad vuxna säger. Barn ska respekteras på precis samma sätt som man respekterar vem som helst.

De har ett egenvärde som är helt oberoende av dig eller mig eller någon annan människa. Det enda som ger föräldrar möjlighet att uppföra sig illa mot dem är att de är små och skyddslösa och att man själv är i avsaknad av spärrar eller har en skev syn på hur barn fungerar. Och att utöva den sortens makt över små och skyddslösa människor bara för att de är just små och skyddslösa är ett av de värsta övergreppen, tycker jag.

Man kan inte ställa samma krav på en 2-åring som på en tonåring. Man kan visa på vilka regler som gäller men det finns ingen rimlighet i att de ska lära sig "veta hut" när de inte ens har förmågan att fatta vad de gjort fel. Jag blir totalt mörkrädd när jag läser de inlägg du skrivit. Hujedamig.

Jag gissar på en dask tillbaka.

En annan sak som slår mig, rent allmänt, är inställningen som lyser igenom i vissa inlägg. Man verkar gå in i föräldraskapet med inställningen att barn är tjatiga och gnälliga av naturen och att det till alla pris måste stävjas genom att, som någon uttryckte det, visa vart skåpet ska stå, annars blir de ouppfostrade och skrikiga.

Min blygsamma erfarenhet säger precis tvärtom. Barn blir tjatiga och gnälliga av för lite uppmärksamhet. Får de uppmärksamhet och blir lyssnade på, behöver de inte tjata eller gnälla. Får de vara med och hjälpa till så gör de gladeligen det och talar man till dem som intelligenta varelser, så svarar de på det.

Så gott som varenda människa på jorden ger en direkt respons i paritet med hur de bemöts. Barn är inte annorlunda i det; de är inte från någon annan planet. Jag har aldrig varit något övertygat Jesper Juul-fan men i en sak har han helt rätt. Tala till dina barn som du talar till vem som helst och du får respons i enlighet med det. Så jäkla enkelt. Men så svårt för vissa.

Och så var vi där med den där dasken igen. Går det verkligen inte att ordna det där med att sätta gränser på annat vis? Och är det barnet som ska betala det fysiska priset för en förälders slapphet?

I övrigt så är det såhär hemma hos oss: Kommer vänner och hälsar på så vet de att barnen är med och innefattar dem i sin konversation (med oftast väldigt kuliga diskussioner som följd). Vill vi prata helt ostört, träffas vi utan barn. Inte så att de sitter och hänger och gnäller runt oss men de är trots allt inte så gamla och kan behöva hjälp med olika saker under tiden vi fikar. Och det måste de kunna få i så fall.

Och så var vi där med den där dasken igen. Går det verkligen inte att ordna det där med att sätta gränser på annat vis? Och är det barnet som ska betala det fysiska priset för en förälders slapphet?

I övrigt så är det såhär hemma hos oss: Kommer vänner och hälsar på så vet de att barnen är med och innefattar dem i sin konversation (med oftast väldigt kuliga diskussioner som följd). Vill vi prata helt ostört, träffas vi utan barn. Inte så att de sitter och hänger och gnäller runt oss men de är trots allt inte så gamla och kan behöva hjälp med olika saker under tiden vi fikar. Och det måste de kunna få i så fall.

Ni är så kloka. Instämmer.

Mig också i vissa avsnitt. Kanske inte enbart detta med att daska eller ej utan mer den syn på sina barn en del uttrycker. Daskandet är bara en del i det hela; jag undrar mer hur ett barn som aldrig får komma till tals utan att få tillåtese från mamma och pappa, mår efter ett tag. Vilket människovärde de anser sig ha när de upplever att de inte är lika viktiga som alla andra att lyssnas på utan måste lära sig från bebistiden var skåpet ska stå och hålla sig på mattan.

Och då lär man barnet att inte daska andra på handen genom att... daska på handen? Ja, det låter logiskt.

Att vara delaktig har ingenting med att bli bortskämd att göra. Du får ursäkta men hör du inte själv hur bakvänt det låter? Alla har väl för sjutton behov av att bli sedda, få vara med och känna sig duktiga? Även om det säkert finns de som förnekar den saken.

Ungar ska inte synas först och främst; de ska synas lika mycket som alla andra i omgivningen. De ska tillåtas att synas och få vara med. Hur hade du själv reagerat om du inte fick vara delaktig i det din familj pysslar med? Om någon sa till dig att du inte fick vara med för att inte bli bortskämd? Att du blir en bortskämd skit om dina barn och din man lyssnar på vad du säger och låter dig ta del av deras tankar och känslor?

För det är just precis den typen av retorik du använder och den faller av den enkla anledningen att barn fungerar som vem som helst i sociala sammanhang om de bemöts som de små människor de är.

Fast det känns som att det kvittar precis vad man skriver; för dig verkar det endast finnas två lägen. Antingen stenhårt hållna, alternativt daskade rara små barn eller snorungar som blivit sådana för att de är gränslösa. Mellantingen tycks inte ens existera och föreställningen om att barn som blir sedda, blir felaktigt bortskämda känns så skruvad att jag inte ens orkar kommentera den biten.