Reflux i urinvägar, njurproblem osv........
Mackenzie skrev 2010-11-05 20:00:09 följande:
Hej allihopa! Jag e ny härinne, har en tös på 13 mdr med dubbelsidig reflux grad fyra. Har bara vetat om detta sen tre veckor tillbaks o det e tufft! All osäkerheten om hur det ska gå...ska det växa bort av sig självt, måste man operera, hur många år ska hon vara på profylax, hur många infektioner kommer hon att få etc etc. Speciellt svårt e det när hon inte visar knappt några tecken när hon har UVI. När njur-bäcken infektionen upptäcktes hade hon bara 37.7 i feber alltså ingen feber enligt vårdens standard, och två skrikattacker. Det var under den andra som jag kände att något var helt galet, rädd blev jag. Då var hon 8 mdr gammal och svår att läsa av, men jag packade direkt o åkte in med henne. Väl därinne kände jag mig lite dum för hon verkade må bra igen o åt o drack som vanligt. MEN vilken tur jag gjorde det! Kisseprovet o snabbsänkan visade var problemet låg plus att hon var jätteöm vid njurområdet så hon lades in direkt med penicillindropp i armen o jag som trodde hon kanske hade en öroninfektion, var helt paff! Sedan fick hon UVI gång på gång till vi äntligen kunde få MUCG undersökningen gjort o då var svaret som sagt allt annat än glädjande:( Nu har jag stenkoll på henne och varenda gång hon verkar må dåligt, ja då undrar man ju om det e UVI och ofta tar jag kisseprov o lämnar in det för säkerhets skull. Ingen feber hade hon i samband med de andra UVIs så det e SVÅRT att veta när det e på gång! Nervöst o stressande e det. Nu ska vi in o kolla så att blåsan fungerar som den ska, hoppas på ett positivt svar då!
Tack för att ni finns härinne, för eran erfarenheter är så mycket värt när man står här o känner sig ensam med detta!
Känner väl igen mig i det du skriver! Milo har heller inte fått speciellt hög feber vid UVI (han hade nio UVI sina första nio månader trots profylax). När jag var tveksam brukade jag ta ett kissprov och hålla upp det mot ljudet. Det var alltid grumligt om det var UVI. Sen hade vi jättebra kontakt med Barnmottagningen. Vi fick lämna prov hur ofta vi ville, och vi behövde aldrig komma in med honom till en början. Jag bruklade fånga ett urinprov på morgonen och så tog min amn med det och lämnade in det på väg till jobbet. Sen ringde Barnmottagningen och så fick vi komma in urinstickan var "ful", vilket den nästan alltid var.
Förstår att det känns jobbigt och ovisst. Vi har haft ett tufft år, en känslomässig bergochdalbana. Först alla UVIer och problem med att hitta en profylax som funkade. In och ut på sjukhus. Alla oräknerliga undersökningar. Ovisshet. Sen fick vi äntligen en deflux, som gav komplikationer till en början, men den lyckades på så vis att refluxen förvann. Lycka. Sen fick vi veta att refluxen var sekundär och att källan till problemet (förträgning på urinledaren) kvarstod och måste opereras. Så nu väntar vi på operationstid. Sen hoppas vi att han ska bli helt frisk, men jag tror inte på någonting längre, man blir bara besviken...
Vilken profylax har ni? Har hon blivit sjuk trots profylax?
Idag skall jag bada han för första gången efter operationen så förhoppningsvis trillar av den sista omläggning och jag får se hur såret ser ur i ljumsken. Den har suttit i 2 veckor trotts att vi duschade honom och vill absolut inte börja avlägsnas. Märkligt!
), jag måste bara få "tänka högt".
(Det är uroterapeuten på sjukhuset som sagt att vår läkare är den bästa, och jag litar på att det stämmer.) Däremot skulle jag ju kunna ringa Göteborg och rådfråga...