Tråddödare igen....

Men nu menar du väl androgEEEEEn?

Det var kvinnornas subjektiva upplevelse. Männen behandlades illa men tyckte att det var normalt. Kvinnorna behandlades bättre men upplevde det som jobbigt och tyckte det var jobbigt.

Undersökningen visade så att männen var så vana vid att behandlas på det sättet ända från barndomen att de inte reagerade på det. Men kvinnorna hade inte råkat ut för den behandlingen förrän de var i 20-25-årsåldern och kom ut i arbetslivet.

Eller sångaren i Tokyo Hotel. Tog ett tag innan man fattade vad h@n var.

Haha! Gillar slutklämmen om den ideala partnern...

Jag håller med om det också. Därför är jag för jämställdheten och mot feminismen, för de jobbar inte alls åt samma håll.

Feminismen i Sverige har drabbats hårt av oligarkins järnlag och verkar inte bry sig om jämställdhet längre.

Alla borde behandlas med respekt på sin arbetsplats. Jag tror också att det kan förvärras just av hämdbegär. Till exempel så är det väldigt vanligt på kvinnliga arbetsplatser att man sätter upp lappar i stil med "En kvinna behöver en man lika mycket som en guldfisk behöver en cykel". Sånna grejer är vanligare på kvinnliga arbetsplatser, men det kanske beror på att just att kvinnorna upplever sig undantryckta i samhället. Samtidigt kan det leda till att männen blir arga och går till samma nivå på sina arbetsplatser. Och eftersom media hela tiden försöker trycka på att alla blir så illa behandlade så kommer folk tro att de måste hävda sig mer än de egentligen behöver.

Frågan jag ställer mig då är ju om vi borde fokusera på rättvisa eller på behov. Är det rättvist för att alla gör samma sak lika mycket, eller är det viktigare att alla får sina behov tillgodosedda så mycket som möjligt?

För man kan ju vid första anblicken tycka att tjejerna på denna arbetsplatsen borde ta sig i skinnet, vilket en del även gör. Men känslan de har är ju på riktigt och borde tas på allvar. Så det blir mer komplicerat än att bara mäta tycker jag.

Mmmm, riktigt säker kan man aldrig vara. Tror min mamma börjar misstänka att jag kör i fel fil, eftersom jag varit singel länge.

Jag som bott utomlands är ju också lite förvirrad på det där. Det är ju inte alla ställen som delar Sveriges ideal av jämställdhet. Många tycker ju att vår definition är jättekonstig och vill inte alls ha vår jämställdhet i sina samhällen. Det var svårt när jag koordinerade biståndsprojekt i Colombia, att försöka förklara att kvinnorna där nere inte var intresserade av jämställdheten så som svenskarna ville ha den. De ville ju vara hemmafruar och ta hand om barnen. Det är varje kvinnas rätt och totalt ovärdigt att behöva jobba efter att man skaffat barn.

ANDRA filen menade jag ju...

Confligere, stack du eller? Jag tänkte ju att du skulle bjuda på en öl eller två i Göteborg imorgon. Måste jag ringa för att få tag på dig eller?

Jaja, då outar jag dig istället. (För er som inte vet så brukar vi presentera varandra för folk när vi är på krogen. Mycket roligare än att presentera sig själv.)

Confligere heter irl "*******"... eller vänta, hur många bokstäver är det nu? *Räknar på fingrarna.* Fyra. Okej, Confligere heter egentligen "****". "****" i Lönneberga. Han är tolk. Väldigt duktig tolk till och med, men just nu pluggar han psykologi eller nåt sånt för att han tror att han kommer att mogna då.

Han pratar bred småländska och har stor talang för språk, men för absolut inget annat än språk. Om någon frågar oss vem av oss som är störst så är det så att jag är längst men han är äldst och tyngst. Han tycker om stickade tröjor och stickade mössor. Han dricker helst fulöl och äter skräpmat. Han är sån där som är väldigt snäll och ödmjuk, så han får lätt tjejkompisar men inte flickvän.

Om ni vill veta något annat om Confligere är det bara att fråga mig. Jag ger bättre svar än vad han ger...