Viktig info om förlossningen som din bm inte brukar ta upp.
Jag vet dock inte hur man gör med avnavlingen vid TTTS (Twin-To-Twin-Syndrome)
(läs om TTTS här: http://www.niomanader.se/content.asp?ID=108 )
Jag vet dock inte hur man gör med avnavlingen vid TTTS (Twin-To-Twin-Syndrome)
(läs om TTTS här: http://www.niomanader.se/content.asp?ID=108 )
För mig är det HELT obegripligt att inte förlossnings- och neonatalpersonal förstår hur viktigt det är för redan medtagna barn att slippa utsättas för kraftig blodförlust och förlora syresupporten från navelsträngen, liksom de viktiga stamcellerna i moderkaksblodet.
Här är lite ur senaste veckans skörd.
En neonatolog, som jag bad läsa igenom Iatrogenic Resuscitation (se länk nedan) svarade så här:
”Mig veterligen finns det inga studier som visar att det organskadepanorma som räknas upp här inte förekommer vid upplivning med intakt placentacirkulation.”
(alltså inget intresse eller tecken på sunt förnuft eller villighet att undersöka det här)
Och en barnmorska skrev så här:
”jag begriper inte hur man skulle kunna nå barnbordet med bebisen fortfarande sittande fast i navelsträngen. Oftast är den ca 50 cm och bebisen når bara precis upp på mammans bröst och det hade inte gått att lägga barnet någon annanstans än mellan mammans ben alt på mammans mage”..
Henne svarade jag följande radda:
Det går att göra HLR med intakt navelsträng. Det görs bl.a. på Darlington Memorial Hospital i England, där obstetrikern David JR Hutchon införde sen avnavling av alla barn, alltså även medtagna och prematurer, för ett par år sen. Så här beskriver han att de gör HLR vid snitt:
“The Dragger resuscitaire can be brought right up to the side of the Caesarean section table, with a sterile drape over the resuscitaire to stop contaminating the operating table. The pediatrician also needs to be scrubbed gown and gloves and can initiate the resuscitation. The left lateral tilt on the operating table is removed and the table raised so there is about 20cm difference in height above the baby. We do this in the right side of the mother so the obstetrician needs to go round to the other side of the table if the assistant is not able to cope with any bleeding etc in the first few minutes before the cord is clamped,cut and the baby and resuscitaire moved away. We have been prepared to put the placenta intact over with the baby but so far the placenta has not delivered in time. " --David JR Hutchon,
Eftersom barnet förlorar upp till 50% av sin totala blodvolym vid tidig avnavling är det särskilt viktigt för redan medtagna barn och prematurer att bli sent avnavlade. Läs Iatrogenic Resuscitation http://www.cordclamp.org/Iatrogenic%20Resuscitationxx.htm
Innan man anpassat barnborden så att det går att göra HLR med intakt navelstäng, och man inte heller kan tänka sig att göra det mellan mammans ben, bör barnet ändå först hållas under placentanivå i 30 sekunder samtidigt som navelsträngen mjölkas, för att det på så vis ska hinna få i sig så mycket blod och syre som möjligt innan avnavling (blodchock uppstår när en vuxen person förlorat 1 liter blod eller mer. Vid tidig avnavling förlorar ett 3 kilos barn ca 2½ liter).
Se videon Helping premature babies get ahead, där barnmorskan och professorn Judith Mercer förklarar hur viktigt det här är för prematurer.
">
Judith Mercer ligger bakom mycket forskning på det här området och har gjort världen en stor tjänst, vilket hon naturligtvis kommer hyllas för den dag det går upp för obstetriker och neonatologer hur viktigt det här är...
Läs den här artikeln t.ex. http://academicobgyn.com/2009/12/03/delayed-cord-clamping-should-be-standard-practice-in-obstetrics/ . Jag har här översatt ett stycke ur texten:
”Förlust av detta blod initierar en inflammatorisk reaktion som leder till kramper, hypoxisk-ischemisk encefalopati (HIE) och hjärnskador eller dödsfall.
