Reflux i urinvägar, njurproblem osv........

Vi hade försäkringspapprena påskrivna och kuverterade på hallbordet när Milo blev akutsjuk. Så vi får inte en spänn för något som har med hans urinvägar att göra. Mitt råd till alla blivande föräldrar är att skicka in papper SAMMA dag som barnet föds, eller teckna gravidförsäkring som automatiskt blir en barnförsäkring när barnet föds.

Även om Sverige är fantastiskt med fri sjukvård och högkostnadsskydd på medicin och resor, så grämer man ju sig för alla tusenlappar man skulle kunna ha fått.

Milo åt medicin som kostade 750 kr varannan vecka under 9 månader. Fatta, vad det skulle ha kostat utan högkostnadsskyddet!

Ultraljud och MUCG idag. Hinner inte skriva så jag kopierar in mitt långa blogginlägg.

Då var vi hemma igen. Ultraljudet gick som sagt väldigt bra. Det var samma läkare som tog emot oss och gjorde ultraljud i somras, när vi åkte in akut efter defluxen. Hon kände igen oss, jag kände inte igen henne... Det lustiga var hennes kommentar till det "Det är ju inte så konsigt, så många läkare som ni har varit i kontakt med". Jo, det är ju sant. Men hur många patienter kommer hon i kontakt med dagligen!? Men det är klart, inte så många som är så söta och goa som Milo. Jag tror faktiskt att han ofta ger ett starkt intryck på personalen. Just för att han är så ovanligt lugn och medgörlig.

Hur som helst, hon sa inte så mycket om reslutatet, mer än att det såg bättre ut än sist. Bilderna skulle analyseras och skickas till den läkare som skickat remiss. Efteråt fick vi vänta en stund och fick sedan komma in på MUCG. Så himla mysig personal! En sköterska från barnavdelningen var med hela tiden. Milo fick lugnande (i rumpan) och snart var han så där löjligt avslappnad och flinade åt allt och alla. Inga problem att ligga still, inga problem att sätta kateter. De sprutade in kontrastvätska och tog bilder och filmer. När blåsan var full, så började väntan. Den allra viktigaste bilden och filmen tas exakt i det ögonblick han kissar, vilket måste ske spontant. Det är ju då man ser om urin (kontrastvätska, i det här fallet) backar uppåt. Vi väntade. Och väntade och väntade. Milo låg där och var så nöjd och glad, med full blåsa. I nästan en timme! Det är vad jag kallar partyblåsa!

Till sist kissade han i alla fall och de kunde ta de bilder och filmer som behövdes. Inte heller nu fick jag veta något resultat. Men jag bad om att få se någon bild, och hon visade en film just när han kissade. Man såg tydligt att blåsan tömdes, men inte syntes någon reflux, inte! Jag konstaterade detta högt och ville väl få medhåll av läkaren. Men hon sa bara att alla bilder måste analyseras och det var inte möjligt att ge något som helst svar ännu. Nä nä. Men jag har sett bilder på hur en reflux såg ut, och det här var något helt annat. Så jag har goda förhoppningar om att han ska bli helt friskskriven. Men vi får se.

Sen fick vi komma upp till dagvården. Nu hade Milo piggnat till igen, och den lugnande medicinen hade slutat verka. Lite mat i magen och en engångsdos antibiotika, sen fick vi åka hem. En trött Milo somnade i bilen och sov sedan lugnt vidare hemma.

Nu fortsätter vi med profylax tills vi får svar från läkaren, om någon vecka eller så. Vem vet, hela den här långa resan kanske slutar nu!?

Ja, jag syftar på resistensen. Har inte riktigt koll på bakterierna.

Ja, det hade mycket god effekt på Milo. Han blir alldeles lugn och flinar åt allt och alla. Det sitter i i någon timme och jag har inte märkt eller hört om några bieffekter. Milo fyller två år i september.

Tipset är väl att be om lugnnade på en gång, att inte ens försöka utan. Men vi behövde inte be om det, det var helt självklart att han skulle ha det.

Lycka till!

Förutom refluxen hade Milo avflödeshinder, förträngning på urinledaren där den mynnar in i urinblåsan. Så när de hade sprutat in deflux så blev det nästan helt stopp... Så han började kräkas på kvällen och dagen efter åkte vi akut till Halmstad. De skickade oss upp till Göteborg där de trodde att de skulle vara tvugna att åtgärda det kirurgiskt direkt. Men det var bara en tillfällig svullnad och när den gick ner så blev han bra. Men avflödeshindret hade han ju kvar och en ständig belastning på njuren. Detta åtgärdades med en riktig operation i januari i år.

Nej, han är faktiskt inte det. När han opererades  januari var det ju vääääldigt jobbigt och han blev rädd så fort någon började greja med honom. Så jag var inställd på att detta skulle påverka så att han skulle bli rädd för sjukhusmiljö och sjukhuspersonal i fortsättningen. Men han var hur lugn som helst i torsdags. Han gjorde ultraljud innan mucgen och då fick han inte lugnande, men det gick jättebra. Skönt. Han är väldigt lugn och "medgörlig" i sin personlighet, så det påverkar väl också.

Nu fick vi svar på MUCG - REFLUXEN ÄR HELT BORTA!!!

Blåsan är tydligen något större än normalt fortfarande men han tömde blåsan helt när han kissade, vilket är jättebra.

