Räcker det här för att bli forskare?

Som doktorand har du rätt till förlängning om du varit sjuk eller föräldraledig!! Oavsett institution. Tyvärr är det många institutioner som inte har koll på vilka regler som gäller, och många doktorander har inte koll på sina rättigheter (jag har varit doktorandombudsman, så vet hur stor skillnad det kan vara mellan olika institutioner, trots att alla ska följa reglerna).
Tips till TS: om du vill bli doktorand, så är det din motivation som är viktigast-spelar ingen som helst roll vad du fick på högskoleprovet! Tänk dock på att det är JÄTTEviktigt att du har en bra handledare som du trivs med. Du kommer vara beroende av din handledare under många år.
 Det finns många aspekter på doktorandlivet som är jätteroliga: Det är extremt självständigt, kreativt och intellektuellt utmanande. Du får hålla på med något du själv tycker är intressant, och fördjupa dig på ett sätt som i inget annat jobb.
Nackdelar: Dåligt betalt!! Det gäller att klara av att begränsa sin arbetstid, så att man inte sliter ut sig. Många doktorander jobbar både kvällar och helger trots skitbetalning-det är dock mycket lättare att ha vettiga arbetstider om du har barn. (Jag som själv har barn uppskattar dock väldigt mycket den enorma flexibiliteten-kan ha kortare dagar på dagis, och läsa artiklar på kvällarna ibland)
Ibland går experiment åt helvete i ett halvår (om det är naturvetenskapligt, vet ej hur det är i andra ämnen) så det är definitivt tålamodsprövande!
Om du vill gå vidare med en forskarkarriären är dessutom konkurrensen hög (i alla fall inom mitt område), det är enormt svårt att få en anställning som är längre än 2-3 år.
Jag disputerar snart, och kommer nog att se tillbaka på doktorandtiden som en av de roligaste perioderna i mitt liv. Men jag är inte lockad av en fortsatt akademisk karriär-jag tycker villkoren är för dåliga. alldeles för många sliter halvt ihjäl sig, och det blir mer och mer administrativa sysslor hela tiden, som professor går all tid åt till att söka pengar, sitta i möten, resa runt, undervisa, handleda-ingen tid över till egen forskning.

Hej vilka kloka svar ts fått av bland annat  "en doktorand till" och doktorand 2.

Jag älskade att doktorera, jag var inom ett för mig mkt intressant område inom naturvetenskapen. De övriga doktoranderna på min avdelning var super gulliga, roliga och givetvis smarta. Vi hittade på mkt skoj utöver allt slit som det blir.
Men.... som doktorand kan man råka ut för "dåliga handledare" och att då ha tillräcklig självdiciplin för att dels kunna avgränsa sitt arbete så det inte sträcker sig till att gälla sena kvällar varje dag i veckan, plus helger,,,,,tidiga som sena på labbet.
Jag var ALLTID där,,,(kändes så i alla fall). det var alltid nått experiment som måste göras och det gick inte att skjuta på det av en eller annan anledning. och som doktorand har du ju press på dig att prestera (i det här fallet att få artiklar publicerade..) Mina försök pågick ibland hela nätter, eller delar av nätter och jag sov då i ett vilrum i korridoren,,,,
och ALDRIG att nån sa till mig eller frågade mig om jag verkligen borde vara där så mkt , för det förväntas man vara. Alla runt omkring mig gjorde ju i stort sett samma sak.... Semester vad är det??  sjuk?? nja...bara o jobba o skjuta allt på framtiden (trodde jag...)
Tackolov för kompisarna på labbet!

Det kan nog låta som jag vill avskräcka dig men det vill jag verkligen inte. Det är toppen,, som de andra säger...fritt! stimulerande! det finns inget att jmf det med,,,,

Önskar det hade varit ett annat upplägg på tiden....att mina handledare hade satt stopp innan min kropp gjorde det =(
ibland saknar jag min doktorandtid nått så enormt.....
jaja,,,,ska sluta tjata nu om mina dåliga erfarenheter. Har ju massa positiva i bagaget med .....

Jag är disputerad och känner ingen framgångsrik forskare som inte har förmågan att jobba väldigt hårt. Intresse och förmåga att fokusera är de absolut viktigaste egenskaperna. Högskoleprovet är inte så viktigt tycker jag i det här sammanhanget eftersom det inte är ett mått på den uthållighet man måste ha för att lyckas bra. Jag tycker du ska satsa! Lycka till!

Får jag kasta in en fråga.

