Någon som väntar barn i april? del 2

Vad pluttigt! =D Hur små måste inte de kläderna vara!

Min föräldra utbildning börjar den 2a Februari, så vi får väl se om jag hinner vara med på alla träffarna då jag redan är inne i vecka 35 vid sista träffen. Men jag får gå på utbildningen fast att jag fött barn förut, och när jag gick förra gången jag var gravid så var det en tjej med 2 barn sedan innan med. Men vi har lite dum tid också 14.30-16.00 så jag får nog gå själv. Utom när vi ska titta på förlossningen och BB, för då vill killen vara med för de har byggt nytt på sjukhuset sedan sist.

Det jag är mest nervös för inför förlossningen är ju främst att de ska komma alldeles för tidigt så att jag måste ligga länge på något annat sjukhus. Vårat sjukhus har ingen neonatal-avdelning, utan närmsta ligger 10 mil härifrån. De förlöser inga barn före vecka 36 här. Då blir det antingen ambulans eller helikopterresa. Och så är jag lite rädd att min kille inte ska hinna hem i tid. Han pluggar 10 mil härifrån (i en annan stad än sjukhuset) och det tar minst 1½ timme för han att komma hem. Men han har tagit studieuppehåll från den 8e April ifall de inte har kommit då, men det känns ändå läskigt nära BF, för då är jag ju inne i vecka 39.. Så jag hoppas isåfall att det sätter igång på kvällen eller på helgen! Men själva förlossningen tar jag med ro. Det gick så fint förra gången så jag är inte ett dugg nervös för den! =)

Jag har pratat med min dotter ända från början att hon ska få syskon. Och jag tror att hon är ganska införstådd nu att det faktiskt kommer att komma två små bebisar. Som hon måste hjälpa mamma att sköta om till exempel. Lite skärrad vart hon för någon vecka sedan när jag bara kom på en dag att jag inte berättat att jag kommer att åka bort och kanske sova över på sjukhuset. Jag sa det väl lite klumpigt och hastigt och hon sa bara "Nej mamma du får inte det!" Men sedan på kvällen så satte jag mig ner med henne och pratade. Jag berättade först om hur det kunde gå till. ungefär: att när bebisarna vill komma ut så kan mamma först få ont i magen, och då måste pappa skjutsa mamma till doktorn på sjukhuset. Där hjälper doktorn bebisarna att komma ut och det är väldigt jobbigt och bebisarna är så små och trötta så då måste man stanna och vila på sjukhuset och kanske sova över där." Sedan berättade jag om väskan(!) Att mamma måste ha med en väska på sjukhuset med bebisarnas kläder och sånt, och att Irma (min dotter) också måste ha en väska för hon ska ju faktiskt vara hos farmor när mamma och pappa är på sjukhuset. Sen så pratade vi om vad vi skulle packa i hennes väska: Kläder, kanske lite godis, en ny leksak, en tidning osv. Och att den väskan får man inte öppna förrän bebisarna kommer. Sedan berättade jag hur det var när Min mamma skulle få min lillebror (jag hade också en sån väska då). Och sist av allt så berättade jag att när bebisarna väl är ute så kommer pappa och hämtar henne, så får hon hälsa på oss på sjukhuset. Då kanske pappa köper fika och så ska hon få välja kläder till bebisarna och kanske ge dem en present.

Irma är 2,5 år gammal, och nu är hon så spänd och tycker att det ska bli så roligt och hon frågar nästan varje dag om de inte ska komma ut snart. "Mamma ska du till doktorn och ta ut bebisarna idag då?" brukar hon fråga! =D Och så måste man svara "nej det dröjer ett tag till" hehe Och nästan varje kväll vill hon höra "om när bebisarna kommer" istället för saga. =D
 

miamie: Ja, väskan är ju kanon! Den som kommit på den idén borde få nobelpris haha!

Nej, om det kliar i fingrarna så är det nästan bättre att köpa lite större kläder i till exempel stl. 68, för som sagt så brukar man få ganska mycket i stl. 50/56 och man får så dåligt samvete när man inte hinner använda allt sött man får!

Jag har inte använt något andningslarm till dottern. Hon har alltid sovit i närheten av där jag är och jag skulle ändå inte lita på att det funkade helt utan jag gick typ och kände på bröstet att hon andades typ var 5e minut första året. =P Men en vanlig babyvakt har jag och den har varit jättebra. Använde den knappt alls i början (av ovan nämda anledning) men sedan vi började ha fasta nattningsrutiner (runt 1 år) så har den varit ovärderlig. För sitter man och tittar på en film eller så på kvällen så hör inte vi om hon skriker på övervåningen utan babyvakt.

