Jag hittade också hit- tack Boo! :)
Vienzi: Jo, smaken är väl inte direkt någon höjdare. Nojig som jag är blir jag ändå på något sätt glad över att den smakar så illa- då vet man iaf att man har fått i sig något.... Ibland är man konstigare än annars ; )
Längtar: Japp, 2010 ska bli året för oss :)
Tallevante: Grattis!!!
Vienzi: Jo, det hade ju såklart också varit ett alternativ ; )
Aurora: Förstår att ni är spända. Håller tummarna för att allt går bra!
Felisa: Jobbigt att alla andra också har samma "jobbsmak"- fast det kanske finns något annat ok alternativ?
Tiinkerbell: Håller med Wiley om att man inte kan låta ivf styra allt. Sen är det ju klart att det påverkar. En sak som kan vara värt att kolla upp innan man väljer resmål är kanske vilka vaccinationer m.m. man kan ta som gravid- vet t.ex. att man ska undvika att bli gravid upp till tre månader efter att man har tagit malariaprofylax (lärde mig det när en kompis blev gravid på en rundresa i Asien och var fullproppad med malariaprofylax... Bebisen klarade sig dock utan missbildningar, vilket tydligen är det man är rädd för annars).
Sen beror det ju lite på hur man resonerar- vi funderar själva på att åka till Libyen med utgångspunkten att vi skulle bli så glada om vi lyckades med ivf att vi inte skulle bry oss om att vi förlorade en massa pengar på en inställd resa ; )
Själv har jag bara två dagar kvar till VUL inför FET. Hoppas verkligen att slemhinnorna har vuxit till som de ska så att det blir FET nästa vecka. Jag har fortfarande ingen känsla av att det skulle kunna gå vägen och låter än så länge sambon stå för oron. Jag har förresten drabbats av en lite rolig biverkning på sistone- "förändrad sexlust" som det så fint står i fass. Har börjat få verklig förståelse för hur tonårspojkar känner det när hormonerna svallar i kroppen.... Well, well, det är onekligen en av de trevligare biverkningarna jag (och min sambo) har drabbats av hittills - den slår illamående, huvudvärk och viktuppgång med hästlängder : )
Aurora: Grattis! Skönt att ha något riktigt kul att se fram mot : ) Känner förresten igen mig lite i din sambos tankar, gissar att det är lätt att tänka så när barnlösheten beror på en själv (även om man såklart aldrig vet om det finns fler faktorer som påverkar). Hoppas iaf att Stina kan hjälpa er att få ordning på tankarna lite.
Handlar om mig: Det är väldigt individuellt. Själv har jag PCOS, normal vikt och är hyfsat ung- vilket är tre riskfaktorer för att bli överstimulerad. Jag har därför fått ta blodprov varannan dag under sprutperioden. Andra som inte har samma riskfaktorer har bara behövt åka in någon/några få gånger.
Boo: Jodå, vinner som sagt alla gånger över att vara konstant illamående ;)
JAMA08: Det är väldigt individuellt utifrån sjukdom, ålder etc så jag vet inte om statistiken säger sådär väldigt mycket. Har vid något tillfälle hört att det är ca 35 % chans per gång.
Wiley: Själv ska jag på VUL imorgon- hoppas verkligen att allt ser bra ut så att det kan bli av redan nästa vecka. Tyvärr blir det lite lätt kaotiskt om det blir bara någon vecka försenat så det är bara att hålla tummarna. Snart plussar vi! : )
Katja: Härligt : ) Eller tja, skönt att det är på gång iaf?
Aurora: Jobbigt besked. Förstår att det är svårt att veta varken ut eller in just nu. Hoppas att ni kan få lite klarare besked snart.
Själv var jag på VUL idag. Slemhinnan var lite tunn så jag fick höja progynondosen, men som det ser ut nu blir det iaf FET på onsdag : )
Tyvärr har jag svårt för att vara riktigt glad just nu eftersom det är lite andra saker som strular. Som en del av er vet har jag en gravid vän som i flera månader har pratat och mailat oavbrutet om sin graviditet trots att hon vet om att vi är flera i samma vänkrets som inte kan/kommer få barn. Igår fick iaf en av de andra nog och bad henne att inte prata om graviditeten hela tiden, vilket givetvis resulterade i att min gravida vän blev oerhört sårad. Har ägnat timmar åt att prata om det med henne, men det känns som en hopplös situation. Hon som är gravid är givetvis sårad och undrar hur hon ska kunna maila m.m. utan att känna sig falsk eftersom det ÄR graviditeten och alla medföljande förändringar som upptar hennes liv nu. Jag förstår henne, samtidigt så vet jag ju själv hur oerhört jobbigt det kan vara att hela tiden bli konfronterad med det när man själv inte kan få barn. Förstår därför min andra vän som sa ifrån för att hon inte orkar mer.
Känner mig nästan som när personer i min kompiskrets bråkade i tonåren, trots att det nu handlar om vuxna personer som helt enkelt befinner sig i en svår situation. Antar att jag är lite extra känslig pga ivf-karusellen. Så, hur gör man för att få personer i gravidbubblor och personer som tja, som vi, att hitta en fungerande balans? Lite svamligt kanske, men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar ändå. Ironiskt nog var min gravida vän tidigare en av de som var mest emot att folk blev så insnöade på sina graviditeter - innan hon själv blev det vill säga...
Wiley: Jag har också funderat på hur man gör då. Förhoppningsvis har vi ju sex stycken kvar i frysen i slutet av veckan..
Aurora: Hittade lite info om 47XYY. Det verkar vara hyfsat vanligt (vilket förvånade mig eftersom jag aldrig hade hört talas om det) http://ghr.nlm.nih.gov/condition=47xyysyndrome
Smilla, Aurora, Melou: Problemet är framförallt att hon lyckas få in graviditeten på ett eller annat sätt vad hon än berättar om. Om hon t.ex. ska berätta om att hon sett en viss film på bio lyckas hon på nåt sätt få in att bebisen sparkade som en dåre pga högt ljud, att hon nästan var tvungen att lämna salongen för att den tryckte mot urinblåsan osv. Jag tror inte att hon är riktigt medveten om hur mycket det är.
Sen får jag nog tyvärr hålla med om att det ofta blir värre av att få det skriftligt. När man pratar direkt med någon är det mycket lättare att styra in samtalet på annat om det blir för mycket. Det vore bara så väldigt tråkigt att sluta maila varandra eller att behöva fundera över vad man "får" skriva. Vi började maila varandra regelbundet under en stressig period för några år sedan när vi insåg att de flesta av oss bodde en bit ifrån varandra och att det kändes svårt att hinna med att höras så ofta som vi ville. Nu har vi mailat några gånger i veckan sedan dess och det har blivit en underbar, ständigt pågående diskussion där inget är för stort eller för litet att ta upp- mailen är mao något vi inte alls vill vara utan. Jaja, det löser sig nog så småningom. Önskar bara att det kunde finnas en quickfix :(
Melou: Höll ju nästan på att glömma bort att säga grattis! Skönt att snart vara på gång :)