Barnaga

Jag blir lite fundersam över uttrycket att "införa" barnaga... man menar kanske "tillåta"?

Höstbebis2007: Jag tycker att du slår ditt barn, ja. Jag har själv gjort samma sak som dig (min man som har 4 barn sa att han gjort samma sak & att det fungerade) så jag dömer dig inte - MEN, jag tycker att smärta = våld = aga.
Min son drog mig i håret, jättehårt. Gång på gång... Jag skrek, satte ner honom och tillsist provade jag att knäppa till honom på handen. Han blev såklart ledsen... det kändes fel i hela hjärtat. Det finns andra saker man kan göra (positiv uppmuntran fungerar oftast mycket bättre, speciellt på små barn).

Vaddå anklaga utan bevis? Hon (och du) har ju helt öppet beskrivit hur hon knäpper sitt barn på handen. Åsikterna ni fått är att man tycker det är aga.
Hela diskussionen uppstår ju pga att vi har olika uppfattningar och definitioner om vad aga är. Du tycker man kan knäppa på barns händer, andra tycker det är jättefel.
Personligen tycker jag att det finns bättre alternativ för att avleda / distrahera ett litet barn (ett mjukt "nejnejnej" följt av ett alternativ + applåter & hurrarop så fort barnet gör som man vill) fungerade för oss.

Jag förstår inte riktigt varför du hänvisar till "slag". Jag skiljer mellan misshandel och aga i mitt språk. Misshandel är grovt och olagligt överallt, aga är när man använder "fel" och "onödiga" metoder i sin uppfostran.

Jag tycker det är lite oklart om vad lagen egentligen säger. Någon citerade

Barn ska ha rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barn skall
behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för
kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling

Jag tycker det är kroppslig bestraffning att knäppa på handen, en onödig metod.
Den gången jag knäppte till min son blev han ledsen. Jag kan inte säga att jag vet exakt om/hur ont det gjorde på honom, men han blev överraskad och kanske lite rädd.

Och vad gäller uppfostringsmetoder (envisas med att säga nej vs. andra alternativ) så får jag nog ta den diskussionen i en annan tråd. Efter att ha läst en helt fantastiskt bra bok har jag efter flera barn & år av "nej"-ande konverterat till helt andra metoder som fungerar bättre. Jag uppfattas nog som väldigt sträng av andra, sätter (och håller med en dåres envishet) gränser -och tack vare andra metoder så följer barnen de "regler" vi har utan att egentligen tänka på det (och utan att det blir bråk eller någon blir arg). Ett val, en befrielse.

Jag sa just i mitt inledande inlägg att jag gjort precis samma sak (dvs. knäppt på handen) och ingenstans har jag sagt att jag är bättre. Tvärtom har jag erkänt att det var ett misstag.
Vad gäller min svenska så tycker jag själv den är rätt okej (jag kan både skriva och stava, till och med använda versaler i början av meningar m.m.) . Däremot tycker jag fortfarande att det finns en fin skillnad mellan aga och misshandel.

Varför är du så fruktansvärt otrevlig i din ton, använder svordomar och skriker?

Det var två år sen jag knäppte min son på handen. Ett (av många) fel jag gjort som mamma. Jag ångrade mig direkt och anser att det var aga. Jag tycker än idag att knäpp på handen är en onödig metod i barnuppfostran och tycker mig ha rätten att dela med mig av både min erfarenhet och synpunkt.

Skrik, nedlåtande yttranden, otrevlig ton och svordomar är också helt onödiga metoder och hör inte hemma på varken FL eller hemma hos oss.

Jag har inte sagt någonting om vem eller vilka som fortsätter att knäppa sitt barn på handen. Det är egentligen inte relevant eftersom du och emmerzon tycker att det är helt okej (så varför skullle ni inte göra det igen?) -men det vore kul om kanske diskussionen i den här tråden har gett er en tankeställare och kanske hittar andra, bättre alternativ.

Du kanske har en sambo du kan smiska lite under tiden?

CloudBerry the 1st skrev 2009-10-06 21:24:19 följande:

Tips: Hittar ingen *ignore* knapp, men om du har den så klicka där...

öh... jaha.. ?

igen - direkt personangrepp och nedlåtande ton...

Jag förstår både ironi och sarkasm, men du säger att du blivit misshandlad som barn och det tycker jag mest låter hemskt.