Tror mammor till flickor att pojkmammor är avundsjuka?

Va de sjukaste jag hört! Jag har tre pojkar o en flicka, fick min första son när jag va 17 o överlycklig att de va ett friskt barn med tio fingrar o tio tår! Hade inte kollat kön på honom innan o en stund efter förlossningen frågade barnmorskan mig om jag kollat va de va o jag bara skaka på huvet förvirrad o kom på mig själv att de enda jag gjort va just o räkna tio fingrar o tio tår o kramat o pussat på han innan jag ens tänkte tanken på o kolla va han va! Då va jag 17 år! "vuxna" människor som ska bli föräldrar o helt besatta av könet, ne usch o fy!

Klart pojkmammor är avundsjuka på oss lyckligt lottade flickmammor.

Vore ju kanska kul å se om de blir samma resultat på vilket kön föräldrar önskar sig om de endast är pappor som svarar.. jag tror de innerst inne är många mammor som önskar döttrar å pappor söner :)

Är du seriös?!

Japp.

Egentligen en ganska knasig diskussion om vi tänker efter. Eftersom alla vi som skriver har fått barn och har barn. Tänk de som försöker år efter år, genomgår hormonbehandlingar och provrörsbefruktningar utan resultat och som knappt har pengar kvar. Tror vi att de ens skulle ifrågasätta om de fick en pojke eller flicka, eller titta konstigt på någon annan. De skulle vara de mest tacksamma i världen. Så jag tycker man ska njuta och ta vara på det man har. Jag är stolt mamma till tre gossar har alltid känt det på mig. Jag är tacksam för att jag och min man lyckats att bli gravida tre gånger och skapa dessa underbara ting, helt friska dessutom.Lika Magiskt varenda gång och jag njuter av det varenda dag. Speciellt när jag har flera vänner som inte fått uppleva detta magiska.

Jag har tre grabbar som älskar mig villkorslöst, bättre än så kan det inte bli=). Mer än så funderar jag inte!!

Mina svägerskor hade sådana problem.. och jag tyckte att det var jättesvårt att tackla. Jag håller inte alls med dem om att det spelar så stor roll vilket kön barnet har. Det sitter mer i individen än i könet, vad det blir för en person.

En bekant fick fyra flickor också, och var väldigt längtansfull efter en pojke och tyckte väldigt mycket om att gosa med min (då) nyfödde pojke - men jag tror att där fanns en sorts långvarig barnlängtan av mer allmänt slag och att det paret nog älskade sina flickor men gärna också haft en pojke.

Men, det finns ju fall där barn av "fel" kön också blivit helt utstötta ur familjen - det där konstiga dödshjälpsfallet i Belgien, där en flicka växte upp helt oönskad och försummad i en familj därför att hon inte blev en pojke. Hon byter kön och könsbytesoperationen går inte vidare bra. Han blir deprimerad och har inte någon självkänsla kvar alls, och det finns inga operationer som kan rätta till det som gått fel - och beviljas dödshjälp. Det måtte ju vara något av de mest tragiska fall av oempatiska föräldrar med grava problem, där de fått lov att tycka att barnet hade "fel kön"..
     

Junior!