Barnaga

Som sagt, det är inte ditt föräldraskap eller den spceifika händelsen jag diskuterar , utan att du försvarar principen. Alla kan göra misstag - men man förvärrar ju saken genom att försvara dem!

Sen kan jag väl iofs förstå att man inte alltid hanterar situationer när man är  rädd, chockad etc på rätt sätt, men att knäppa? Varför inte lyfta undan?

Rekommenderar denna skrift, går att ladda ner som pdf här:

http://actnow.nu/artiklar/1-nyheter/1048-aldrig-vald-30-ar-av-svensk-lagstiftning-mot-aga

Det här tycker jag är en bra formulering från skriften ovan:

"Det går inte att uppfostra barn utan konflikter och det finns inga perfekta
föräldrar.  Det handlar om att bygga upp en ömsesidigt respektfull relation. I den starka och ömtåliga relationen mellan barn och föräldrar blir båda parter ibland trötta, arga, besvikna. Man bråkar och försonas. Det är den vuxnes ansvar att lära barn att lösa konflikter utan att slå, hota eller skrämma."

(ur "Aldrig Våld - 30 år av svensk lagstiftning mot aga" s 21)

Man respekterar inte sitt barn till fullo som människa om man använder sig av fysiska metoder i sin uppfostran! Skulle du knäppa/daska/slå din dementa mormor? Din arbetskollega? Din partner? Om du tyckte att de gått för långt? varför inte? respekterar du inte ditt barn på samma sätt som du respekterar en annan vuxen har du en bit kvar att gå. Jag säger inte att du är en dålig förälder, jag hävdar inte att jag är en bättre förälder (förutom just i det avseendet att jag aldrig skulle använda fysiska metoder av någto slag), för vi gör alla våra misstag. Men jag tycker att du bör inse att även om knäppar/daskar/ta i örat etc är milda fysiska företeelser så går de in under aga eftersom toleransen i lagen är lika med noll! Och även lätta fysiska övergrepp mot ett barn integritet kan få liknande effekter som värre våld på barnens psyke. Det behöver inte vara ett slag.  Det är att du försvara principen jag vänder mig emot. Alla former av våld och fysiska övergrepp som går över gränsen är fel!

Att hota och skrämma i lagens mening innebär ju att göra barnen illa psykist, att skrämma dem, få dem att må dåligt. Att hota om stryk kan ju skada ett barn lika mycket som själva slaget, t ex.  Men att säga att man kan ramla i och drunkna är ju faktiskt bara fakta. Och att berätta vad konsekvensen blir om man inte gör på ett visst sätt, behöver ju inte heller innehålla en hotbild utan rent konkret vad som händer hel enkelt.

Ja, som jag skrev ovan, hot om stryk kan göra lika stor skada som själva slaget.
Tomma hot är förkastliga i uppfostringssammanhang, ja. De hjälper inte ett dugg när barnen genomskådat dem, och det är också innefektiv uppfostran att straffa barnet med konsekvenser som inte har med den ev överträdelsen att göra.

Hur menar du då? jag tror inte att du har samma defintion av hot som lagen faktiskt (och det där är löpande text i en skrift, inte lagtext f ö )

Att hota och skrämma som uppfostringsmetod är aga. Men att på ett lugnt sätt tala om faktiska konsekvenser av en handling, t ex att gå själv på en brygga, det är att vägleda sitt barn. Det kan man ju berätta utan att skrämma upp barnet i onödan. Barn hanterar ju faror bättre som de förstår, inte som de är är rädda för.

Ja, jag är osäker på om det kan gå in under aga - som sagt - gråzonen är suddigare där än vid fysiska överträdelser. Där är det solklart.
Det beror mycket på hur hotet framförs, innebörden i hotet etc. Men att tala om för barn vad ett oönskat beteende får för konsekvens - det bör man rimligtvis kunna göra om man gör det på ett bra sätt och med en rimlig och relevant konsekvens. jag använder inte tomma hot eller konsekvenser utan koppling till händelsen, men jag kan berätta för mitt barn varför man inte ska gå ut i mörkret utan reflex, cykla utan cykelhjälm, varför man inte får slåss, etc. Det är inte att hota, det är att vägleda.

Instämmer.
Varken i yrket eller som förälder.

Antytt har ni definitivt, eftersom ni så hårt försvarat att det inte är aga osv.
Men, fine, tycker ni inte att det är rätt så är det väl bra! Men frågan är ju då varför ni  gör det, om ni inte tycker att det är rätt.

Jag har läst allt du skrivit, och jag har inte sett något riktigt svar på den frågan. Bara ursäkter.

...och varför kunde du inte göra på något annat sätt? Varför valde du att ta till en fysisk metod när det faktiskt finns alternativ? Det är det jag fiskar efter. Jag förstår självklart hur du gjorde, men kan liksom inte fatta varför.

