Barnaga

okej okej

Nu så... nu hittade jag den!
*ignore*

fortsätt ni & rättfärdiga erat knäppande, moraltanterna har förstått för länge sen

Nej, nu har jag inte varit tydlig nog. För det första så hoppas jag att jag inte gått till personangrepp (kallat ngn. för ngt .eller antytt att ngn. är t.ex. korkad) eftersom det är emot FLs regler. Min åsikt har jag yttrat (att knäppa på fingrarna är aga) och jag har inte yttrat mig huruvida du är för eller mot aga.
Jag väljer att totalt ignorera ett inlägg som enligt mig är enbart gjort för att provocera - ser inget absurt i det.

Jag ser ingen skillnad (i definitionen om aga eller onödiga metoder) mellan att ta hårt i barnet eller knäppa på handen. Däremot tolkar jag lagen att det inte är aga om man t.ex. kastar sig över sitt barn & puttar det i diket så att barnet kanske bryter armen för att man räddar barnet från fara. Det är alltså smärta/skada pga en olyckshändelse eller icke-avsedd smärta. Aga är för mig när man medvetet utför bla. kroppslig bestraffning.

Ja du, först diskuterade vi om knäppen var aga, nu var knäppen mer eller mindre en smekning... Jag säger inget mer.

Det är inte JAG som säger att kränkning är okej. Du har tolkat valmar's svar som kränkning och ber mig förklara skillnaden. Jag tycker inte att det är kränkande att ta tag i sitt barn och lugna det. Jag tror inte heller att du vill åsamka skada genom att knäppa ditt barn på handen -och eftersom dina knäppningar är fjäderlätta (men ändå lyckas understryka det du sagt) och du på så sätt skyddar ditt barn mot livsfara så vore jag en idiot om jag sa att det är aga. Jag underskattar ingen och är övertygad om att även du har sunt förnuft nog att avgöra när dina metoder är onödiga.

Suck... först kommer du & emmerson själva med ett exempel som ligger i gränslandet och nu målar ni upp en helt annan bild och försöker rättfärdiga era metoder och förlöjliga andra som reagerat. Jag är mer och mer säker på att ni aldrig mer kommer knäppa till era ungar.

För övrigt vore det intressant att se dom här "hajja-till-knäpparna" för mina ungar har då aldrig hajjat till av en liten mjuk knäpp på handen när dom t.ex. försöker putta varandra nerför trappan, stoppar en kniv i brödrosten, sparkat mig i magen vid blöjbyten.

Jag går bort med mitt barn (lyfter det samtidigt som jag säger nejnejnej) och sätter mig ett par meter bort, ger en ny aktivitet/leksak. Visst, man kan få göra det femtioelva gånger, men det har fungerat.

Vad menar du?

Isåfall kan vi nog enas om att vi (samtliga) borde vara tydliga med vad själva knäppningen innebär. Vissa säger att det är det enda sättet att understryka ett nej och det tycker jag låter mer som en bestraffning än en avledande manöver.

Jag har 4 barn hemma och har väldigt svårt att tro att "inget annat hjälper" - speciellt om knäppningen knappt känns.

I nästan nio fall av tio när mina barn inte vill lyssna så är det för att dom vill ha uppmärksamhet. Dom busar, jag säger nej, och dom får därmed uppmärksamhet. Därför är själva buset inte så intressant (om det inte är livsfarligt såklart). Visst måste man dra gränser och säga ifrån, men som sagt, nio gånger av tio är det jag själv som måste tänka till (står jag & lagar mat? lyssnar jag? är jag tillsammans med mitt barn?) - och lika ofta blir det jag som hajjar till och bryter mönstret helt med att t.ex. läsa en saga, låta barnet vara med och "laga mat" m.m. Ju färre gånger jag verkligen måste säga ifrån, desto mer effekt får det.

Ibland gör dom farliga saker och då måste man ju stoppa. Då ligger mycket i tonen när jag pratar med dom. Om minstingen t.ex. får fatt på ngt han stoppar i en kontakt (drar ut en sladd & försöker pilla tillbaka den) så andas jag in med högt ljud & låter uppskrämd när jag säger "nej!!" och tar tag i honom. Jag tar ett mjukt tag och tittar honom (med skräck) i ögonen och säger att det är farligt (ord & dialog beror såklart på barnets ålder). Sen sätter jag ner honom och säger att kontakten är "ajabaja" (och vid det här laget börjar han oftast gråta lite av chocken). Då tar jag fram en annan leksak / går till en annan plats och gör ngt annat med honom.

Är det så att jag själv blir irriterad och barnet tycker det är mest skoj, en lek, att jag säger ifrån så har hela situationen spårat ur - vi lyssnar inte på varandra. Han vill leka, jag lyssnar inte, jag säger nej, han lyssnar inte. Dom gångerna har det fungerat bättre att leka tillsammans en stund, kanske en kvart.

Så du menar att en låda med leksaker fungerar inte, men ett mjukt knäpp på en 2-årings hand? Herregud, då har du det lätt hemma kan jag konstatera.

fy fan för dina jävla påhopp - här sitter man och skriver en halv jävla uppsats om vad man kan göra och du säger att jag är bakom flötet. Vilken jävla stil.

En jättebra bok för alla föräldrar är "fem gånger mer kärlek" av Martin Forster. Tipsen i boken är konkreta & fungerade jättebra för oss, vi hade massor av bråk & skrik innan.

Det där tycker jag är bra... den ger en tankeställare faktiskt. Speciellt det där sista, utan att skrämma.

Jag har fortfarande lite svårt för att förstå vad du egentligen tycker om att knäppa barn på händerna.

Om du nu ångrar att du gör det - varför göra samma sak igen? Varför sitta på FL och förklara sida upp och sida ner varför det inte är fel och sen skriva att du ångrar dig? Om du blivit misshandlad som barn, får du inte lite is i blodet av att andra människor tycker att du gör fel mot ditt eget barn?

Jag kör aldrig med tomma hot... jag är nog en riktigt elak mamma för när jag berättar vilka konsekvenser det blir av ett visst beteende (hot?) så blir det faktiskt precis som jag sagt...

Men däremot skulle jag aldrig säga t.ex. äter du inte upp maten får du inte titta på film ikväll (typ) - eftersom jag tycker att positiv uppmuntran fungerar bättre (dvs. äter du upp får du titta på film). Jag har lite svårt med definitionen och skillnaden mellan hot & muta. T.ex. så får min äldsta ett klistermärke om han äter sin middag med bestick (tyvärr - det är på den nivån... han är snart 3 och en riktig liten gris) - vid middagsbordet blir det ofta en blandning av hot/mutor eftersom man säger "nä, gör du så får du inget klistermärke" och i nästa andetag "ät med gaffeln så får du välja klistermärke".

Vilka är de två budskapen då?

Jag tycker det är en blandning mellan hot & mutor, men budskapet är fortfarande att han ska äta med besticken.Eftersom du och jag verkligen har olika åsikter om uppfostran och vi diskuterar aga just nu, så vill jag säga att jag tycker att situationen som du beskriver ovan (att stänga in ungen på toan) är ett bra exempel på både hot och bristande respekt.