abuelita skrev 2010-01-13 13:18:35 följande:
Nu handlade sidan jag länkade till om medtagna barn, som blir avskurna från sin placenta som skulle försörjt dem med blod och syre när de blir ”livräddade”.Det framgick visserligen inte i HellokillerNs inlägg om hennes barn var medtaget vid födseln. Hon berättade att han var fullgången men inte hur han mådde när han föddes. Vad jag förstod så navlades han inte av för att få livräddning, så jag antar att han mådde bra, men han blev tydligen extremt tidigt avnavlad, redan innan hon fick upp honom på magen. Kanske det var denna extremt tidiga avnavling som orsakade hypoglykemin?? Och kanske han även var medtagen efter förlossningen?Jag förstår att det måste kännas obehagligt för er som själva har navlat av en massa barn för tidigt att läsa sånt här, alltså att ni under ert yrkesutövande, när ni gjorde det ni trodde var det rätta, kanske har orsakat skador . Men vi kan aldrig komma någon vart om vi inte är villiga att titta på vad som kan förbättras .För inte många decennier sen blev nyfödda opererade utan narkos eftersom man då trodde att så små barn "inte kände något" utan bara skrek reflexmässigt för att ”vädra lungorna” . Mammor fick neurosedyntabletter under graviditeten, vilket vi nu vet var fullkomligt katastrofalt. Nyfödda blev hårt lindade eftersom man trodde att benen annars inte skulle räta ut sig. Fram till för drygt 20 år sen fick alla barn rutinmässigt lapis droppat i ögonen direkt vid födseln. Ville man att ens barn skulle slippa det var båda föräldrarna tvungna att skriva på papper där man garanterade att man inte hade gonorré (min man och jag var tvungna att göra det ). Inte förrän en barnmorska själv råkade få det i ögonen och kände hur fruktansvärt ont det gjorde bestämde man att sluta med det (hmmm, konstigt egentligen, barnen kände ju inget på den tiden??) . De barn som inte skrek meddetsamma när de föddes hölls upp-och-ner i fötterna och daskades i stjärten. De vägdes, mättes, tvättades innan de fullt påklädda och inlindade i filt lades på mammas arm en stund. Sen fick de ligga på barnsalar på BB och skrika efter sina mammor (”vädra lungorna”) medan mammorna var tvungna att ta sömntabletter för att kunna sova. Mor och barn fick bara träffa varandra under amningstiderna, fjärde timme, då barnen vägdes före och efter, och ofta var så slut av skrikandet att de utmattade somnade vid bröstet utan att orka äta. Och när man åkte hem från BB fick man stränga förhållningsorder att inte amma annat än vart fjärde timme. Klart att nästan ingen fick amningen att fungera på den tiden! Jag själv, född 1950, och mina barn, födda 71 och 82, tillhör dessa offer för amnings experternas ”goda råd”, vilka oftast var manliga barnläkare helt utan egen erfarenhet av amning . Och på 60-talet var det modernt att inte amma alls, utan då ”mådde barnen bäst” av modersmjölksersättning . Och nu har vi överanvändning av EDA, värkstimulerande dropp, ultraljud, m.m. utan att egentligen veta vad allt det här kan få för konsekvenser, eftersom man inom obstetriken ofta börjar använda saker utan att veta om det är ofarligt , och slutar inte med det förrän det bevisats vara skadligt.. Och avnavlingen har aldrig skett så tidigt som nu, sedan navelsträngsblod blev eftertraktat inom stamcellsforskningen, och trots att WHO och IFOG, liksom svenska riktlinjer, rekommenderar sen avnavling så fortsätter många sjukhus att klampa tidigt. Och det smusslar bakom ryggen på intet ont anande blivande föräldrar. Ingen talar om att barnet ”somnar” i magen av EDA, att värkstimulerande dropp är en vanlig orsak till att barnen blir medtagna och föds med syrebrist. Inte heller får man veta att man har rätt att begära sen avnavling på de sjukhus som inte följer riktlinjerna. Obstetriken har verkligen ingen vacker historia, vilket Marsden Wagner, förre chefen för WHOs mödra- och barnavårdsenhet, pratar om på det här klippet ur Business Of Being Born.
">
" target="_blank">
Om det inte hade funnits eldsjälar som protesterat mot sånt här så skulle det inte ske några förändringar. Så snälla Blgebo, hjälp mig i det här, istället för att ständigt vara på mig och hacka!!!“When a thing is new, people say ‘It is not true.’ Later, when its truth becomesobvious, they say ‘It is not important.’Finally, when its importance cannot bedenied, they say, ‘Anyway, it is not new.’” -- William James
Han mådde bra när han föddes, försökte amma, men blev trött och somnade. Sov hela natten, men något oroligt och pep emellanåt så jag fick lägga honom till bröstet två gånger, och på morgonen så ville han som inte vakna till ordentligt, så de tog ett "sockerprov" på honom som visade 1,8, de koppmatade i honom ca 20 ml ersättning och två timmar senare (ca) så tog de ett nytt prov, då hade det sjunkit till 0,7 och sen sprang de iväg med honom och så såg jag knappt röken av honom på resten av det dygnet..
Och de kunde inte för sitt liv förstå varför han hade så lågt blodsocker, då det inte fanns någon tänkbar orsak till att det blev som det blev enligt dem. Det enda de kunde tänka sig var infektion, men de proverna var negativa.
Tänkte bara dela med mig
Om det hjälper på något sätt.
Och tusen tack för alla dina länkar!