såg något SJUKT: vuxna med blöjor! Kan någon förstå?

Ja, vad ska jag säga...

Jag har en man som efter tio års förhållande berättade att han hade de här behoven. Jag blev chockad först, tyckte det var jättejobbigt, undrade mycket över varför han inte visat mig det förtroende förut och hade hemska fantasier om det handlade om "en dragning till barn mer än till blöjan". Men så var det ju inte alls och det visste jag ju egentligen.

Min man vill bli kontrollerad och "tvingas att släppa kontrollen", för honom är blöjan (och flickbebiskläder) viktiga som symboler för den där kontrollförlusten. Vi leker så ibland när inte ungarna är hemma och jag tycker att det känns helt ok nu för tiden, men visst har jag "famlat" många gånger. Jag vill ju inte göra honom illa, inte "förödmjuka honom på riktigt". Men det har jag förstått nu att jag inte gör.

98% av tiden är han en vanlig, mycket ansvarstagande vuxen, som inte har några "bebistendenser". Sen finns den här andra delen av honom också. Det kan jag leva med.

Min man vill varken kissa eller bajsa på sig, det handlar inte om det för honom. En gång "tvingade jag honom" att kissa i blöjan när vi var ute men då såg jag på honom att han blev kränkt på riktigt, så det gör jag inte om. Däremot kan jag ju "smeka honom blöt" och skoja om att han inte kan hålla tätt.

Jag respekterar att andra inte förstår eller blir upphetsade av det här, men jag tycker ni är lita snara att döma. Har i verkligen inga egna "annorlunda" sexfantasier? Det har jag i alla fall. Jag skulle också vilja bli lite kärleksfullt dominerad emellanåt. I vårt förhållande har jag inte den rollen, men jag tror att vi ska kunna hitta dit också så småningom.

Sabina

Jag har accepterat och känner inget behov av att söka hjälp.

Min mans barndom? Inte helt okomplicerad. En mamma och en pappa som alltid bråkade och mest om hur de skulle förhålla sig till honom. En ville ha en liten bebis länge och den andre en stor pojke fort. När han var bra för den ene så var han dålig för den andra och det gjorde nog en del med hans självkänsla. Kärlek blev förknippat med skam och förödmjukelse.

Han har gått i terapi för att reda ut en del av det där och jag tror inte han kan komma längre än att acceptera att det är så. Han har gjort upp med sina föräldrar också.

För vår del handlar det om ett rollspel där jag har "ansvaret" för det som ska hända. Min man får vara liten och tillitsfull och lämna över ansvaret till mig. Jag "pratar inte babyspråk" med honom eller så men i leken så vet han att det är allvar när jag säger "idag vill jag att du har blöja på dig". Det kan vara allt från att gå på promenad tillsammans fast hans rumpa är lite putigare än vanligt till att han får städa i blöja och ankstjärtsbyxa. Behöver han uppmuntran så får han kanske en klapp i stjärten, vill jag göra honom upphetsad så smeker jag honom över blöjan. Jag kanske har ordnat ett nytt plagg åt honom eller vi kanske läser lite på internet ihop. *S* Och är han stygg så blir det ju lite smisk och skamvrå förstås.

Vi leker helt enkelt. Leker med roller och förväntningar.

Fick ett privatmeddelande där "Någon" undrade om jag inte krävde att han skulle gå i terapi. Nej det gjorde jag inte. Skulle aldrig göra det heller. Det vore ju som att än en gång tala om för honom att han inte dög för att han ville vara liten ibland. Hellre är jag terapeuten då. Så nu vet ni det.

Jag är inte så stark, men kärleken är. JAg älskar honom med eller utan blöja. Men tack ändå.

Du Rustibuss, jag förstår att det är jobbigt för dig att ha blöja "på riktigt". Men jag kan lova dig att min man inte har dem för att kränka dig. Tycker "Älskar livet" förklarar det bra. Men som sagt, jag känner med dig.

Kaktusen; har du tänkt på att det kanske är meningen att de "ska se löjliga ut"? Och vilka bilder såg du förresten? Jag trodde inte man kunde se bilder om man inte var medlem på diaper.nu? (Får nog gå in och kolla så jag inte är med på något hörn.)

Aha. Okej. Jamen då vet jag vad du menar för bilder.

Men Kaktusen, vi har ju alla olika gränser och spärrar. Varfär "har det slagit lite slint"? Acceptera att människor har olika förutsättningar bara.

Jag kan hålla med om det. Inte kändes den så rolig för mig i alla fall.

För min man är "förödmjukelsen" - den lekta alltså - ett sätt att släppa kontrollen som jag inte tror han kan få någon annanstans. Han skulle lämna mig omedelbart om jag missbrukade det förtroende han visar mig och förödmjukade honom "på riktigt". Det är ju bara ett spel, en lek med symboler, en lek med roller.

Hej ReRant, den frågan har jag redan svarat på. Hoppa tillbaks till sidan 1 eller 2 så kan du se. mvh

Sabina

ReRant. Jo det är det säkert. Men har vi inte alla våra kors att bära? Är det inte mer vilken bearbetningsform vi väljer?

Jag tror inte det "löser" några problem alls. Men han mår bra av det och jag kan tycka att det är en liten sak bland alla hans andra sidor som jag också lever med dagligen. Skulle han vilja leva ut en fantasi 24/7 så skulle jag inte vilja vara med men så är det ju inte.

Klokt tänkt och skrivet Indianica. Tack.

Kram

Sabina

Nej du lilla Tenan, sådana lätta "provokationer" ska du inte gå på. Det var bara elakt.

mvh

Sabina

Hej Barum, jo det är många som har haft åsikter. Kanske är så med det som är obekant?

Kram

S