Linda88 skrev 2009-10-21 11:14:53 följande:
Den första skillnaden jag märkte var att man inte behöver ha delegering för något här där jag jobbar nu! När jag jobbade på äldre/demensboendet i Sverige så var det ju delegering för medicin, blodsocker, insulin, stomiplattor.. allt! Här kom jag till Norge och första introduktionsdagen satte dom en insulinpenna i handen på mig och skickade in mig till en patient som jag överhuvudtaget inte träffat förut. Så det är lite skillnad. Här förväntas man verkligen kunna det man lärt sig under utbildningen, men så tycker jag inte det har varit på mina andra jobb (i sverige alltså). Där var jag i 3 år, år ut och år in, och trots att jag blev färdigutbildad så fick jag inte ge insulin under sommaren. Vilket i sin tur ställde till det ganska mycket när det var brist på personal och ingen hade insulin delegering... En annan sak är att dom inte använder sig utav någon typ av signeringslista för medicin och insulin. Det känns väldigt osäkert tycker jag! Jag vill gärna gå och signera efter att jag gett någon medicin, både för min egen och patientens skull. Det är en trygghet att kunna visa att man faktiskt har gett rätt medicin vid rätt tidpunkt, om det skulle hända något. Lönen är självklart också en stor skillnad. I Sverige hade jag en timlön på 107:-/h som uska, här är jag 147,7 NOK/h, vilket är ca 185-190 SEK/h. Så det är lite skillnad också. Här finns det heller inga begränsningar för hur mycket du får jobba. Nu vet jag inte om det här gäller hela Sverige, eller om det bara gällde i Jämtlands län, men vi fick aldrig jobba mer än 6 dagar i rad, vi var alltid tvugna att ha 11 timmars nattvila och 36 timmars sammanhängande veckovila. Första dagarna jag jobbade här så jobbade jag 8 dagar i sträck. Hade jag gjort det på min förra arbetsplats så hade det blivit ett himla ståhej, för det är absolut förbjudet. Det är väl det som skiljer allra mest när det gäller jobbet.. men sen har jag lagt märke till en annan sak också. Det är skillnad på gamla människor i Sverige och Norge. Nu vet jag inte om det är för att jag kommer från en liten by, men de gamla människorna där ser verkligen gamla ut, både vad gäller utseendet och kläder, hållning, hur dom talar osv. Här där jag jobbar nu så syns det inte hur gamla dom är. Alla har fina, "moderiktiga" kläder, talar fint. Alltid fina i håret, långt ifrån lika rynkiga som dom är i byn jag kommer ifrån.. Men det har kanske med levnadsstandarden att göra, vad vet jag? I den här staden har nog de flesta levt ett relativt rikt liv, och kanske inte behövt slita lika mycket som de gamla "Hemma på byn" har gjort.. Vad vet jag. Men det är i alla fall en stor skillnad på gamla här och där!
...dum jag är.. jag skulle läst klart inläggen innan jag bad dig berätta mer :)
var i norge är du å jobbar? jag skulle gärna ge mig iväg å jobba lite :)
