Varför är folk så kräsna???

Ni som klagar över att era gäster är kräsna, kommenterar ni om de låter bli att ta av vissa rätter. T.ex att man låter bli såsen för att man inte gillar svampsås, eller inte tar av salladen? Jag tycker det är irriterande med folk som måste kommentera när man avstår. Själv älskar jag grönsaker men vill inte ha de blandade med den varma såsen, tar gärna från salladsskålen efter varmrätten, men blir avsevärt irriterad på kommentarer att jag låter bli salladen första svängen. Bjuds det på sallad med rödlök så skippar jag den då jag har lite problem med gallan, äter jag rå lök så är det vidrig diarre en halvtimme senare, har varit tvungen ibland att till slut uttryckligen förklara varför salladen ej äts, kul att snacka skit vid matbordet! Sådana kommentarer om att folk undviker en del av det som serveras är så onödiga, samma sak med min syster som är lite halvvegetarian, av smakskäl, hon gillar inte kött men har börjat äta kyckling för att underlätta lite när hon är hem på besök, men varför skall det alltid kommenteras! Denna syster lagar så rolig, nyttig, god och spännande mat så hon har sin alldeles egen stil. Kan tillägga så ingen tror jag är kräsen att jag just nu kommer på några få saker jag inte äter: Lutfisk, surströmming, rå lök och rå selleri!

Jag har haft min beskärda del av riktiga problem, men jag äter inte äcklig mat ändå. varför skulle jag? Kan någon ärligt ge mig en enda BRA anledning att äta mat jag inte tycker om?

Håller med TS även jag!! Fy vad irriterad jag bli på kräsna människor. Är rent oförskämt att bete sig så illa vid en middagsbjudning! Mer hyfs och artighet välkommnar jag.

Är man automatiskt ohyfsad för att man inte äter viss mat? Tror du på allvar att man sätter sig och tjurar som en 5-åring? Har aldrig stött på problem pga att nån inte gillar viss mat, och har aldrig ens kommit på tanken att bli irriterad för att någon inte gillar det jag lagar. Jag förstår absolut inte problemet.

Jag undrar vad som är problemet med att inte tycka om viss mat och således välja att inte äta den? Hur kan det vara ohyfsat av mig eller någon annan att tacka nej till vissa saker eller peta bort?

Om du bluder på middag för 7-8 pers och en gäst låter bli att ta någon del av maträtten så kommenterar du det! I mina ögon så är DET ohyfsat. För mig handlar det om ett trevligt beteende att inte i onödan kommentera andras matintag. Bjuder jag på mat eller fika och någon bara tar lite behöver jag inte förhöra personen. En del vill kanske inte skylta med att de försöker gå ner i vikt. Jag personligen tycker illa om dessa människor som alltid skall truga, ta mer kakor, etc. Jag har någon enstaka vän som är lite kinkig i maten, men nästan alla äter med god aptit det som lagas, annars ser man att de inte tar så mycket, äter mer av brödet eller salladen, men jag behöver inte kommentera och dra uppmärksamhet till dem. Det många skriver i tråden om vänner som kräver speciella rätter eller inte äter alls vid middagen har jag aldrig varit med om eller hört talas om annat än på FL.

Ja men det är ju jättetöntigt. Då har man bara bestämt sig för att inte gilla något. Dagisnivå!

I mina ögon är det mer ohyfsat att kommentera att någon inte äter en viss sak. Och varför låter det på dig som att man inte kan lägga fram det på ett snyggt sätt?

om du är bjuden hem till en vän på middag, något enkelt, säg spagetti och köttfärssås. Du vet inte om vad du ska få för mat, det är en spontanmiddag. Du petar bort löken, för den gillar du inte. Så långt är det okej. Du gnäller på att köttfärsen är för mycket stekt. Sen upptäcker du att det är oregano i såsen och det äter inte du, för det är äckligt. Spagettin smakar för salt. Vattnet i kranen är alldeles för varmt och smakar "konstigt", så du säger "jaha, jag får väl vara uuuuutan jag då!" Sen, när du tagit tre tuggor av maten, säger du högt att "jag tyckte inte om". När värdinnan blir helt paff och säger "ja.. vill du ha något annat, en smörgås kanske?" säger du "nä, jag gillar bara smörgåsar om det är mörkt bröd utan kanter och sedan måste det vara bregott på och ingen kaviar men gärna leverpastej". Om värdinnan mot all förmodan lyckas fixa en sån macka tar du en tugga och sedan "är det för mycket leverbitar i leverpastejen". Om hon inte lyckas fixa en sån går du från bordet och sätter dig i soffan i vardagsrummet och surar tills de andra äter upp. Helst ska de tycka synd om dig också.   Tycker du på fullaste allvar att det är okej att göra så bara för att man inte gillar ALLT på bordet?

