Språkstörningstråden fortsätter

Dels är kategoriseringsövningar ett sätt att öka på ordförrådet, som min son behöver göra. Sen är det något man kan ha problem med, att kunna sortera och kategorisera begrepp; precis som du säger. Vid sonens allra första bedömning vid 2,5 hade han problem med det, men vi har övat ganska mycket på just det. Det kan ju i och för sig ha handlat om hans ålder också. 

 

Det låter lite som min son, fast han hade något fler ord. Han nickade till ja och skakade på huvudet till nej. Han var i samma ålder när vi bad om en logopedremiss och han var ganska prick 2,5 när vi var på det första besöket. I vårt landsting görs ingen 2,5-årskontroll, bara en treårskontroll, så det innebar en del tjat. 

Några tips... Hm, när vi hade varit på den första bedömningen ramlade jag över begreppet kommunicerande samspel: http://www.appelklyftig.com/samspel/  Som så mycket annat har jag inte kört hela konceptet rakt av, men några saker tog jag med mig. Eftersom H svarade ja och nej blev det så lätt att jag ställde ja- och nejfrågor. En konversation mellan oss kunde se ut så här:

- Idag ska du åka till farmor och farfar och vara där, ska det bli roligt?
H: *nickar*
- Ska ni köra bil, och kanske leka ute?
H: *nickar*
- Tycker du att det är roligt?
osv.

Den morgonen tänkte jag annorlunda:
- Idag ska du åka till farmor och farfar. Vad ska ni göra då?
*H funderar en stund*
*H gör ett swooschande läte och gestikulerar runt runt*
- Ska ni springa runt runt?
*H jätteglad och nickar*
På en stund hade jag lärt mig att han skulle springa fort och farfar skulle springa jättejättefort. Efter det tog jag till vana att ställa öppna frågor och ge honom möjlighet att svara på sitt sätt. Han har blivit bättre och bättre på att berätta.

Och en annan grej: kom igång med teckenstöd så fort som möjligt. Det är super! På sidan som länkas till här ovan (snicksnacksnoken.se) fanns det en hel del länkar till sidor där du kan lära dig mer om det. 

Vad roligt att du gillade sidan, och visst är det spännande med de ljudhärmande orden! Jag tänker att det både handlar om att de ofta är lättare att uttala rent motoriskt, att "bä" är lättare att säga än "får", men också att kopplingen ord-betydelse blir mycket tydligare när ordet faktiskt låter som det det betyder, och att det i sig gör det lättare att lära sig. Men det tål att tänkas mer på... Vilket fint konversationsexempel!

Är det någon förälder här som har ansökt eller har barn på språkförskola och vill berätta lite vad ni tycker och har för förhoppningar? Vi har ansökt till språkförskola tills i höst men det är väldigt många sökande barn så jag har inte de största förväntningarna att vi kommer att komma in men hoppas mer än något annat :)

Här fördelar logopedmottagningen platserna till språkförskolan genom remiss. 

Jo vi har ju ansökt genom vår logoped men det är tydligen väldigt många sökande i år och om han inte kommer in där så har jag svårt att se hur man ska gå tillväga och vilka alternativ det finns. Vet inte vem som plockar ur bland urvalet sökande, antar att det är förskolan?

Är det någon som har tips om någon bra informations broschyr? Som man kan lämna över till ex fotbollstränare etc?

Blev så ledsen igår. Min son fick en gliring av sin farfar, som sa att man får ha god fantasi för att förstå vad han säger. Det känns som att vi fastnat i ett mitt emellan läge. Ingen hjälp via logoped som tycker att han inte har behov av det än, men påtryckningar från omgivningen som inte tycker han kan prata. Vi var på utvecklingssamtal på dagis och de tyckte hans språkutveckling var bra. Jag blev lugnare för en stund men nu tycker jag att min son pratar sämre än någonsin. Han pratar helt tokigt grammatiskt, vilket han ändå kunnat relativt bra tidigare.
Hur kan det plötsligt bara bli sämre? När jag läser om språkstörningar verkar det som att det nästan alltid hänger ihop med autism, adhd eller någon form av utvecklingsstörning. Är det så?
Jag känner hur det här helt tar upp mina tankar och jag får panik. Kann inte sluta gråta och tänka på hur det ska gå för min pojke. Har jag gjort något fel?

Nej, Klart du inte har gjort fel.

Blev sonen ledsen av farfars kommentar? Om inte skulle jag inte bry mig (om den inte var uppenbart elakt menad)

Men om du är orolig , stå på dig mot logopeden! Och kanske vara lite tuffare mot BVC eftersom du upplever att han gått tillbaka i språket?

Jag tror inte han hörde. Det svider väll värst hos mig. Min son är dock väl medveten om att han pratar illa så därför har vi ju bett våra familjer att uttrycka sig snyggt. Vilket uppenbarligen inte gått in.
Min make ska ringa logopeden i morgon och prata med henne. När vi var på besök så sa hon att han pratade grammatiskt korrekt vilket han dock inte gör nu. Kanske kan vi få komma igen.