Vi som haft mf/ma men nu väntar första barnet under vår/sommar 2010

9+1 idag.

Tycker det låter som bra stoff för en bok!

Måste erkänna att jag nog haft så bra uppväxt och så bra föräldrar så jag nästan skäms ibland när jag hör om folk som haft det jobbigt. Så jag tror inte jag har så mycket att gräva i faktiskt. Men sambon däremot kommer nog att gå igenom någon form av process, mentalt, tror jag. Hans mamma gick bort när han var dryga 20, efter en lång tids sjukdom och hans pappa har alkoholproblem...

Jodå, nog har jag haft en del jag också. Gick igenom en större livskris i 25-års åldern med 1 års deppression. Men i dag är jag glad att jag gjorde det för annars hade jag aldrig varit den jag är idag! Ja, sambon har en del bagage och det mesta helt obearbetat. Helst skulle jag vilja att han gick till någon "prat-hjälp" men han är rätt motsträvig...

Min mage har egentligen inte växt, men vissa kläder har även tidigare varit väl tajta i midjan när de är nytvättade och nu känns det både fysiskt och psykiskt obehagligt att tränga in sig i dem. De dagar jag är uppsvullen har jag kanske 5 cm mer i midjemått än när jag blev gravid och när jag inte är svullen kanske 1 cm. Jag har gått upp 8 hg och jag tror en stor del av det är på tuttarna!

Mår ganska bra, det värsta illamåendet och tröttheten har lagt sig. Hade ett par dagars metal dipp i veckan när tvivel och oro över hur framtiden kommer att bli, men jag tror det är fullt normalt och ett sätt att ställa in sig på att livet kommer att förändras.

I kväll ska vi på middag hos mina föräldrar tillsammans med min bror och min svägerska och deras son som snart blir två. Svägerskan är också gravid och ligger ca 6 veckor före mig!

Dels är det ju hur man ska hinna med allt... Vi har ju en gård med stort underhållsbehov (som vi älskar, det är verkligen vårt drömhus) och vedeldning och så har vi en hund och jag har två hästar... Tror inte att det blir så stora problem medan jag är hemma, men sen...

Sen är det det här med ork och tålamod... Vi blir ju utschasade när vovven (som fortfarande är valp) härjar lite på morgnarna. Och det är inte alltid vi har det tålamodet man skulle önska med honom heller...

Men generellt kan jag säga att valptiden har gett oss en hel del bra förberedelser på bebis! Bara det att man måste planera på ett helt nytt sätt!

Sen är det så mycket annat som kommer att ändras, liksom. Tänker på förra vintern när vi kunde äta en god middag en lördagkväll, dricka oss lite småfulla på vin och sedan lulla ut i vinternatten och gå på hästsafari i lösdriftshagen och klia på hästarna mitt i natten. Det blir ju oåterkalleligt slut på sånt nu...

Bara en sån sak som att nästa gång jag njuter ett gott glas rödvin så är jag förmodligen mamma! Hissnande tanke!

Ha, ha! Skillnaden är att hästarna inte har huggtänder! De är iofs generellt sett mer närgångna! Man kan faktiskt säga att jag nu lever den dröm jag haft sedan jag var liten! Fast i drömmen behövde jag väl inte ha ett heltidsarbete vid sidan om direkt...

Monsterpannkaka: Självklart lever jag lite för dig också!

Microscopic: Egentligen är jag liiite intresserad, men det känns för tidigt på något sätt. Och så har jag ju ingen aning om vad man kommer att behöva för storlek än. Måste nog växa lite till och sen prova lite i affär så man ser vilken storlek man kommer att behöva.

Jag har drabbats av den stora tröttheten. Hur överlever man detta? Är så trött att jag inte riktigt fungerar på jobbet. Klarar bara inte av att stanna kvar till fyra utan flexar varje dag. Är en trafikfara på väg hem. Vill bara sova och är gråtfärdig när jag kommer hem....

Hur överlever man detta? Hur länge håller det i sig? Kan man sjukskriva sig för trötthet?

I övrigt har magen börjat växa, men jag är osäker på om det är riktig bebismage eller bara gaser och uppsvullna tarmar? 11+1 låter lite väl tidigt, eller? Men det som är knepigt är att den är lika stor hela dygnet, känns som att gaser och svullnad brukar vara värre på kvällarna?

Önskar att jag kunde sova på lunchen, men vi har ingen möjlighet till sånt här på mitt jobb. Inte ens en soffa finns det.... Ska försöka vara utomhus så mycket som möjligt på luncherna för jag vet att det gör det lite bättre...

Tror du kan ha helt rätt angående svullnaden. Tidigare kunde den väl liksom "sjunka ner2 under natten, men nu börjar väl bäckenutrymmet vara ganska utfyllt! Och då blir svullnaden kvar uppe. Så det är nog svullnad, men placerad synligt för att den osynliga platsen är intagen

I Love You Three skrev 2009-11-14 12:00:53 följande:
[citat]
Hejsan!Hoppar in här om det går bra ?Fick missfall i mitten på september och är nu gravid igen utan att ha fått mens imellan. Mår extreeeemt illa vilket jag inte gjorde då jag fick

Monsterpannkaka: Vilken v är du i nu? Vill att det ska börja synas och kännas på riktigt nu...

I love you three: Såg inte förrän nu att mitt inlägg blivit konstigt! Välkommen hit i alla fall! Hur långt gången var du vid mf? Och när har du bf, nu? Håller tummarna för att det går bra för dig denna gång (ja, för alla andra också naturligtvis)!

Jag har RUL 4/1 och inget annat före... fast jag gjorde ju VUL i 8+0, men jag vill verkligen att tiden skulle gå lite fortare...

Välkommen Lavendula (känner förresten igen dig från en annan tråd) och Surikaten! Hoppas såklart att det går hela vägen för er denna gång!

Själv är jag på 13+0 idag och nu är det tydligt för mig att magen börjat växa på allvar! Så härligt! Men lite besvärligt eftersom jag för tillfället bara har några få klädkombinationer som känns ok att ha på jobbet... Ska bli skönt när den växt såpass så det syns att det är en bebismage, då kan man ha lite mer "riktiga" gravidkläder

Jag känner faktiskt nu att jag kan koppla av ganska bra! Var väldigt orolig i början då jag hade en del blodblandade flytningar och sånt. Men efter att ha fått se det lilla trollet i v 8+0 på VUL och sedan haft en hel månad utan minsta blodstänk, och passerat den omtalade v12, så känns det bra! Nu har faktiskt livmodern börjat kännas utanpå också, precis enligt hur det står att det ska utvecklas. Tyvärr känner jag en del som fått mf i v14, 16 och 19 så det är klart jag är medveten om att risken ännu finns... Längtar verkligen till RUL 4/1 då jag kommer att vara i v 18+6...

Å vad härligt! Lite trist att bli tillbakaflyttad men det kan ju ändra tillbaks sig på RUL! Försöker föreställa mig hur mitt lilla liv ligger och sprattlar men som du säger är det väldigt svårt att tro när man inte känner nåt!

Jag mår bra, förhoppningsvis är jag på väg upp ur träsket av trötthet och huvudvärk. Magen har börjat växa på allvar, mitt midjemått har ökat med 12-15 cm och i princip är hela min garderob utbytt 13 dagar kvar till RUL och ibland kan jag känna små rörelser i magen!