BF Januari :-) del 3

Hej tjejer! Får jag sälla mig till denna grupp? Jag ska ha 8 januari!

Tack! Vad är det för prat om att partnern inte får följa med på förlossningen om han inte är vaccinerad? Orkar inte läsa igenom alla diskussioner, någon som har lust att sammanfatta?

Ok. Ja, det verkar ju sunt i och för sig om än tråkigt för det födande paret... Men det måste ju finnas sätt att kringgå det, med massa sterila kläder och sånt. Att tvinga en kvinna föda utan sitt stöd vid sin sida är inte att rekommendera heller... Där får man nog väga fördelar med nackdelar.

Efter att ha väntat två pojkar och deras graviditeter var exakt likadana i princip. Den här gången är allt annorlunda och när jag gjorde testet, så var det utan tvekan en flicka i magen. Vi får väl se. Ska bli intressant att antingen bekräfta myten eller slå hål på den! Jag själv ställer in mig på en kille, så får vi se vad det blir!

Måste ställa en fråga... igår hade jag 45 sekunders förvärkar hela dagen med ca 5 minuters mellanrum. De var inte smärtsamma, men det kändes som om någon ställde sig på mina lungor vid varje värk. Samtidigt pressade det neråt väldigt så att jag var tvungen att sträcka ut mig, jag kunde inte sitta ner. Eftersom de inte gjorde så ont, så bekymrade jag mig inte mer för det, men har ni fått några restriktioner om hur länge man ska gå med förvärkar och hur tätt de får komma. Mot kvällen började jag bli lite smått orolig eftersom de hållt hela dagen... Ska jag be BM kolla så att det inte har öppnat sig något vid nästa veckas kontroll?

Känns dumt att be om något som är helt onödigt, så jag hoppas ni kan ge mig lite råd. Jag har för mig att hon en gång sagt att jag inte får ha för många värkar på en halvtimma. Jag har haft väldigt mycket förvärkar hela graviditeten.

Är i v 35 nu, så det är ju ett tag kvar. Dock är det tredje barnet.

Jag vet.. jag hatar den känslan... Att det genast går upp för en att "Jojo, jag hade visst glömt hur jävla jätteont det gör att föda barn!" Jag hatar det! Jag har sån förlossningsskräck så jag tror jag kreverar och mycket grundar sig i att jag vet hur ont jag kan ha nu och så vetskapen att jag kommer bli varse om något mycket värre när det väl drar igång. Jag har på allvar funderat på om det är något fel på min kropp som gör att min kropp känner en smärta som ingen annan känner, för det gör så jävla jätteont och folk står bara och säger: "Folk har fött barn i alla tider, det är inget att gnälla över!" Och så känner jag att jag hellre vill ta livet av mig än uppleva ännu en värk. Och då har jag funderat på om min kropp är byggd annorlunda så att ingen mer än jag vet hur detta känns i just min kropp och att alla läkare en vacker dag ska upptäcka hur min kropp är byggd och då utbrista: "Men OJ, vad ont du måste haft! Det hade jag aldrig klarat! Du har klarat mer än någon annan människa någonsin har gjort, för din kropp är helt felbyggd så du känner hundra gånger mer smärta än någon annan kvinna nånsin gjort!"

Så tänker jag... att det... det är... Och jag lever med den övertygelsen helt och hållet. Att jag är ett medicinskt fenomen som känner förlossningssmärta starkare än någon annan på planeten. Det känns bra att intala mig själv det... typ.... hjälp...

Hej igen

Tack för peppande inlägg!!

Någon frågade om bedövning inte funkar på mig och jodå, spinalen har ju hjälpt under värkarna, men den bedövar ju bara magen. När barnet väl är i utdrivningsskedet, så är man ju helt obedövad i underlivet. När jag väl fått spinal har det ju funkat, men då har jag oftast mått så dåligt fram till dess. Man får den ju inte förrän vid fyra cm öppen och de fyra cm är som döden för mig... Jag känner mig jättemjäkig, men så är det.

