2 års bra relation + 2 års försök att bli gravida = nu bryter vi snart?!

Ska ni inte söka hjälp med barnbakandet istället? Eller har ni redan gjort det?

Kanske just stressig längtan gör att det blir svårt, att ni sedan hamnar på raka motsatsen av "jaha... nu är det dags igen" gör inte saken bättre.
 Om ni bara försöker vid ägglossningen så försök istället hela tiden, inte bara då det är störst chans. Matvanor, stress, vikt allt möjligt kan påverka negativt om det i grunden är svårt.

Jag tycker att ni ska vända er till professionell hjälp. Kolla upp er så att det är helt ok med er kroppsliga funktion. Sluta vilja så mycket och ta det lugnt.
Det finns hjälp att få för att kunna bli gravid.

Det är ju inte alltid det fungerar på naturlig väg. Vi är ett par som vet hur det kan vara.

Våra barnvestad startades för över 7 år sedan. Vi gjorde en fertilitetsutredning som visade manlig faktor. Trots insemination och IVF/ICSI lyckades vi ej.

Men för 2 år och 4 månader sedan la vi allt på hyllan och satsade på det vi hade redan, min son sedan tidigare. Vi köpte hus och jag lyckaddes komma tillbaka till arbetslivet efter en lång sjuksrivning pga en arbetsskada.

Men så hände det ett under exakt efter 7 år och 1 månad efter vi startade barnverkstan plusade vi på egen hand. Så nu i Juli har vi beräknad förlossning.

Sök hjälp om ni inte redan har gjort det.

Men sex månader in i relationen är väl inte länge? Det är ju väldigt kort tid att ens veta om man vill vara tillsammans för livet eller inte. Och om ni nu har det så himla dåligt resten av månaden att ni måste tvinga er till att ha sex när det är ÄL, så låter det som om ni inte har det jättebra, faktiskt. Lägg barnafödandet på hyllan, gå till en familjerådgivare och lös era problem. Det kanske kommer av sig självt istället. Det är sååå många som det blir så med; när man slappnar av och släpper det så rasslar det till i brallan och det blir bebis. Jag har två väninnor som det varit exakt så med. En gick t o m så långt att hon gjorde provrörsbefruktning, medan andra barnet kom som ett skott från himlen utan att hon visste om det. De hade fått höra att de inte kunde bli med barn på naturlig väg, men jojo. Ett annat par har försökt i flera år och hamnat i precis samma läge som ni, tills de gav upp och siktade in sig på annat istället och nu väntar hon barn! Så slappna av, släpp det och sök hjälp för er relation istället. Det kan löna sig.

Tack för svar!
Hade varit ett par i 2 år och sedan kom frågan upp om barn. Då funderade vi i ytterligare 6 månader till så våra försök startade eft 2,5 års förhållande (ville bara förtydliga).

Fått ok på mannens provtagning och även jag är undersökt och det finns inget att anmärka på!
Så frustrationen ligger nog mest i att jag, som var så säker på vår relation i början av försöken, nu börjar vackla.
Vi bör nog hitta varandra först och lägga försökandet åt sidan en tid... Vissa slitningar är nog omöjliga att komma ifrån i detta skede i livet.
Men många har ju varit här!!

Lycka till!

jag och min dotter pappa hade planerat att skaffa barn.. gick loss med ägglossningstest å grejjer, gick 2 månader med testerna men blev inte gravid så tänkte att skit samma, kommer de så kommer de å redan månaden efter vart vi gravida just för att jag slutade stressa å tänka att nu ska jag bli gravid. visst 2 månader med och en utan å sen bli gravid på köpet, då kanske man hade tur, inte säkert att alla har den turen men de jag vill säga är att skit i att tänka så mycket på det. ta det som de kommer så kommer du tillslut bli gravid :) eftersom ni verkar ha varit på undersökning å ingen av er verkar ha några svårigheter med det så tror jag att ni velat så mycket att de e därför de inte blivigt något. slappna av och försök lösa ert förhållande å så tar ni dagen som den kommer.. de sägs att man ska ha sex var annan eller var tredje dag för att kunna bli gravid så försök få lite kärlek i förhållandet och få igång sexlivet.. tänk inte på att bara ha sex under ägglossningsdagarna utan även annars åxå.. jag tror på att ni kommer lyckas men ta det lugnt :)

hoppas att de löser sig för er och isf så önskar jag er lycka till :)

Sambon och jag försökte i 13 månader innan det blev ett pluss. Jag hade en cysta i äggstocken (förmodligen var det den som gjorde att det inte tog sig).
Har du kollat upp så du inte har någon?

Sen sa vi även att nu lägger vi detta på hyllan, det får bli när det blir. Vi tänkte mycket på det hela tiden, men när vi "kämpade" för att få ett plus så tog det väl 1 mån så blev det ett pluss.

Lycka till och jag hoppas det blir er tur snart!

Tack till er som skriver!!!

Myyra: Lägg ner det där med att tänka hit och tänka dit. Att du tänker på att bli gravid och tajmar dina ägglossningar påverkar inte chansen att lyckas!!! Förstår inte att det ska vara så svårt för folk att förstå. 2 år är lång tid att försöka utan att lyckas och det är såklart väldigt tärande för er båda och på er relation. Jag och min sambo hade otroligt stora problem i vår relation under våra år som ofrivilligt barnlösa och jag funderade ofta på om jag skulle stanna eller gå. Samtidigt ville jag verkligen ha barn, visste att min sambo skulle bli en underbar pappa och dessutom var jag någonstans ändå säker på att vi skulle hitta tillbaka till varandra. För mig fanns inte alternativet att stanna upp och fundera eller försöka hitta tillbaka utan det var bara att kämpa vidare. Säger inte att det var rätt men det funkade för mig iaf!

Bra att ni har blivit utredda, tycker inte att du ska nöja dig med att man inte hittar några fel. Vet inte hur gamla ni är men jag tycker absolut att du efter 2 års försök ska försöka få remiss till IVF. Massa kramar från en som vet vilken rävsax du sitter i. Lycka till!

Gummsan85: Det var väl fint att ni lyckades den månaden du hoppade ägglossningstesten men det är väl ändå en väldig skillnad att ha försökt i 3 månader och försökt i 2 år!