Löpartråden 11

Jag mår bättre idag så om en kvart bär det av till Lidingö! Hoppas hinna träffa Kattstugan men jag har ju inte ditt nummer Waimea! Hoppas Kattstugan har det så vi kan ses också, det vore så kul

Tittar in i nya tråden... Lite sent kanske, men lycka till alla som ska springa LL!

Vilken tur att du känner dig bättre Isold, hoppas att det går bra!

Själv har jag inte sprungit nåt mer efter halvmaran, men nu är jag hemma igen med mina egna skor, så nu har jag ingen ursäkt längre...

Hemma igen. Jag vet inte hur jag ska beskriva dagens lopp, det gick så tungt! Första två milen var ok men tredje var hemsk! Jag är iaf nöjd med tiden, 2:29:34, men Kattstugan slog mig förstås med några sekunder Det var dagens höjdpunkt, att träffa Kattstugan!

isold: gott jobbat

Hurra, hurra, pers med heeela 20 sekunder På sju LL- starter, den första 1996, har jag lyckats pricka in fem tider inom 66 sekunder. Är inte det lite konstigt? Finns inte så mycket att säga om årets lopp mer än att det började väldigt lätt och bra (tog det kanske lite väl lugnt), men sen blev det riktigt tråkigt när magen ballade ur av sportdrycken. Nå, så kan det gå. Har lite fläckvis träningsvärk idag, blir intressant att se hur det utvecklar sig tills imorgon...

Isold: Du såg iallafall väldigt pigg ut i målet

Tyvärr hade jag ju inte Waimeas telefonnr. Tänkte inte på det förrän jag redan åkt hemifrån. Hoppas det gick bra för dig!

Snillis: hoppas du snart är frisk igen!

Fint att du hittat hit Elektra!

Glömde skriva att min tid blev 2.29.09.

Kattstugan och Isold: Ni är helt fenomenala! Fantastiskt.

Själv sprang jag på 3.00.43, missade således min måltid, under tre timmar, med 43 sekunder och det beror på att jag trillade ett par km före mål, precis efter krönet på 'Karins backe'. Jag slappnade av och släpade väl fötterna efter mig lite väl mycket och plötsligt låg jag där och tuggade damm och kände lår- och vadmuskler krampa. Jag blev så vansinnigt arg så jag kom på fötter, började jogga igen och svor en lång harang om 'den helvetes jävla backjäveln', sprang på, hittade min rygg igen och spurtade allt jag hade in i mål, men näe.

Men vi tar det från början - jag laddade med fyra timmars usel sömn, krullad runt ett barn och desperat försökande få barn nummer två att somna om vid 5.30 - utan att lyckas. Huvudvärken var ett faktum och halsen kliade som besatt.

Jag och lillgrabben tog en tidig morgontur ut till Lidingö för att hämta nummerlappen - gissa om han tyckte det var coolt att åka T-bana?!?!

Sen tillbaks till faster på Gärdet, lite fika, byta om och retur till Lidingö. Alvedon för huvudvärken och C-vitamin som placebo för halskliet och det började kännas bra!

Startade långt bak i mitt startfält och tog det luuuugnt. Jag var hypernervös över alla hemska, jobbiga, dödliga backar jag hört talas om, så jag vågade inte springa på i mitt tempo. Eller ja, vågade och vågade, första 5 km hade jag jusom inget val och det var först efter de 1o första jag insåg att ska jag över huvud taget bli andfådd idag är det vänsterfil som gäller. Så jag började springa om.. och springa om.. och springa om.. och fortfarande i ett undertempo, kändes det som. När jag passerat 15 km tänkte jag att nu jäklar, nu börjar det väl. Och jo, lite backigt var det allt, men vadå, 'Bosö tvättbräda' - det var lugnt, ingen större panik, skön löpning bara. In på de 10 sista kilometrarna insåg jag dels att jag kommer att få tokbra självförtroende för jag var hur pigg som helst och sprang om massor av löpare, dels att min superlugna öppning var just för lugn. Så jag tänkte att 'jaja, det blir till att pinna på i backarna hur illa det än är'. Så kommer abborbacken då. Jag har liksom tänkt mig den som Kjempejentes slalombacke 'rätt upp i skyn' en bred autostrada som bara pekar rakt upp, med utslagna löpare i mängder hasande sig upp utmed kanterna,men det var ju inte riktigt så. Så jag tassade upp på lätta fötter och jublade inombords!

Sista fem började ändå vaderna att kännas, det drog ihop sig lite emellanåt så jag försökte se till att springa så avslappnat som möjligt utan att tappa tempo. Så kommer jag uppför den där j-la backfan 'Karins backe', jag springer på och tänker, jag minns så väl att jag tänker 'nu ska jag slappna av lite i nerförslutan' och så ligger jag där och tuggar grus.. Aåh!

Summa summarum - jag kommer igen nästa år med lite starkare vrister!

Litet tillägg - jag skrapade upp handflatorna, knäna och slog i vänstersidan när jag föll, så jag var både jordig och lite blodig om händerna när jag kom i mål, men det var ingen fara alls!

Min pappa var dessutom så imponerad av att jag faktiskt tog mig runt så han har givit ett betydande bidrag till min Garmin Forerunner - i morgon blir det till att webbshoppa! Jajemän!

Och så helgens kommentar: Frans betraktar storögd alla poliser när vi hämtar min nummerlapp och vi pratar om att de har reflexväst och att en av dem hade en lång fin fläta. När vi kommer till pappa och Frans ska återberätta så säger han andäktigt och superengagerat 'Pappa, så såg vi farbror polisen och dom hade stjärtlapp', jag skrattade så jag höll på att dö.

Hej min vänner!
Stort grattis!!
Jag är ruggit imponerad av er alla som sprang runt LL!! Vilka grymma tider ni presterat!
Hoppas att ni mår bra idag.

Jag och Carina min löparvän, tänkte på er alla iförrgår när vi var ute plockade kantareller både gula och trattisar istället för att vara på Lidingö. Vi kommer tillbaka till Gbgvarvet!!