Han tittar och känner på magen om jag säger typ att "nu är det full fart!" eller så. Och så ger han den pussar efter att han pussat på mig. Och så brukar han ha handen på magen när vi kollar på film eller så. Men han visar mest omsorg om mig. Magen kommer liksom med mig, inte jag med magen. =)

Min kille var aldrig så speciellt intresserad när jag väntade första barnet heller. Då kände han några gånger när jag sa åt honom och tyckte det var mysigt men la aldrig dit handen själv för att känna eller så.
 Jag tror att det är för att pappan har lite svårare att knyta sig an barnet i magen. Det blir inte riktigt verkligt förrän man faktiskt har barnet framför sig. Själv växer man ju och har symptom och sedan känner man barnet sparka och i slutet kan man till och med känna om det är en hand eller en fot, en rumpa eller ett huvud. Medan killen bara ser en gravid tjej.. Men den här graviditeten så har min kille varit mycket mer intresserad av magen, precis som att nu vet han vad som kommer efter magen! haha Enda skillnaden för oss är att det kommer två små knyten i stället för ett denna gången. Och det har till och med jag lite svårt att föreställa mig. =)

Jag känner mig också lite övergiven och ensam. Jag har bara en riktig vän, men som jag bröt kontakten med i över ett halvår (lång komplicerad historia) men som jag umgåtts med sedan förra våren igen. Igår satt jag och min kille och pratade lite smått om dop och att vi ska ha det i September då hans syster från Australien är hemma. Och då kände jag bara att nej, vi ska inte bjuda några kompisar! Den här gången får bara familjen (de som faktiskt bryr sig) komma.
 Förra gången jag var gravid och när dottern var liten så vart jag så jävla ledsen flera gånger för hur hon betedde sig. Till exempel så fyllde vi båda två 18 medan jag var gravid. Jag hade kalas och bjudning hemma hos oss och kläckte "nyheten" då när hela vår familj och alla våra vänner var där! Det var i September. En Lördag i November fyllde hon 18 och då var jag till henne samtidigt som hennes mamma var där på dagen och fikade tårta och gratulerade med presenter och så. På Söndag morgon så ringer min kompis och ska "bakisprata". Då kommer det fram att hon har haft middag med ALLA(?) sina tjejkompisar (plus en massa tjejer som hon knappt känner eller brukar umgås med) hemma hos sig. Och att de sedan har varit ute och bowlat och haft en massa aktiviteter. Och sist gått på krogen. Och så kommer hon väl på sig själv med att hon inte ens frågat mig eller ens nämt den här festen som varit planerad i minst en månad innan, om jag vill vara med och säger något flyktigt om att "men jag trodde inte du ville komma eftersom du inte kan dricka så därför sa jag inget" Nä men ring inte till mig och prata om hur himla roligt och oförglömlig kväll du haft då..

Och så när vi skulle döpa Irma i Augusti så var det tydligen viktigare att gå på någon jäkla punkfestival samma helg än att komma på dopet. Trots att de skulle vara hemma innan dopet började på Söndagen så ville hon inte komma för hon Orkade inte när hon varit på festival hela Torsdag, Fredag, Lördag.. Kunde inte ens lämna en doppresent för att visa en liiten omtanke.

sen så varje gång det är något jävla skit i hennes liv så ringer hon till mig, eller kommer hit och säger att jag är hennes enda riktiga vän. Hennes bästa kompis (vi har umgåtts väldigt tajt sedan 5an). Och jag vet inte hur många gånger hon kommit mitt i natten och grinat för hon och hennes kille har bråkat eller något, och fått sova i vår gästsäng.

Men det är ju sånt här som kommer upp nu när man är lite hormonkänslig, och man bara tänker Nej fy fasen jag tänker inte anstränga mig den här gången! Jag skiter fullständigt i om hon blir sårad av att inte få komma på dopet den här gången!

