Män och känslor?

Själv är det förknippat med skuld för mig att visa aggressioner men även andra starka känsloyttringar såsom gråt. Jag har lärt mig att gråta inför min fästmö och kan till och med ha svårt att torka ögonvråna när jag ser på TV, haha. Tur att kvinna är gravid nu så att man inte gråter mest i hushållet. Skulle jag gråta inför andra, speciellt män, skulle jag framstå som en särling utan like.

Jag kan tänka mig att man blir itutad från barnsben att alla starka känslor ska tryckas ner. När man blir arg för man negativ respons och när man blir ledsen och kanske vill vara själv ett tag får man en massa uppmärksamhet. Följden blir att inte visa känslor, för då får man uppmärksamhet man inte vill ha vid tillfället.

Att visa känslor är ju att visa vad man tycker och det är ju lite som att vara naken, utan skydd. Få vuxna, speciellt män, klarar av att visa sig utan dessa skydd, man vill visa sig stark och inte sårbar. Jag tror inte kvinnor ser det som speciellt attraktivt med män som står och gråter på öppen gata, "Åh, han kan visa sina känslor han". Nä, men däremot vill de vara en nära nog så att man i deras närhet kan visa känslor, speciellt då gråt förstås, och att de då kan stötta och ta hand om en.

En av de starkare upplevelserna i mitt liv var när min far grät mot min axel när hans mamma gått bort. Det är den enda gången jag sett honom gråta och jag har aldrig varit honom så nära som jag var då. Jag kände mig otroligt speciell vid det tillfället och min relation till honom blev ännu bättre av det.