Snälla föräldrar, GE ER!

Ni som tycker att man måste smaka på maten 10ggr innan man kan säga att man tycker om...
Beställer ni ex vis Fåraladåb på krogen 10 ggr innan ni vet om ni tycker om eller inte? Varför skulle barn vara annorlunda

Vissa saker kan man lära sig tycka om, andra inte. Men man lär sig sällan saker med tvång. När det gäller barn och mat är forskare, psykologer och experter på barn&mat ense; mat och tvång hör inte ihop. Det skapar ätstörningar, frustration, matvägran, mm. Barn lär sig lätt använda maten som eget maktmedel -ett av få de har att förfoga över.
Det är vi föräldrar som lagar maten och har ansvar för att erbjuda en allsidig, bra kost och uppmuntra barnen till att äta. Men vad som till syvende och sist kommer in i barnens mun och sedan sväljs - det måste barnet bestämma. Det är barnens mun, barnens kropp.

Däremot skulle jag aldrig, förutom vid något enstaka speciellt tillfälle, laga egen mat till barnen. De får äta det som serveras, ingen extra-maträtt. En måltid hos oss består alltid av bas, "sovel" plus minst tre sorters grönsker och ngn sås eller keso till. Vi uppmuntrar barnen att smaka på nya saker och äta av allt, men det är OK att t ex bara äta potatis och grönsaker eller liknande, bara det inte går ut över någon annans portion. Vilket det oftast inte gör. Våra måltider är glada, trevliga och våra barn inte ett dugg petiga med mat. Lagom välnärda är de också...

Måste det bli enformigt? Om alla någotsånär gillar det mesta så funkar det ju...
Och ibland får man kompromissa. Min dotter gillar t ex blodpudding, men min treårige son har provat det en gång och då kräktes han efteråt. Låter vara osagt om det var pga blodpuddingen, men han förknippar blodpudding med kräk nu, så det går inte att få i honom (jag har sälv kräkts efter att ha ätit tacos en gång, så det får jag inte ätit på fem år även om jag tycker om det egentligen). När vi äter blodpudding har vi antingen bacon eller potatisbullar + lingsylt och råkost till. Då äter sonen allt utom blodpuddingen.

Sen undrar jag... Ni som kräver att små barn ska prova 10 ggr först, räknar ni verkligen gångerna? Hur håller ni reda på att lille Kalle 2½ har provat blodpudding x antal gånger? För itne kan ni väl kräva att Kalle, som inte ens kan räkna till tre, ska göra det själv? Och vad gör ni om Kalle kväljs av smaken även den 10:e gången?

Ja, och jag svarade på den frågan. Det "kan" säkert bli enformigt, men det finns ingen anledning till att det måste bli det...

Jag kan "tvinga" mina barn att gå till skolan eftersom vi har skolplikt (men skulle deskolvägra skulle jag självklart ta reda på orsaken!). Däremot kan jag inte tvinga dem att lära in. Jag kan bestämma att "nu sitter ni med vid matbordet vid middagen", men jag kan inte tvinga dem att tugga och svälja.
Vissa val hör till individen, oavsett vad vi föräldrar tycker.