Sen har det gått så himla fort från fyra cm till krystvärkar så den har jag inte så mycket nytta av ändå tyvärr. Den här gången har jag blivit lovad bäckenbottenbedövning eftersom jag har så ont vid utdrivningsskedet. Hoppas bara det inte har inverkan på själva förlossningen...

Alla har olika smärttrösklar och jag tyckte jag var hemma RIKTIGT länge med mitt andra barn. Jag var så stolt när jag gick där hemma och höll på att dö, jag hatar sjukhus nämligen. Så när vi väl åkte in gissade jag på att jag skulle vara öppen minst 8 cm. Jag var öppen två cm.................. jag har aldrig blivit så besviken i hela mitt liv. Och samma som en annan här inne fick höra; "hur ska du klara en förlossning om du redan klagar över smärtan??"

Jag säger då det... det är tur att det är sista barnet.. jag klarar inte fler gånger. Helt klart.

Får jag ta med er på min förlossning?? Ni verkar så stöttande och förstående... jag vill inte ha en barnmorska som tycker att det är "naturligaste saken i hela världen att föda barn". För mig är det det mest ONATURLIGASTE som finns. Det lilla hålet ska trycka ut den där stora klumpen... urk...

Hur som helst... Jag har sett på förlossningskliniken hela graviditeten i utbildningssyfte. För att jag ska vänja mig vid hur det ser ut, hur det kan låta, hur det kan gå, hur bra det kan gå, hur dåligt det kan gå och vad de gör då och hur dåligt nånting kan gå för att sen vända till nåt bra osv osv. Jag vet inte om det gjort varken från eller till, men ett samtal med min BM fick mig att förstå vissa saker.

I USA räknas barn över 4 kg som en riskförlossning. Det finns egentligen inga större bevis på detta, utan min BM förklarade helt sonika att i USA får de ju betala för den vård de får. Sjukhuset tjänar mer på kjesarsnitt och utför alltså dessa i enorm utsträckning. Och som min BM sa; skulle inte du tacka gudarna om det kommer en läkare och säger; det här barnet hade du aldrig kunnat föda vaginalt"
Jag glömmer aldrig ett kjesarsnitt där läkaren faktiskt säger så och sen väger det och barnet väger 3,4 kg... skrattretande när jag själv fött barn på 4,4 kg!

Sen har de även läkare som förlöser dem, i Sverige är det barnmorskorna som gör det jobbet. Det mesta är lite extra tilltaget i USA, och det mesta är för att de ska kunna ta ut mer pengar. Om det är bra eller dåligt förtäljer inte historien. Det vi vet är att svenska kvinnor är grymma på att föda barn och att vår sjukvård är perfekt vad gäller just förlossning och barn. Våra barnmorskor har precis utbildning nog att förlösa kvinnor och vi kvinnor klarar av mycket mer än amerikanska.

Det där brevet är bra att ha... jag har en hel del att skriva i det där, men jag vet inte om jag får plats! Haha! Jag vill ha det där, men inte det där, det där men inte där... bla bla bla..

Jag är ju ensam också, pappan ska inte vara med på förlossningen av olika orsaker. Min bebis kommer bli VIB:ad och jag ska hem mig två vänner. Eftersom jag är ensam med två barn, så hoppas jag att vi ska kunna få ett datum för igångssättning så jag slipper oroa mig för var jag ska göra av barnen och så.

Very Important Baby

Det är lite annorlunda besöksrestriktioner och så. Pappan får inte komma dit varken under förlossningen eller efter när vi är på BB och de får inte avslöja att jag är där och sånt.

Fan vad ni föder och föder hela jävla tiden.......... Fan säger jag! Bitter? Jag? Näeäääääääääääääääääääääääääeeeeeeeeeeeeee...............