ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Oj nu skickade jag innan jag skrev klart. Tror det skulle fungera bättre för honom om han fick hjälp även i relationen till klasskamraterna och barn kan faktiskt vara toleranta och förstående om vi vuxna bara visar vägen, och det gör man inte genom att försöka mörka någons problem fast de är för de flesta uppenbara.

hej! jag har presenterat mig i den andra tråden o nu tittar jag in o säger hej . Har varit inne lite i våras o hejjat o så, men nu känner jag att det är dax o va med på riktigt .

Har försökt att läsa lite då o då för att lära mig om er alla, men blandar lätt ihop så vi får ha lite tålamod. Vi har en rätt lugn förmiddag här så kan sitta liten stund vid datorn...

Om barnet får en diagnos, har man alltid rätt till vårdbidrag då?vem beslutar om det? bara nyfiken...

Är det någon som har erfarenhet av Nu-teamet på Huddinge Sjukhus?

Hoppas ni alla får en bra helg! hälsningar//Hanna

hejsan,, här har vi haft en jättejobbig dag,,,vi har varit och tittat när min dotter spelade handboll, det gick ganska bra men när vi efter åkte till min mamma och skulle äta fick E utbrott efter utbrott, han va arg och skrek, kasta saker och va helt vansinnig, sen kom min lillebror, min moster och mammas särbo och skulle äta med oss och det blev bara värre,,,efter ca 10 utbrott och 3 timmar så åkte vi hem,,nu är han jättelugn...men är sååå jobbigt när han blir så här när det är folk med....det känns som man blir mer och mer isolerad hemma. och snart kommer julen med,,storhelger med alla förväntningar från släkt att man ska komma är jättejobbiga.....
ha en bra helg allahopa...

hej tråden.
dom ska nu utreda min 3,5 åring. någon mer som blitt utredd i denna åldern här?
han är jätteimpulsiv, rastlös, äter hela tiden osv...
Vad gör dom efter dom fått ev. diagnos så här små barn??

4 år var min son. Precis efter 4årskontrollen kom vi till BUP... Efter diagnos diskuterades framtiden. Vad vi skulle kunna göra för att få en drägligare vardag och hur vi skulle strukturera upp allt. Vid 5 år sattes medicin in men det var tveksamt till en början från läkaren. Han ville vänta till rekomenderade 6 år men jag stod på mig för vardagen fungerade inte. Därefter har livet blivit bättre.

Trollet Ludenben skrev 2009-11-07 18:45:36 följande:

ok tack
jag tror du har sagt dt innan, men jag frågar igen isåfall hur var din 4 åring?

Gräslig är ett ord som är synd att använda på ens eget barn men så kändes det då. Eller han var väl inte gräslig men situatuionen var gräslig och jag visste inte hur jag skulle orka vara mamma. Han var hyperaktiv, agressiv till tusen, kunde inte etablera några kompisrelationer alls, klarade inte av att vara i barngruppen med de andra barnen på förskolan utan han fick ofta vara själv med fröken, noll koncentrationsförmåga, noll frustrationstolerans, noll tålamod öht och han var för det mesta på argt humör. Sista tiden innna starten av medicin var han arg i princip hela tiden från det han vaknade tills det han gick och la sig. Han vaknade tidigt. Redan vid 03:30-04:00 startade hans dag. Det resulterade i att han var helt däckad vid lunchdax. Han sov middag 1-2 timmar per dag, ibland 3 timmar och stupade i säng 17:30-18:00. Aldrig längre än till 18 pallade han på kvällen. Försökte ändra hans dygnsrytm men det var en omöjlighet. Så var vårt liv då

Nu är det annorlunda. Han somnar vid ca 19:30 och vaknar oftast runt 5:30-6:30. Han sover oftast hela natten, ibland med nåt snabbt uppvaknande. Han är fortfarande agressiv, impulsiv, aktiv mm men nu känns det som det är hanterbart. Det är en hög belastning såklart men nu känns mammarollen roligare. Jag kan njuta mer av Frodo idag än vad som var då. Så kanske ett hopp till dig om framtiden, det blir förbättring Det blir oftast bättre med åren. Är det så jobbigt finns det medicin. Ju äldre de blir, desto lättare har jag i alla fall känt att det är.

Min son utreddes också vid 4 års ålder. Fick ingen adhd diagnos utan en diagnos att han har en språkstörning, jag trodde jättelänge att detta betyder att han absolut inte har adhd, men så är det visst inte har jag fått veta sen. Om jag inte är helt ute och cyklar så sätter de väl inte diagnos adhd om det finns något annat som kan förklara symptomen, och barnpsykologen sa till mig att det var språksvårigheterna som förklarade symptomen, och frustrationen i att inte kunna kommunicera. Hon sa att han skulle förändras när han får tillgång till sitt språk, men den förändringen har inte skett

Han satt aldrig still, gick på ett konstigt sätt ofta. Typ trippade på tårna och viftade med armarna som en kolibri eller nåt. Klängde på folk, möbler och allt möjligt, stod på huvudet i soffan å kollade på teve, kunde aldrig sitta med på samlingar, började gråta eller slåss om man sjöng för honom för han hatade det redan sen han var bebis. Satt under bordet och åt på dagis och de kunde inte få ut honom därifrån, sprang alltid iväg, bort, och blev aldrig rädd eller orolig när han kom bort han bara sprang iväg och sket i vilket. Hamnade i slagsmål på dagis dagligen, det tog 2-3 timmar att få han att somna varje kväll och då bara i min säng och jag måste övertyga honom om att jag också gick och la mig för natten (gör så fortfarande men numera somnar han rätt snabbt). Tvärtom Frodo har han vart omöjlig att väcka på morgonen och vaknar ofta med att slåss eller sparka när man till sist får liv i han. Har ofta bara lekt en lek i långa perioder. Till 3 års ålder var hans enda intresse valar, det enda han lekte med. Sen började han leka med enbart Brios tågbana i 2 år. På dagis lekte han bara hund, varje dag hela tiden i 4 år. Nu leker han bara med lego hemma, på skolan låter han gärna någon annan säga till honom vad han ska leka han vill inte va med om han ska behöva bestämma själv. Han har väldigt svårt med alla typer av valsituationer.
Nån som känner igen något?

Tack för era svar
min son har oxå svårt för barngrupperna på dagis. han är mycket lättare ensam med fröken på dagis. han är väldigt impulsiv, flaxig, sitter inte stilla länge, småäter var 20:e minut för att inte somna, yvig och hoppar runt hela tiden, ljudkänslig och överkänslig över lag. svårt att varva ner och sova och flyger upp på morgonen och då börjar dt om med alla hans miljoner krav han har. utbrott om han inte får som han vill. men väldigt kramig och go på alla sätt. älskar närhet. leker inte själv utan måste ha nån som stöd hela tiden runt sig.

twistedsister: min pojk trippar med på tårna. Har ni fått nån förklaring på varför er son gör det??