Sommarbebisarna GBG. Tredje året nu!!

Mamsie: Jag vet inte vad ni har för försäkringsbolag, men jag såg att tex If hyr ut bilstolar. Om man har dem som bolag så betalar man typ 80 kr i månaden i fyra år för en, vad jag tyckte, rätt fin framåtvänd stol som man sen får behålla. Den kan man ha upp till 10 års ålder eller till ha är över 135 cm och kan sitta utan extra kudde/stol. Den stolen de hade kunde man fälla lite till villäge och såg smidig ut att flytta runt utan att för den skull vara "för enkel".

Hej förresten . Med oss är det fint; barnen mår bra även om de och jag råkat ut för samma eller liknande virus som Lovis lilla Stella fått - hög feber och blåsor i munnen. Bianca var sjuk fredag - måndag och sen jag och Elliot mån-ons. Aptiten är inte på topp och barnen dregglar som attan pga de retade slemhinnorna. Jag lyckad hålla dregglet i schack . Längtar efter att få tillbaka lite energi och slippa den envisa febern. Maken verkar ha klarat sig än så länge, hans immunförsvar verkar starkare. Jag åker dock på allt som barnen får plus lite till, känner mig som värsta måndagsexemplaret som har en massa sjukdagar varje månad. Nåja, jag skyller på liten i magen som snor all min energi. När han/hon väl är på utsidan kommer jag bli mkt piggare, eller hur ...?

Lovis: Det blev en hel del Lego och andra leksaker, julstjärnor och nån pyjamas...fattar inte riktigt hur det kunde landa på 3200kr??! Nåja, massa bra grejer, till och med en Lego-byggsats som Mats ska få i julklapp

Hörni tjejer, jag har visst en kille i magen!! Gjorde köns-UL imorse och sitter som bäst och smälter tanken på hur det kommer bli med en familjekonstellation med två grabbar och en tjej i mitten. Nån som vuxit upp i en sån syskonskara? Själv har jag både syster och bröder och uppskattar alla så mycket, även om jag är närmare min syster nu som vuxen.

Å jag känner mig så uppgiven och behöver hjälp...Elliot (3.5 år i januari) har varit blöjfri sen i somras. Vissa dagar går jättebra medan andra så händer det nån mindre eller större olycka. Hemma kommer han ibland ihåg själv att gå, men för det mesta får vi säga till honom eller fråga. På dagis däremot säger han ALDRIG till och där händer också de stora olyckorna med total nedkissning. Ibland får vi bara hem en kalsong, andra dagar kan det vara upp till 3-4 kalsonger+byxor. Han vill oftast inte gå när fröknarna frågar och har sällan ro att sitta och kissa klart. Nu har de dessutom bytt hans favorittoalett som han äntligen accepterat till en sån där liten barntoa, en som han borde tycka är jätterolig att kissa på men som han istället tycker är läskig eftersom han inte kan fästa toaringen på den som han brukar använda. Som resultat av detta har han försökt hålla sig de två senaste dagarna med resultatet att han totalt kissat ner sig till slut. På måndag ska vi ha ett möte med föreståndarinnan och Elliots inskolningsfröken och prata om hur vi ska gå vidare. Hur hade ni gjort? Gett upp? Börjat med blöja igen? Hemma funkar det som sagt, dock inte felfritt, men på dagis är det verkligen katastrog. Jag är osäker på hur fröknarna (framförallt en av dem) reagerar när han kissar ner sig och är rädd att de stressar/pressar honom. Märker att han är ledsen över det hela, men på frågan om han vill ha blöja igen säger han nej. Han vill ju kunna men det går inte så bra. Är så himla ledsen för hans skull och undrar om detta är otroligt sent att inte vara torr och om vi kanske skulle söka professionell hjälp. Snälla, kom med input, tips, erfarenheter, vad som helst!!!

Hej på er. Jag skulle skriva en massa positiva saker om helgen men så börjar jag bara gråta när jag tänker på makens återgivning av hur Elliot reagerade imorse när han kom till dagis. Han bröt ihop helt, har inte varit så ledsen sen nån misslyckad dag under inskolningen för 2.5 år sen. Maken tyckte att han var extra undflyende när den fröken kom som vi misstänker har kommit med omsidiga kommentarer.

Vad har vi gjort i helgen då? Jo vi har infört ett klistermärkessystem som har gjort susen; inte en enda olycka vare sig liten eller stor på tre dagar. Vi har förberett minutiöst med instruktioner till fröknarna och kissträning igår på dagisets toalett och hoppas nu bara att de inte sabbar allt positivt idag och knäcker hans självförtroende igen. Vi ska ju ha mötet med personalen först i eftermiddag så jag hoppas de kan ta till sig de skrivna instruktionerna så länge. Vi fokuserade stenhårt på positiv feedback och lugn och ro vid kissningen, samt att de inte ska fråga honom om han behöver kissa utan helt enkelt ta med honom på toaletten med jämna mellanrum och sen distrahera honom en stund så att han sitter kvar. Är väldigt spänd på att höra hur det gått. Jag ringde till dagis en kvart efter lämningen imorse för att höra om han lugnat ner sig, och den fröken som svarade då sa att han var glad igen och att de skulle göra allt för att vara lugna och positiva med honom idag. Stackars liten, att det skulle behöva bli ett sånt trauma för honom det här ...