Jag har ganska mycket sammandragningar. Det är inget som barnet far illa av, utan livmodern ska träna upp sig inför förlossningen. Gör sammandragningarna däremot ont eller känns obehagliga bör du ta kontakt med förlossningen. Men det är ju för att tappen kan vara påverkad och att det kan vara hotande förtidsbörd. Men bebisen känner knappast av speciellt mycket av vanliga "träningsammandragningar" =)

Grattis till er! =) Kul att se att det är fler som firar sin årsdag, annars är ofta jag och min pojkvän ganska ensam om det och folk tittar lite konstigt på en när man säger att man ska ut och äta middag och fira tex. haha =) Vi firade 6 år tillsammans på Lucia!Ja man kan ju undra.. Man känner sig ganska värdelös när man tänker på det! Tur att jag i alla fall har min fina familj. Jag har i alla fall mina systrar och bröder, min mamma och min pappa och min svärmor som jag kan prata om det mesta med! Och så min älskade pojkvän förstås! =)

Hej hej!! =)

=D vad härligt med en ny säng! Du får se till att vara extra snäll och glad med gubben då! Och 3D UL är ju så häftigt. Vad får du betala för ett sånt? Finns inget sånt i närheten av där vi bor men det skulle vara så roligt att göra det någon gång. Men men, det får väl bli nästa graviditet! (så sa vi förra gången också)

På tal om tillväxtultraljud och vikten. Före jul hade jag gått upp ca 12 kilo från inskrivningen, men nu har jag gått ner 4 kilo på mindre än 5 veckor. Så jag är lite nerrvös inför nästa UL som är den 2 Februari. Men jag känner ju av båda bebisarna mycket varje dag, och det känns inte direkt som att någon av dem är något speciellt klenare eller mindre aktiv.. 

Det var nog bebisen som lade sig med ryggen utåt! =) Ibland har jag två olika hårda ställen på magen, då båda ligger så. Det kommer du nog att märka av mer och mer ju större bebisen blir. Jag minns i slutet av graviditeten när jag väntade Irma så kunde jag känna vart huvudet respektive rumpan var när hon låg så. =) Väldigt mysigt!

Åh jag längtar sjukt mycket efter att få börja träna igen! Innan jag blev gravid (och ett tag i början av graviditeten också) så cyklade jag 1,5 mil till jobbet 5 dagar i veckan och tränade på gym 3 kvällar i veckan. Plus vanliga promenader/jogging och yoga några gånger i veckan för själarons skull. Nu blir det mest bara en promenad då och då och jag känner mig som värsta soffpotatisen! Blä, jag hatar verkligen det!
Nej, nu vill jag ha mina små bebisar och vår. Härligt väder och långa sköna promenader med vagnen! Och orken!

Men gud så sött! En riktig liten bebis! =D Helt otroligt vad vetenskapen ger oss för möjligheter; att se sin lilla bebis inne i magen så perfekt.

Min mamma var ungeför likadan när jag väntade min dotter. Hon sa också att man inte skulle köpa något speciellt i förväg och att man skulle vänta tills man var säker på att man hade en bebis. Hennes första barn dog efter födseln i vecka 33, så det är kanske inte så konstigt.
 Jag vägrar att ha en inställning om att allt kommer att gå åt helvete. Tragiska, hemska saker händer det är väl jag och alla andra väl medvetna om. Jag tänker inte låta det döda min lycka bara för att saker "kan hända".
 Min förra graviditet var ju toppenbra och nu har jag en underbar, frisk liten (snart) 3 åring. Denna gången har man varit lite mer orolig eftersom det fanns misstanke om tvillingtransfusion, och att en tvillinggraviditet alltid klassas som en riskgraviditet. Men med allt jag tänker och gör så räknar jag med att jag kommer att få två starka, friska, vackra barn. För att tänka annorlunda är själsdödande. Ingen mår bättre av att gå och oroa sig över att så hemska saker ska hända. Och jag lovar, om det skulle hända något skulle det inte vara värre om du har varit glad och lycklig under hela graviditeten och förberett dig för din bebis.

Stå på dig och strunta i vad din mamma och farmor säger. Njut av din graviditet och gläds över barnet du bär på!

Oron över sitt barn släpper nog inte i denna livstid, men man får inte låta den kontrollera hela sitt liv.

Jag har inte direkt ställt i ordning något än. Men jag har i alla fall plockat fram sängen så den ska bara monteras ihop. Alla kläder har jag sorterat och plockat ut det som vi ska använda och tagit fram sängkläder till sängen. Allt ska ju tvättas och så innan det är dags men allt är ju framme och så får man ta å fixa lite åt gången. =)