Djurstudier har visat att när humana stamceller från navelsträngsblod injiceras i buken på en råtta med inducerad hjärnskada, kan råttans hjärna skyddas från att utveckla bestående skador.
För att förhindra skador på nyfödda barn måste barnet få sin hela blodvolym och de stamceller som går förlorade vid tidig avnavling.
Rekommenderade åtgärder för forskning är:
(1) återupplivning med intakt navelsträng mellan mammans ben , eller (2) mjölkning av navelsträngen innan klampning, eller (3) transfusion av barnets eget moderkaksblod efter förlossningen, eller (4) snar transfusion av O negativt blod efter födseln, innan kramper har infunnit sig. ”
Här är också en viktig text, med tillhörande länkar till aktuell forskning.
“We championed evidence based medicine, but tend to ignore evidence when it comes from the wrong source, which is unfair. It is fair to critique the research and the methods used to write it, but it shouldn’t matter who the author is. In this case, Mercer and other midwives have done the world a favor by scientifically addressing this issue, and their data deserves serious consideration. “
http://academicobgyn.com/2009/12/03/delayed-cord-clamping-should-be-standard-practice-in-obstetrics/
Om jag skulle få barn nu (läs barnbarn) så skulle jag be ansvarig läkare på förlossningsavdelningen att läsa igenom och skriva under det här:
http://www.autism-end-it-now.org/consent.htm
(OBS, länken längst ner där är FEL, URL-adressen har nämligen blivit kapad av ett cord clood banking-företag, som tjänar pengar på bebisblod.
Den rätta länken är nu http://www.cordclamp.org/
Oj, jag glömde länken till Lisa Barretts blogg.
http://www.homebirth.net.au/2008/04/resuscitation-of-newborn.html
Påbörjningen av upplivningen kan ju ske med intakt navelsträng, så som Blgebo beskrev. Men det här kan man förstås inte börja diskutera när barnet redan är fött, eller ens under förlossningen, utan det måste man göra i god tid innan.
Jag vill förstås inte tvinga någon, och jag har full förståelse för att det kan kännas jobbigt att ta upp det här med dominanta läkare och barnmorskor. Inte lätt om man dessutom är yngre än dem. Därför borde de blivande mor/far-föräldrar ta på sig det här ansvaret, som jag gjorde när jag skulle bli mormor . Men sedan dess vet jag mycket mer än jag visste då, eftersom jag efter att yngsta barnbarnet föddes i april 07 har kommunicerat, både via mail och på Facebook, med världens ledande experter på det här området. Bl.a. Marsden Wagner (som jag lärde känna redan på 80-talet), som under 15 år varit chef för WHOs mödra- och barnavårdsenhet och som anser att sjukhusrutinerna är så galna att det är säkrast att föda hemma.
Eftersom jag inte bara är mån om mina ev. kommande barnbarn, utan även om ”andras ungar”, är jag väldigt angelägen om att förlossningsvården ska bli 100% säker, framför allt att redan medtagna barn inte ska behöva utsättas för akut blodförlust också, så att de mår ännu sämre än de redan gjorde och därmed riskera att få bestående skador.
Jag vet även hur tufft det kan vara för blivande mammor som förbereda sig inför förlossningen och läser på så mycket de kan medan den blivande pappan inte är särskilt intresserad , utan lyssnar med ett halvt öra när hon försöker förmedla vad hon lärt sig, och hur han av bekvämlighet istället väljer att lita mer på läkarna än på henne, trots att läkare på många andra sjukhus har en helt annan uppfattning än de på det sjukhus där man ska föda.
Kan han engelska? Kan du inte i så fall be honom titta på The Other Side Of The Glass http://theothersideoftheglassthefilm.blogspot.com/ , som vänder sig till blivande pappor för att de ska kunna skydda sina barn mot skadliga sjukhusrutiner.
Och på We Can Be Much Kinder http://www.metacafe.com/watch/2870183/we_can_be_much_kinder/
och på Marsden Wagner förstås
">
och på History proves many doctors recommendations are disasters.
http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2008/09/23/history-proves-many-doctors-recommendations-are-disasters.aspx?source=nl