Jag får väl rapportera lite från mötet med personalen; svårt att få med allt men huvudsakliga intrycket är att fröknarna VERKLIGEN bryr sig och att de är genuint oroade över varför Elliot verkar så rädd för att kissa på dagis. Problemet har tydligen kommit för ca tre veckor sen; från att ha funkat rätt ok med något enstaka läckage blev det plötsligen katastrof som utvecklades till nåt som liknar fobi. Han mår jättedåligt av att inte våga kissa på dagis. Han drar sig undan de andra barnen och koncentrerar sig mer på att inte kissa ner sig än att leka. När han väl är på toaletten (han följer med utan problem när de säger att han ska försöka kissa) så kommer det verkligen inget, han får inte fram något fast han är tokkissnödig. Han kan sitta och kämpa med fröknarna som distraherar och sen när han reser sig upp för att tvätta händerna och slår på kranen så kommer allt. Han blir besviken, igen, över att ha misslyckats. Igen. Hans självförtroende är i botten och det har blivit en total spärr.

Varken vi eller personalen vet hur vi kan bryta den här onda cirkeln. Det funkar ju hemma, och det funkar på dagis (om än med visst motstånd) när jag tex är där nere vid hämtning eller om vi är i dagisets lokaler själva på helgen. Han har fått en spärr mot att kissa under dagisdagen och vi alla, mest han själv, känner oss maktlösa hur vi ska lösa detta. Fröknarna är införstådda med vårt nya belöningssystem (även om de inte gillar belöningssystem av princip eftersom de anser att ett sånt system alltid har en baksida i form av misslyckande och utebliven belöning = bestraffning på sätt och vis, något jag i sak håller med om, men vi griper efter halmstrån nu) och kommer göra allt dessa sista dagar innan juluppehållet för att bryta den tråkiga trenden vi hamnat i. Sen fortsätter vi under julen med positiv träning och kommer att vara nere på dagiset och leka där så mycket vi kan under mellandagarna så att han får öva på dagisets toaletter. Vad mer kan man göra?

Känner mig så trött och uppgiven och mitt hjärta blöder för min älskling som mår så dåligt av detta Vi hoppas på att allt ska se ljusare ut efter jul och att spärren släppt eller i alla fall mattats av när det blir dags för dagis igen efter trettondagshelgen.

Mamsie: Precis vad makens pappa fick i julklapp/65-årspresent . Mycket bra idé.

Själv så sitter jag och väntar ut den sista halvtimmen på mitt jobbande innan julledigheten. Jag skulle egentligen till min barnmorska halv elva men hon ringde precis och sa att hon kände sig magsjuk, så jag ska få träffa hennes kollega halv tolv istället. Detta innebär dock inte att jag tänker jobba en timme längre, utan jag tar en sväng på stan innan, måste fixa en sista julklapp (biocheckar, snabbt och lätt fixat) och jag är verkligen LEDS på att jobba nu.

Med oss är det fint. Magen växer och sparkar, och därinne huserar en liten lillebror som jag kanske nämnt? Jag går in i v.30 på fredag, tiden tickar på.

Elliots toafobi har lättat men igår blev det istället en incident kring hans bajsande; han bajsar i blöja hemma och brukar hålla sig tills han kommer hem, men igår på dagis var han bajsnödig på morgonen och vågade inte gå och kissa av rädsla för att han skulle bajsa i toaletten. Han vill inte att fröknarna ska sätta på honom en blöja; han säger att det är bebisar som har blöjor och vill väl inte ses som en sån (hemma har han dock inga problem med det utan går och hämtar en blöja när han är bajsnödig och låter oss sen ta bort den direkt). I slutändan så kissade han ner sig totalt men var gladare sen när fröknarna sa att han kan få vänta med att bajsa tills jag kommer. När jag väl kom till dagiset vid 14-tiden satte jag på honom en blöja (diskret, inne på toaletten) och då gick han och berättade lyckligt för fröken att han skulle bajsa nu. De är knepiga de små liven ibland, men jag låter honom hellre bajsa i blöja än att han ska få förstoppning. Vi tar tag i toabajsandet när toakissandet funkar fullt ut på dagis.

Bianca är en glad och stark "liten" tjej som styr och ställer och charmar sin omgivning. Är skräckslaget förväntansfull inför vad det ska bli för en liten dam av henne. Hon är orädd och motorisk och nu börjar det lossna en hel del med språket också. Varje dag kommer det nya ord (som vi förstår) och däremellan kommunicerar hon med gester och läten.

Häftigast av allt är att se dynamiken och kärleken mellan Elliot och Bianca och jag undrar i mitt stilla sinne hur en lillebror kommer kunna komma in i bilden. Ett intressant år framför oss, på många sätt...

Kram på er, nu kommer strax maken och plockar upp mig och sen ska vi shoppa julklappar!

Grattis Mamsie!! Underbart att höra

Bra här om än kaotiskt till och från. Gabriel är nu 6.5 månader och busar för fullt med Elliot och Bianca. Ska se om jag kan ladda upp ett par bilder. För tillfället sover han ute i vagnen medan de stora är på dagis. Lugnt och skönt för stunden, denna min sista mammaledighet.

Angeliqan: Gabriel är i samma viktklass - 9.8kg på sexmånaderskollen . Bianca vägde dock 11 kg i samma ålder så jag tycker nästan Gabriel är nätt!