I stort sett alla barn gör som din dotter i samma ålder/utvecklingsfas. De testar. man tajatar, avleder, lyfter bort och de skrattar och tar det som en lek. I stort sett alla andra föräldrar väljer att lösa problemet utan fysiska uppfostringsmetoder. Med lyckat resultat - och det utan kränkande metoder. Man får vara envis, man får vara konsekvent, man får ha tålamod. Men man får aldrig, aldrig knäppa, slå, daska eller vad man nu väljer att kalla det. Även om du tycker att det är löst så kommer ju effekten av känsloimpulsen, eller hur? Det måste ju du också inse? Annars talar du emot dig själv. Det är ju känseln av knäppningen som får henne att sluta/förstå allvaret. Det kan du inte bortförklara. Och är knäppningen/dasken eller vad det nu är, så pass hård att det får henne att backa/stanna upp - ja då är den för hård. Det är ju ganska självklart. Så knäppningar faller på sin egen effektivitet...

Det är så märkligt att få höra detta hela tiden. Å ena sidan är det supereffektivt och det enda som hjälper, å andra sidan känns det minsann knappt alls. Märkligt resonemang. Träffar man några magiska anti-pill-akupunktur-punkter med de där supermjuka knäppningarna?

Var lite förnuftig och se längre än vad näsan räcker. Självklart får man hindra sitt barn både från att bränna sig och falla ur soffan, var har du fått det ifrån. Men man gör det självklart på ett bra sätt, utan våld, så långt det är möjligt. Du kan ju liksom inte motivera en knäppning likväl som en örfil med att barnet var för nära väggutaget, även om det kan vara farligt. Det finns andra sätt. Man kan lyfta bort ett barn från ett eluttag, spis etc eller fånga barnt om det faller eller vänligt men bestämt mjukt lyfta ner barnet från soffan är inte aga enligt lagen. Det är vägledning och att skydda och hjälpa sitt barn. men du skyddar ju itne om du avsiktligt tillfogar det mer smärta!

Och du, alla andra föräldrar har inte brända barn. De lyckas hålla sina barn från väggutag och andra farliga saker utan knäppar och dylikt. Förstår du inte det?

Jag tror inte att du är korkad. Men man kan ju hoppas på att du använder den envishet du haft att försvara ditt agerande i den här tråden med ditt barn istället för att använda förnedrande fysiska metoder.
SJag trori nte att du beräknande tänkte tillfoga ditt barn skada. men faktum är fortfarande tat en knäpp på fingrarna känns även om den är lätt (be någon knäppa dig, får du se - handryggen är rätt känslig), och principen och effekten är densamma som vid en örfil, även om en örfil naturligtvis är värre än en "knäpp". Men, principen är densamma, och det är möjligt att knäppar får samma psykiska effekt som örfilar och hårdare slag. Så jag kan visst jämföra. Samma princip, samma effekt. "Bara" mindre smärta. Jag tycker också att det är löjligt att försvara våld med ursäkten at det är milt, inte gör särskilt ont och inte lämnar märken. Jag blev blev omkullvräkt på en säng en gång och min dåvarande sambo höll för min mun för att jag skulle "hålla käften". Det gjorde inte ett dugg ont fysiskt, men såren de satte i själen gjorde ju att jag lämnade honom.

Sen tycker du inte att det är så farligt, eftersom det räddade ditt barns liv. Visst. Men du säger samtidigt att du hade kunnat gjort annorlunda. Fint. Gör det då, istället för att försvara ditt agerande.

Man behöver inte försvara ett agerande bara för att det redan har skett och inte kan göras ogjort? Tvärtom. Känner man att det inte var rätt, kan man ångra sig istället. Eller ska vi börja legitimera allting i historien bara för att vi inte kan ända på det?
Nej, jag tycker inte att jag är mer värd än dig. Jag tycker atta alla människor ä lika värda, inkusive barn förstås. Man knäpper itne på någon, varken barn, äkta man, grannen chefen eller sin dementa mormor, även om de bär sig illa/farligt åt. Det finns alltid andra respektfulla och effektiva sätt. Det är det jag försöker poängtera min min envishet. Inte att du inte älskar ditt barn, för det gör du förhoppningsvis.

Och din poäng med lös knäpp faller fortfarande med handlingens effektivitet. För att en knäppning ska vara så effektiv som du verkar framhålla - måste den vara tillräckligt hård för att kännas ordentligt. Det är DET du verkar blunda för. Ditt resonemang faller på sin egen logik.

Och ja, jag är också envis.

Jag "tjatar" därför att jag blir frustrerad över folks okunskap och för jag värnar om alla barns rätt att slippa fysiska metoder. Jag engagerar mig för att det är en otroligt viktig fråga, och ditt resonemang att jag inte skulle läsa det här om jag verkligen var intresserad - det är ju helt enkelt komplett imbeccilt. Självklart läser man sådant som engagerar en, oavsett vilken "sida" inläggen representerar!
Knäppar, daskar etc är aga, oavsett om de är lösa. Som jag skrev i mitt inlägg ovan, resonemangen faller på sin egen logik då en dask/knäpp måste vara tillräckligt hård för att vara effektiv. Och knäpparna påpekar ju ideligen att effektiviteten var stor, det var "det enda som hjälpte". Förstår du? Det verkari nte riktigt så, och därför måste jag hela tiden fiska efter mer utömmande svar på mina frågor.