GreetaGarbo skrev 2009-11-25 17:16:56 följande:
Hittade denna tråden av en slump men den passar mig... Är 30 år gammal och har EDS, är diagnosticerad sen ca 8 år sedan och har just fått mitt första barn. Precis som Piiiip har jag också hypermobilitetstypen. Hur har ni lyckats få livet att gå ihop med barn och smärta? Har ett barn som vill bli buret hela tiden, vilket är jättesvårt genom att min kropp inte riktigt pallar med det. Hur har ni gjort? Tyvärr gillar h*n varken bärsjal eller bärsele utan gallskriker -det enda som duger är famnen och att man går omkring. Får så dåligt samvete att jag inte bär barnet mer a´la anknytningsteorin men kroppen orkar inte riktigt med. Självklart bär jag när det verkligen behövs men inte hela tiden. Hur har er sjukdom påverkat ert föräldraskap?
Välkommen hit!
Jag tycker att sjukdomen påverkat mitt föräldraskap på det sättet att jag inte har ork o energi som jag kan se andra mammor verka ha. Sen så lever man redan på gränsen till vad man orkar varje dag och så kommer en sjukperiod då barnet behöver bli buret extra mkt(tex kolik i början eller andra perioder senare) och då är man redan så slutkörd att det är svårt att få den där extra energin. Och då får man sova jättelite o o får mer ont osv.
Men jag är också ensamstående. Jag tror att det nog är mkt lättare om man har en partner som också förstår att man är lite nedsatt i ork o kropp.
Jag kan tycka det har varit jobbigt rakt igenom att när mitt barn väl sover de få timmar han sover djupt då kanske jag ligger vaken länge pga höften bara krampar sig osv.
Jag har ett bärbälte som heter hippychick som verkligen avlastar axlar o rygg. Det är för 6 mån och uppåt o man sätter lixom barnet på en låda och ryggraden får förbli rak. Jag har det i barnvagnen alltid.
Men endå så får man så mkt positivt av barnet att smärtan på något sätt känns mindre.
Jag tror o hoppas att det faktiskt kan vara positivt också för barnet att man gör allt i lite lugnare tempo för det gör man ju automatiskt när man har ont i kroppen.
Fast i bland funderar jag helt ärligt på att be om ngn slags avlastning med sonen från soc. Kontaktfamilj kan man ju ha men vill inte lämna bort honom när han är så liten snarare att ngn kommer hit. Men då är jag ju som sagt ensam. Har man bra hjälp av barnets pappa så är det ju en helt annan sak.
Jag har i alla fall fått hemtjänst som städar o diskar vissa dagar o tvättar lakan o handukar och det är ju jättemkt hjälp.
Kort o gott tycker jag inte du ska ha dåligt samvete för att du inte bär hela tiden! Du är säkert jättebra på andra saker. Jag tänker att mitt barn får mkt närhet också då vi samsovit hela tiden och nu när han är stor så sitter han ju mkt i mitt knä. Anknyting o närhet behöver ju inte vara att man går runt runt hela tiden. Det kan ju också vara att man ligger o myser i soffan
Saken är den att allt skyllts på att han har mjölkallergi o varit förkyld men i dag pratade jag med bvc o sa att situationen är ohållbar o då sa hon att jag kan försöka ringa specialistläkarmottagningen där han gått för allergin i morgon. Fast vad jag vet har de inga jourtider.
