Snälla föräldrar, GE ER!

Alla barn har inte lika lätt att äta. Varför vara så extret ts?? Man gör väl det som passar varje familj bäst?
En fråga: ni som tycker att barnen ska äta det som serveras, köper ni själva den maten ni inte gillar hem? Jag köper i alla fall bara den maten som jag tycker är god. Av vissa skäl här tar inte jag konflikten med maten utan att det är viktigare ATT han äter än VAD han äter (eftersom han äter medicin som gör att han måste äta annars tappar han väldigt mycket i vikt).
En kompetent förälder klarar att gå balansgången gällande maten. Att vara extrem och säga att man ska äta maten i alla situationer annars får man gå utan, det är ju knappast någon annan poäng än att man som förälder visar att man bestämmer till varje pris. Sen får det ju vara balansgång även åt andra hållet. Pannkakor varje dag är inte heller nåt alternativ. Det gäller att hitta en medelväg, vissa barn har jobbigare med maten än andra.

Vi gör såhär. Min son äter inte hela köttbitar utan det som är gjort av köttfärs endast. Äter vi kött och potatis får han potatisen som jag gör mos av och tar ut några mamma scan. Det är viktigare att han ser måltiderna som något positivt än som något tvång.
Har vi gryta, det vet jag att han inte gillar får han äta basen potatis och jag kan ta ut korv/köttbullar eller nåt annat. Han tycker heller inte om kryddad mat. Då tar jag undan en del mat av vår innan jag kryddar så han slipper äta det när det är kryddat. Men han får inte gå utan mat, det är viktigt att han äter vid varje måltid och jag ser till att det blir som jag vill men på ett sätt som han känner att det är okej att äta.

Så gör min. Han har inga problem att gå utan mat... det bekommer honom inte så orsak/verkan i den situationen har inte nån som helst effekt mer än att han tappar gräsligt i vikt och han är mager som det är redan...

så man är bortskämd för att man inte gillar all sorts mat. Jisses, vi lever inte i fattiga afrika där mat är en bristvara. Vi lever i ett land där vi kan gå in i en affär och praktiskt taget välja vilken mat vi vill köpa eller tillaga och vi väljer efter smak. Bara för att jag är vuxen och kan välja vilken mat jag ska köpa hem innebär ju inte det att jag har större rätt än mitt barn att säga att jag tycker inte om en viss mat.
Jag köper aldrig bruna bönor för det gillar inte jag... varför ska min son gilla allt jag köper hem??

men varför är det negativt att vara kräsen?? Det funderar jag ofta på. Är det något som hänger kvar från fattigdomens tid? I det moderna Sverige när vi har så enormt stort utbud på mat. Vi kan faktiskt välja och vraka. Det är inte bara husmanskost längre utan mångkulturen har ju fört hit mat från hela världen.
Undrar varför ordet kräsen är så laddat egentligen? Vi har ingen matbrist här. Varför kan folk inte få känna "nej, detta tycker jag inte om". Är man mer uppfostrad eller finare än alla andra för att man faktiskt äter allt. Jag är ganska kräsen. Jag ser inte det som något negativt. Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i svensk husmanskost. Enstaka rätter men inte över lag. För en som bara gör husmanskost, för den uppfattas jag som att jag inte äter något alls. Men det finns väl annat att äta?? Huvudsaken är att man dagligen får i sig allt från kostcirkeln och att man äter allsidigt.

näääeee, det tycker jag inte alls. Jag är mer kräsen nu än jag var som barn. Förmodligen för att jag är uppfostrad att äta det som serveras och att man inte alltid kan få sina älsklingsrätter. Som vuxen och när jag fick bestämma mat själv, då är jag enormt kräsen. Här äts bara det som är gott. Jag är värd god mat, inte nåt som är halvgott bara för att man ska kunna äta allt.

ja, då kan man hitta nåt alla gillar. Det måste väl vara något som alla gillar utan att någon ska känna att det man äter inte är så gott. Sambon gillar bruna bönor, då tar jag annat. Gillar vi nåt och inte sonen så vill inte jag avstå från det goda och jag vill inte att sonen ska känna sig äcklad över maten. Då gör jag annat till honom. MEN jag byter inte ut hela måltiden. Jag är har alltid plan b. Finns saker i frysen jag tar fram. äter vi fläskfile och jag vet att han inte gillar hela köttbitar tar jag fram köttbullar men potatisen vi äter får han med äta. För mig är det viktigare ATT han äter än att jag ska köra efter principer till varje pris. Och det är viktigt att känna matlust, matsituationen ska vara trevlig och inte tvång.
Vi har aldrig problem med kompromisser här, snarare tvärtom. Vi har ett överflöde av kompromisser i form av att alla ska kunna äta gott Sonen gillar inte viltkött, vad i hela fridens namn är det som är så farligt om han får köttbullar istället??

Fast basvaror potatis/ris/pasta är ju lätt att kombinera till själva huvudrätten fisk/kött/kyckling. Vi gör det som alla gillar, ingen ska behöva äta halvgoda eller äckliga saker. Det finns ju 1000tals rätter i världen att välja mellan, man borde ju kunna hitta rätter som passar alla eller åtminstonne passar alla utom en i familjen.

Det handlar inte om vem som ska få sin vilja igenom utan att måltiderna ska vara trevliga. Här testas massa nya grejer jämt.
Det som gör att min son har svårt att äta är dels att han har preceptuella svårigheter, han har jobbigt med sinnesintryck, främst med smak och känsel. Han är känslig för värme/kyla, konsistens och smak. Så det är mer prioriterat ATT han äter. Och sen har jag lite mer förståelse för att man inte gillar allt eftersom jag inte gör det själv heller. Jag tycker att det är lite barnsligt om man som förälder ska tvinga på barnen allt bara för att man ska följa principer. Föräldraskap handlar inte bara om att följa sina principer till punkt och pricka. Det handlar även om att kompromissa med barnet, sätta sig in i barnets känslor samtidigt som man som förälder bestämmer regler hemma. Att vara lyhörd helt enkelt.

smart med tittmat. det ska vi testa här...