ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Vi har idag varit i en stor godisaffär, o innan vi gick ur bilen sa jag att han tar M o jag tar A, för han är jobbigast. Det går liksom INTE att släppa taget om de där inne, utan man måste hålla benhårt i en hand o så med den andra ta godis, annars springer de iväg o de TITTAR ju inte på sakerna bara heller.. Maken han är i sin egen värld o M springer runt. Jag får gripa in o då springer istället A iväg. Syskonen skäms o jag blir galen..
Nu e vi hemma igen iaf efter slagsmål i bilen o en livsfarlig färd. Vi hyrde spöket laban på digitalboxen så att nu sitter de faktiskt ganska lugnt (eller står framför tv:n) o äter godiset..

Min man var också lugna gatan som barn o lugnast av tre bröder. Han låg i sin säng o läste böcker hela dagarna o han o lillebrodern delade rum. Lillebrodern hade kompisar hemma men maken min hörde inte om de så rev hela rummet. han bara läste!
Svärmor har också berättat att han var suuupersvår med maten o att det enda han åt var korvbröd med senap på. Så han fick det, hellre det än att den magra lille gossen inte åt, vilket han inte gjorde isf!! Inte riktigt normalt!!

Hahaha har alla samma problem med sina män? Jag vet att mina barns pappa har nånting han klarar ingenting själv. Har aldrig lyckats behålla nåt jobb nån längre tid för han har gått hem utan att säga till och fattar inte varför de blev sura, eller så kommer han sent varje dag utan att ringa, ringer inte om han är hemma sjuk eller liknande man måste tala om för honom varje gång att man måste ringa. Har glömt att hämta sina barn på dagis flera gånger, både I och barn som han har med en tidigare flickvän, så han får inte hämta några barn längre. Vi var tillsammans i 10 år och han kom inte ihåg min födelsedag en enda gång, han kom inte ens ihåg vilken årstid jag fyller år. Missar alla möten och sånt gör han, försöker skriva upp i en kalender som han genast slarvar bort, tappar en mobil i veckan, glömmer jackan på spårvagnen. Detta är hopplöst, förstår inte hur jag stått ut i 10 år. Måste fortfarande passa honom när han träffar barnen han klarar ju inte det själv. Han kan helt plötsligt få för sig att gå över gatan och då går han bara rätt ut innan han hinner tänka på vart han har I. Och så måste han alltid säga nej, Som en trotsig tvååring. Om jag frågar kan du komma på onsdag för det passar mig bäst jag har annars fullt upp hela veckan, då måste han säga nä jag kommer på torsdag, även fast han har hela onsdagen ledig. Inte för att jävlas med mig men bara för att han måste känna att han bestämmer själv.

Kan ju tillägga att han har spräckt skallen vid en fallolycka också, efter det blev allt typ 100 ggr värre. Fast han var lite konstig innan också men då var han bättre på att kontrollera det.

Sonen steker korv och jag är snart nervarvad efter en vådlig färd på motorvägen. Sonen får numer våldsamme utbrott när vi ger oss iväg på utfärder/kalas. Inte för att det är så ofta, men denna höst har det klumpat ihop sig. Vi riskerar bokstavligen livet när vi ger oss iväg och eftersom arken jag eller maken har lust att lägga näsan i vädret så kan vi nu säga: gränsen är nådd. Varken vi eller barnen ska omkomma NU, om vi får bestämma.

Relationer som är krångliga och män som uppvisar avvikande beteende. Jag blir både förvånad och ändå inte. Våra barn är adopterade så de delar inte gener med oss. Det gör era barn (tror jag). Rätt mycket "mammor engagerar sig-och-pappor-går-under"" för mig. Nej, ni behöver inte svara, men jag kan inte låta bli att tycka att det är märkligt att så många har detta i sin vardag: en ganska knepig/undflyende  pappa som  drar mindre än halva lasset.

Frågor om bipolaritet som samsjuklighet vid ADHD - kan jag ställa dem här?

Min dotter på 5,5 år har bipolär och adhd. Hon har formen rapid cykling med ständiga o blixtsnabba växlingar i humöret. Alltid tokglad eller tokarg, inget mellanläge.
Hon medicinerar med stämningsstabiliserande sen påsk o det hjälper henne. Hon har ständiga växlingar men utbrotten håller i sig mellan 10-30 min idag, mot innan 2-6 timmar

Hur går man tillväga för att ställa diagnos bipolär? Hur ser man cyklerna? Sonen fick ADHD diagnosen för drygt en månad sedan + as-problematik och beteendestörning. Innan dess medicinerades han med stämningsstabiliserande eftersom det verkade som det oftast fanns ångest med vid utbrotten. Vid start med Concerta trappades stämningsstab. ut för att effekten av concerta skulle utvärderas. Utbrotten blev värre. Konstiga saker som att han låser sig helt när vi ska åka till släkt och vänner som vi vet han gärna vill träffa. Nu vet vi inte hur vi ska bete oss - nu måste vi sluta med dessa bilfärder krypa i 60-70 på motorvägen medan stark 12-åring vrålar sparkar och slåss. Allvarlig trafikfara. Det har blivit ett mönster och han hotar i förväg om  att bråka. Helgerna är värst,inga utbrott i skolan. Han kan vakna med ett lejonvrål och hålla på fram till sängdags med vissa avbrott. Mycket självmordstankar. Hotar att döda familjen och sig själv. Förstör saker både min och sin egen mobil. Han är mycket angelägen om att kunna nå mig via telefon så om han bara vore ute efter att "jäklas" så är han kapabel att lista ut effektiva sätt utan att förlora något själv. Nu "kör" han med lillasyster som trots att hon är tuff, vill göra honom till lags för att han inte ska bråka. Hon orkar inte stålsätta sig längre. Ett under att hon är NT