Håller med TS, folk är generellt så jävla bortskämda och löjliga. Ät och håll käft för fan. Annars kan du sitta utan och vara hungrig.

Varför är det så svårt för värdinnan att fråga "Är det något speciellt ni inte tål eller inte äter som jag ska tänka på när jag gör maten?" Det gör jag alltid, då blir alla nöjda och glada.

Va? Vad menar du nu? Jag tycker man är en rätt kass värdinna om man trots att man vet att gästen är allergisk/inte äter något serverar det, och förväntar sig att gästen ska fixa något annat själv. Då bjuder man väl inte på middag då om man är sån.. Man är rätt kass också om man inte bryr sig om att ta reda på om hela sällskapet är vegetarianer, allergiska mot mjölk tc. Tycker jag.

Hur kan gästen förhindra att få paprika i maten om det inte är gästen som lagar maten? Det är väl värdinnans ansvar och intresse att hennes gäster är nöjda?

Hur kan gästen förhindra att få paprika i maten om det inte är gästen som lagar maten? Det är väl värdinnans ansvar och intresse att hennes gäster är nöjda?

Vad fattar inte du då? Man kanske inte är allergisk, magen kanske blir i olag, man petar bara lite diskret bort paprikan om det råkar ingå i maten. Men det skulle du säkert kommentera. Paprika är också vanligt att folk med gallproblem inte tål vidare bra men de är inte allergiska och får allergichock! Inte fasen upplyser jag någon som bjuder mig på mat om de stackars få grejjer jag inte äter, det fixar man lite snyggt om det blir fel, inga som helst problem.

Jag tror problemet till viss del ligger i hur barn och ungdomar blir uppfostrade idag, till att tro att världen snurrar runt just dem. Jag inte nog understryka hur viktigt jag tror att det är att man får upptäcka att det finns "motgångar" som att man inte alltid får som man vill och att man måste anpassa sig efter andra människors vilja, inte bara sin egen. (Tex att mamma någon gång säger, nej, jag vill inte pussla, jag vill läsa klart tidningen) Om man läser ett urval av inläggen här på FL så märker man tydligt hur otroligt vanligt detta är, att folk inte har grundläggande uppfattning om hur man är artig, vänlig och hänsynstagande utan bräker ur sig sin åsikt och tror att den är det enda rätta. Dessutom tycker jag att man ser en skrämmande trend bland mammor (för papporna verkar som vanligt frånvarande) att de ska "offra allt" för sina barn och inte ens gå på toa om barnet vill nåt annat, vad skapar det för bild i barnet hur världen är funtad? Det är en av mina värsta mardrömar att mina barn skulle bli så inbilska och ouppfostrade. För mig är det självklart att man smakar och äter mat som bjuds, aldrig aldrig klaga utan vara tacksam för att man blir bjuden. Tycker man inte om så tar man lite mat och äter upp den och tackar ändå.

Vad är det för fel på er människor? VARFÖR hänger ni upp er på detaljer som hur mycket folk äter. SJÄLVKLART tackar man (barn och vuxna) SJÄLVKLART smakar man på det som bjuds (barn och vuxna) men att äta mat man inte gillar för att göra andra nöjda är ju DUMHETER! Mina barn är artiga, väluppfostrade, hjälpsamma, snälla och glada och empatiska. TROTS (eller kanske just därför) att jag aldrig satt "hårt mot hårt" och varit ute efter att visa dem hur tuff världen är. Det kommer de upptäcka tids nog. Jag tänker inte behandla dem som skit och tvinga dem till en massa onödiga grejer "BARA FÖR ATT". Usch och fy för sådana mammor/värdinnor

Nej inte alls. Mina banr har fått en trygg bas att stå på och ordentligt med respekt och självförtroende till skillnad från hunsade små glin som så fort de kan tar varje tillfälle att gå bakom ryggen på sina fyrkantiga föräldrar och uppföra sig illa...

Ja, visst är det handikappande. Finns ingen egentlig orsak, jag är född sån. Har varit kräsen sen jag var bebis, trots mina föräldrars kämpande. Ingen annan i familjen är kräsen, det är bara jag som är född sån. Jag tycker dock att det skulle vara jobbigare att lära mig att äta saker jag mår illa av än att bara undvika dem.