Tvingar du ditt barn att säga förlåt?

Mitt svar gäller främst mindre barn, eftersom jag inte har erfarenhet av stora. (Min son är tre och ett halvt.)

Jag tycker inte att man måste yttra ordet förlåt, men om någon annan är ledsen eller har fått ont så tycker jag att man ska lära barnet att försöka ställa det till rätta. Hjälpa upp och borsta av om någon har ramlat. Klappa på armen om någon är ledsen, blåsa om någon fått ont, laga det som är trasigt. Kanske en kram om man tror att det funkar. Min pojke är bara tre och ett halvt och vi har inte haft några sådana situationer där han gjort något mot ett annat barn, men de gånger han t ex sprungit ihop med ett mindre barn som blivit ledset har vi gjort som ovan. "Oj, han fick nog lite ont där på armen. Kom så blåser vi. Hoppsan, det var inte meningen" (säger jag till barnet för sonens räkning, liksom).

Från min egen barndom, när jag var lite större, minns jag det där förhatliga framtvingade ordet mest som ett straff. Om man bråkade med någon kändes det ärligt talat inte mycket bättre för att personens mamma släpade fram henne eller honom och sa "nu säjer du förlåt!". Kompisen stirrade på en med en blick som kunde döda och väste "förlåt". Jag vet inte riktigt vad man skulle få ut av det Försonades gjorde man ju sedan ändå efter en stund och då kunde den där ärliga ursäkten komma, antingen med ord eller med en hygglig gest "du kan få några spelkulor av mig så kan vi spela igen".

Men alltså, jag är lite osäker. Kanske förväntar sig andra att man i stor stil ska släpa fram sitt barn och tvinga dem att säga det där krystade förlåtet, just för att de ska skämmas lite. Jag gillar inte det så mycket.

Ja, jag "tvingar" barnen att säga både förlåt och tack för maten och lite annat smått och gott.
Hur skall de annars lära sig?
Det är ju inte så att de helt plötsligt är mogna när de är 10 år utan de måste ju lära sig det någonstans i från. Jag som förälder måste ju visa och vägleda.

Om vår son, som är 4 år, gör nåt tokigt, som att sparka på lillasyster eller nåt annat vansinnigt som händer ibland så pratar vi med honom och förklarar varför man inte får göra så och att hon (man) blir ledsen och sedan när vi pratat färdigt så säger vi att han skall säga förlåt.

Mer och mer märker vi att han spontant säger förlåt för att han faktiskt förstod själv att han gick över gränsen för vad som är OK.

Samma med maten, jag säger åt sonen att säga tack för maten när han lämnar matbordet och numera händer det mer och mer ofta att han säger det utan att jag ber honom.

Ja, när han slår sin lillebror ber jag honom säga förlåt. Jag tvingar inte honom för de tgår inte men jag ber honom göra det och förklarar också varför jag/vi vill att han gör det.

Jag skulle aldrig tvinga min dotter till att säga varken förlåt, tack eller varsågod. Däremot är jag väldigt noga själv med att att alltid säga förlåt om jag gjort något fel mot henne, jag säger varsågod när jag ger något och tack så mycket när jag får något. Så nu gör hon lika som jag...

Om min son har gjort något dumt mot någon så har jag någon gång sagt att han ska säga förlåt, men han blev bara blyg och ledsen, så jag har gett upp det där. Tycker inte det har någon betydelse, inte när dom inte förstår vad dom har gjort fel och vad "förlåt" betyder.. För det tror jag inte att en 17 månaders gör.

Däremot när han blir lite äldre så klart jag kommer säga till honom att säga förlåt, och försöka förklara för honom att det är viktigt att säga förlåt till någon om man varit elak.

självklart lär jag min dotter att säga förlåt. Det ingår i vårt sociala samspel medd andra människor att säga det förlåt och visa att man ber om ursäkt. Detta är viktigt även om barnen är små anser jag.
Detta kan inte barnen själva från början med med oss som vägvisare och goda förebilder så lär de sig hur man ska fungera i ettt samhälle.

Små barn knuffas, bits ooch slåss och det är en naturlig utveckling innan de socialiseras och lär sig empati tex. Men som vuxen visar jag redan små barn på ett tydligt sätt vad som är rätt och fel. Framförallt genom att uppmuntra det som är bra men man ska våga säga vad som är fel också.

Vad får vi för ungar om vi inte visar dem vägen fram...?

NEJ!!! Min pappa tvingade mig varesig det var jag eller inte som gjort fel och han sade aldrig någonsin förlåt till mig trots allt ont han gjort.

Jag säger mer än gärna förlåt när jag gjort fel. Om mitt barn inte förstår att han/hon gjort fel skall hon inte säga det förrän hon/han förstått. Försöker alltid förklara _varför_ något varit dumt.

hahahahahaha asså har diskuterat i en liknande tråd innan och kan inte förstå hur fan man kan tycka de är så farligt att tvinga ett barn att säga förlåt. Man hör snyfft historier om att "min mamma tvingade mig minnasan att dricka vatten när jag va på solsemestet och de va ssssååååååå hemskt" Fattar men för livet lixom.

Man ska helt enkelt tvinga sitt barn att be om ursäkt för att de barnet dom har gjort illa ska känna sig bättre. För att dom ska bli sams. Självklart ska man förklara också att "pelle fick ont, bla bla". Men varför inte be tvinga sitt barn till detta fjutiga ord om man kan ge plåster på såren åt någon annan.
Och sen va vet du ts om dessa föräldrar som gör så? Dom kanske har pratat med sina barn, eller ska göra?

Och ni so har haft föräldrar som tragiskt nog tvingat er till att sova, äta, sitta stilla eller be o ursäkt, snälla berätta inte de för folk som faktiskt hade en svår barndom, skulle bara va pinsamt.