Tråddödare forts....

Men jag är inte förvirrad...

Ja-a minsann... hörhonhonhon!

Okej, jag ska berätta allt som hände, men det får bli en följetång, för jag tror inte att allt går in på ett inlägg.

Så, jag åkte till stationen i Jönköping strax innan fem på nyårsafton. Min pappa skjutsade mig i mina föräldrars bil, en Volvo av modell S40 -04. Röd. Så vi åkte från huset och tog av från Norrahammarsleden in på motorvägen mot Jönköping centrum. Det var ganska mörkt, men det blev lite ljusare eftersom det var snö. Det yrde lite från vissa bilar. Vi kom in på motorvägen från påfarten som vi skulle, bakom en lastbil. Pappa bytte till vänsterfilen för att köra om lastbilen. Nästan alla lastbilar ska vidare mot Stockholmshållet så det brukar vara ett bra drag att gå ut en fil för att komma fortare fram, eftersom den filen går vidare mot stan. Sen måste man i och för sig byta tillbaka till högerfilen för att inte komma mot Göteborg i rondellen, men det hade pappa redan tänkt på, så han kom rätt. Vidare tog i Banarpsgatan mot centrum. Jag skulle ta ut pengar på vägen till stationen, och den mest lämpliga uttagsautomaten ligger just på Banarpsgatan, men Banarpsgatan är delad vid högskolan, så man måste göra en omsväng innan man kommer tillbaka på den. Pappa var på väg att svänga fel så jag rättade honom. Det var spännande.

För att hoppa över onödiga detaljer och komma till saken:

Vi kom fram till uttagsautomaten vid Banarpsgatan och det fanns en 5-minuters-parkeringsplats precis vid automaten (som de gjort speciellt till folk som måste ta ut pengar). Det finns två automater där, men den ena hade ett felmeddelande och gick inte att använda. Den andra var det redan en person som använde men han var färdig precis när jag kom fram, så jag var inte tvungen att vänta. VILKEN TUR! Jag tittade hur mycket kontanter jag hade och kom fram till att det vore lagom att ta ut 300 kronor till. Detta för att man kommer en bit på de pengarna, men samtidigt är det inte för mycket om man skulle bli rånad. (Jag menar, man vet ju hur Stockholmare är.) Dessutom hade det varit lite strul med biljetten så jag tänkte att det även skulle kunna räcka om jag var tvungen att muta busschauffören.

Så, jag tog ut de trehundra kronorna och sen gick jag tillbaka in i bilen. Jag hade lagt av mig handskarna innan jag gick ut och lagt dem på sätet. Nu när jag kom in satte jag mig på dem för jag hade glömt att de låg där. Så tokigt.

I alla fall så var det bara ett kvarter till bussterminalen härifrån så vi var snart där.

Fortsättning följer i det hissnande spännande kapitel 2: "På busstationen"

Det var ju när jag plockade russinen ur kakan som jag kom fram till att inget var intressant för varken Sergio eller dig. Stackars Sergio, om han bara visste hur han blivit indragen i detta på grund av Sedeks märkliga nyfikenhet...

Jaha, det är därför dina inlägg är så innehållslösa...

Det var någon som ville bussa Scratchy på någon. Vem var det och till vem?

Oj vad du rejsar...

Tack detsamma!

Okej, men han verkar lite teflonpanna idag. Ska se om jag kan nita honom när han kommer tillbaka...