Sedek skrev 2010-02-03 21:56:37 följande:
Nej inte frågorna från andra! Det kan jag hantera. Men att ha tålamod med den som blir irriterad på mig. Om jag blir irriterad tillbaka så förstörs kommunikationen, det som kommer efter är inget av värde.Eftersom drivet att få klarhet är stort, kommer mitt tålamod till användning när den andre blir irriterad. Det rinner av mig och jag kan fortsätta utan irritation att ställa frågor tills jag får ut det jag vill ha ur den andre. I alla fall tills den personens irritationsgräns är nådd och det går över i ren och skär ilska, då är ju kommunikationen bruten igen...Som sagt, en ond cirkel!Det beror ju på hur personen man pratar med är funtad, lättirriterad, arg, glad, tålmodig, logisk, ologisk, kännande osv.Det är irriterande att själv kunna distansera sig medans motparten inte kan det, så fort distansen försvinner blir det nästan omöjligt att dra det vidare.
Ah, jag förstår. Där agerar jag lite annorlunda. När jag är i det stadiet att jag ifrågasätter och söker klarhet, där är jag redan arg/irriterad/ledsen/förtvivlad etc. Så om den personen jag ifrågasätter hamnar på samma nivå som mig, så går det åt....Men det är dock inte så att jag försöker kränka eller vara elak, utan då försöker jag verkligen finna den där klarheten som är så viktig för att jag ska må bra. En nackdel blir att den personen då kan säga nästan vadsomhelst för att få ett slut på det hela. Det märks då och jag blir ännu mer upprörd.
Det är som du skriver, hur den andre personen är funtad. Ju lugnare och mer sansad personen är, desto lättare har jag då att lyssna på förklaringarna, men då måste jag känna att den personen inte säger saker som h*n tror att jag vill höra.