Manchester skrev 2009-10-16 13:14:24 följande:
Nej, jag är inte rädd för andra kulturer generellt sett. Dock kan jag vara rädd för vissa inslag i några mycket specifika kulturer. Jag har exempelvis träffat på ett stort antal Jehovas Vittnen som varit så inskränkta, fördomsfulla och nästan fientliga mot icke-vittnen att det gjort mig lätt mörkrädd. Vissa muslimska kulturer kan vara på samma sätt. Dock anser jag inte att hela religionen islam är det. Det finns inte en muslimsk kultur, lika lite som det finns en kristen kultur (hur många skulle påstå att det är samma kultur i Sverige, Italien, Ryssland, Etiopien och Bolivia bara för att den dominerande religionen i samtliga dessa länder råkar vara kristen?). Kulturen i del länder i det före detta sovjet-blocket kan vara väldigt hård och ställa krav som knäcker människor. Har tyvärr sett alltför många ryska föräldrar som inte kan acceptera att deras barn någonsin misslyckas, eller ens är sämre än bäst, med något i skolan till exempel. Trycket på japanska skolelever, som leder till många självmord bland elever som inte kommer in på "rätt" skolor, är väl också en rätt dålig kulturyttring. Men generellt sett så är jag nyfiken på andra kulturer och tycker att det är bra att det kommer hit människor med andra erfarenheter, tänkesätt, maträtter och allt vad det nu är. Jag tror att ju mer man blandar olika kulturer, desto svårare blir det att hålla fast vid de sämsta sidorna av sin egen kultur. Om alla i ett land gör och tänker på samma sätt så märker man kanske inte det som är dåligt. När det kommer in nya människor så ser man att det går att handla och tänka annorlunda. För övrigt anser jag visst att det finns en svensk kultur! Ju mer man får ta del av andra kulturer, desto tydligare ser man den egna. Några inslag i den svenska kulturen som jag själv uppskattar är rättframhet/ärlighet, djurvänlighet, naturromantiken och synen på rättvisa. Jag har pratat om detta med ärlighet med många människor från arabvärlden. En del har tyckt att svenskars vana att säga vad vi faktiskt tycker är väldigt befriande, man behöver sällan fundera på om en svensk menar vad han säger eller om han bara håller med för att vara artig. Andra har känt sig lite sårade, trott att den som inte håller med är arg eller vill vara elak. Jag gillar visserligen artighet, men uppskattar ännu mer att veta vad folk tycker. Huruvida vår syn på djur som någon sorts "nästan-personer" är något nytt, som kommit med ökat välstånd och allt färre som livnär sig inom jordbruket, eller om den alltid funnits vill jag låta vara osagt. Vi har i alla fall en syn på djur som skiljer sig från många länder, där djuren mest betraktas som ting. Naturromantiken i Sverige är allmänt omvittnad. Vi uppskattar naturen, ytorna, vidderna för vad de är, inta bara som möjliga platser att bebygga eller odla upp. Vi ser inte en skog enbart som en irriterande lång vägsträcka utan service eller en plats att hämta virke. Vi ser naturen som en viktig plats för vila och rekreation och har också en unik lagstiftning, allemansrätten, som ger alla i Sverige tillgång till naturen. Slutligen rättvisa. Här skiljer vi oss bland annat från dem som tror på reinkarnation. Många indier, exempelvis, ser det inte som orättvist att somliga föds rika medan andra föds i familjer som inte ens har mat för dagen. Föds man fattig har man gjort något i sitt förra liv som inte var bra. Även en del andra kulturer har en betydligt hårdare syn på den som inte lyckas så bra i livet än vad vi har i Sverige. Hit tror jag också att vi kan räkna vår syn på att handikappade är en del av samhället och att service, nöjen mm ska göras tillgängliga för alla. I många andra länder gömmer man snarare undan handikappade på institutioner. Jag vet att även vi i Sverige gjort på det sättet tidigare, men numera anser jag att vi har en bra kultur på det området. Sedan finns det saker i den svenska kulturen som är mindre bra. Vi är exempelvis löjligt intresserade av att ha det tyst och lugnt omkring oss. Vad är det för fel på liv och rörelse? Vi är också väldigt obenägna att ta risker och vill ha garantier, stämplar och myndigheter som kollar allt och därmed inskränker friheten och utrymmet för kreativitet. Kultur är så mycket mer än högtider och maträtter!
Intressant! Och visst har du rätt. Kultur är ju inte enbart maträtter, bara en sån grej.
Oftast när man pratar om kultur med svenskar tas det upp traditioner som midsommar, julfirande och diverse maträtter.
När det handlar om "kulturberikning" (-älskar ordet) från andra länder så är det oftast negativt, handlar om kvinnoförtryck eller konstiga lagar.