Det beror ju på vad du menar med "forska". För att bli anställd som forskare vid ett universitet i Sverige, måste du vara disputerad. För att kunna söka och få anslag till forskning från andra instanser krävs också att du är disputerad. 

Visst kan du det men frågan är hur du ska försörja dig. Behöver du tillgång till lab, handledare och liknade kan det också bli väldigt svårt.

Sen är det svårare att bli publicerad om du inte har något universitet bakom dig

Som sagt, jag behöver inget labb.

Behöver du ingen försörjnining och inget lab eller motsvarande så är det väl bara att forska på och publicera. Vad hindrar dig?

Blir nog svårt att får jobb på ett forskningsinstitut utan att ha disputerat eller meriterat dig på annat sätt. I alla fall om du vill forska hyfsat fritt.

Vid etablerade forskningsinstitut skulle det vara svårt att få arbete som just forskare, utan att vara disputerad. Men annat arbete skulle du kanske kunna få. Vad är det för slags forskning du skulle vilja hålla på med? Vad skulle du vilja GÖRA när du forskar?

Alltså högskoleprovet är ju inget bevis för hur smart man är... Jag fick 0,6. Nu var jag förvisso fortfarande full i början av dagen och bakis på slutet av dagen så resultatet är ju inget jag direkt förlitar mig på. Har du dessutom tagit en magisterexamen så är du ju på god väg. Jag skulle antagligen inte orka så långt. Läser just nu på min nionde termin av 11. Jag är helt slut i hela huvudet som det är nu. Vill du forska och har ett intresse och driv och att du dessutom får möjligheten så kör på. Det är säkert jättekul.

Jag vill inte gå in på exakt vilket område jag verkar inom (jobbar inom samma område idag)

Aha, jag uppfattade det som att du ville vara fristående forskare, dvs driva egna forskningsprojekt. 

Man behöver inte vara "smart", man behöver bara kunna forska, vilket är vad man lär sig på grundutbildningen. Har du klarat att få en magisteruppsats godkänd har du grundläggande kunskaper i forskningstekniker och kopplat med brinnande intresse så räcker det. Däremot behöver man lite skinn på näsan för att orka med forskartjänster för det är oftast hård konkurrens och man kan få kämpa en hel del för att få fram anslag osv. Sträck på dig, du är ju fil mag!

Att forska på ett institut, som t ex SIPRI och FHS, innebär ofta att du blir väldigt styrd i vad du ska forska om. Det är inte exakt fri forskning som styr utan uppdragsgivarens önskemål om intressanta områden.

Men varför inte forska helt själv, utan anställning och styrning från universitet och uppdragsgivare?

Sedan kan jag tillägga att är det något som högskoleprovet INTE mäter så är det smarthet! Det är ett trubbigt instrument för att bedöma allmänbildning, ingenting annat.

Nu har jag skummat igenom tråden och blir lite mer fundersam. Om du vill ägna dig åt "alternativ" forskning kan det nog bli snäppet ännu svårare.

Jag fattar inte TS. Varför är det så in i bomben viktigt att nämna högskoleprovet hela tiden? Du pratar också om inteligens i så stor utsträckning att jag får funderingar på om du verkligen är mogen för forskarutbildningen. Varför inte ta reda på hur det går till att forska istället för att lägga ned så mycket engagemang i nonsens?

Min sambo är doktorand och disputerar om ett år. Jag har förstått utifrån hans forskning att det finns vissa saker som måste funka:

1) Genuint intresse för ett visst ämne som håller för en hel avhandling och som bidrar till den befintliga forskningen.

2) Förstå metodlära. Metod ingår säkert i kurserna. Det går inte att få ihop en hållbar avhandling utan att ha koll på metoden.

3) Bra om man är pedagogiskt lagd och uppskattar att vara i det lärande rummet.

4) Skriv- och språkfärdigheter

Det går säkert att fylla på listan. Det är inte supermänniskor som disputerar men man måste vara riktigt ordentligt superintresserad. Annars ledsnar man och alla blir förlorare.

TS.
Med en magisterutbildning i bagaget borde du veta vad högdkoleprovet mäter och inte inte mäter, dvs grundläggande kunskaper inom matte, svenska och engelska inom begränsad tid.
Det som förvånar mig är att du inte tagit reda på grunderna om hur en doktorand-tjänst innehåller med lön, vilkor, utbildning, varfrihet etc.
När har du tänkt på börja en sådan tjänst?
Varför har du inte redan hört dig för på instututionen?