Vi ska sluta med profylax, men ska även fortsättningsvis lämna urinprov om han får oförklarlig feber i flera dagar. Men jag kan verkligen inte tänka mig att han kommer få fler urinvägsinfektioner - både förträngningen och refluxen är ju borta.

Jag frågade hur man går vidare, om de släpper oss nu. Men vi kommer att bli kallade på rutinkontroll i höst och förmodligen kommer han att få göra någon form av undersökning om något år, när man kollar njurfunktionen igen.

Vi är så klart fantastiskt nöjda och glada, detta var ju det bästa resultatet vi kunde få! Känns väldigt skönt att den jobbiga operationen verkligen gav önskat resultat!

Har aldrig ens hört talas om det!
Med Milo fångade vi alltid mittstråleprov och någon gång när han var mini så satte de kateter.

Halloj!
Läääänge sen jag var här nu. Någon kanske minns mig. Min yngste son Milo föddes med förträgning på urinledaren samt reflux och hydrouretär/hydrofrenos och fick sin första UVI (med blodförgiftning och intensivvård på neo) när han var 8 dagar. Sedan otaliga UVI:er, sjukhusinläggningar, undersökningar och resistenta bakterier... Deflux när han var tio månader som misslyckades, det blev nästan stopp i stället. Riktig operation när han var 1,5 och sedan dess har han varit frisk! Han fyllde två år i september.

Nu till mitt ärende. Jag är gravid igen, i vecka 12. Har läst att Milos problem kan vara ärftligt och detta tänker jag nu en del på . Ska till MVC-läkare på torsdag och diskutera detta, men tänkte höra om någon här har erfarenet. Finns det någon möjlighet att se detta redan på UL i magen? Eller kan man göra UL på barnets njurar när det är nyfött? Och sätta in antibiotikaprofylax direkt om man ser något.

Vill INTE vara med om blodförgiftning på en nyfödd igen...!!!

Hej Shea! Vilka åtgärder sattes in när Hilding var nyfödd? Blev det massa kontroller eller satte man in antibiotikaprofylax direkt? Man hoppas ju verkligen inte att detta barnet får samma problem, men på något sätt känner jag mig beredd. Det jag är mest rädd för är inte tillståndet i sig utan det akuta tillstånd det kan medföra... Fast jag vet ju inte hur jag reagerar om det verkligen visar sig vara något fel... Milo har också väldigt stor blåsa. När han gjorde MUCG i våras (efterkontroll efter operationen) så låg han med proppfull blåsa i över en timme på bordet, fullständigt oberörd... Milo har ofta torr blöja på morgonen när han vaknar. Ett tag satte vi honom på pottan då, och ofta kissade han. Rejält. Men nu vill han inte det längre, så vi bråkar inte med honom. Ingen potträning på allvar ännu, alltså. Vi har inte märkt att han har jobbigt med att kissa. Tycker det känns som om han tömmer blåsan regelbundet dagtid. Jobbigt att Hilding verkar ha jobbigt med kisseriet. Hoppas det löser sig.

Tack för svar. Känns bra. OM det är något fel så hoppas jag verkligen att man hittar det på UL. Mest av allt hoppas jag förstås att inget är fel. Kul med en annan refluxmamma som bloggar. :)

ingrepp. Det enda som funkade på Milo var dubbel profylax så med facit i hand borde han nog fått det tidigare. En UVI i månaden tog hårt på ena njuren. Han hade ju en del biverkningar av antibiotikan också (magsmärtor och blodslemmig avföring), så det var riktigt tufft ett tag. Nu känns det så långt bort... Det med försäkringen är förstås skit. Vi hann aldrig lämna in Milos försäkring innan han blev sjuk. Det frankerade kuvertet stod på hallbyrån... Så vi har inte fått en krona, vi hade annars fått många tusenlappar. Som tur är är ju Sverige ett bra land med högkostnadsskydd både på mediciner och resor. Milos dyraste medicin kostade 1400 kronor i månaden, då var man glad över högkostnadsskyddet. Ska som sagt till mvc-läkare imorgon. Ska bli spännande att se vad han erbjuder. Frågan är hur jag känner om jag gör UL och allt ser fint ut. Kommer jag kunna slappna av då, eller kommer jag oroa mig ändå? Milo blev ju så ruskigt sjuk så väldigt fort. Det gick ju på några timmar. Och han skrek ju inte, utan bara sov och sov. Hade det hänt på natten vete tusan vad som hade hänt. Jag tror inte han hade klarat många timmar till, ärligt talat, så risig var han. Vi ska köpa andningslarm, men jag vet inte riktigt om det hjälper. Slutar barnet andas pga sepsis så är det ju liksom för sent. Usch.

Det där gick inte så bra. Försökte klippa och klistra i telefonen. Här kommer inlägget i sin helhet. Jo, Milo hade en tuff operation, fy tusan. Men det var det ju värt för han blev ju frisk! Va skönt att deflux verkar funka för er, det är ju ett sååå mycket enklare ingrepp. Det enda som funkade på Milo var dubbel profylax så med facit i hand borde han nog fått det tidigare. En UVI i månaden tog hårt på ena njuren. Han hade ju en del biverkningar av antibiotikan också (magsmärtor och blodslemmig avföring), så det var riktigt tufft ett tag. Nu känns det så långt bort... Det med försäkringen är förstås skit. Vi hann aldrig lämna in Milos försäkring innan han blev sjuk. Det frankerade kuvertet stod på hallbyrån... Så vi har inte fått en krona, vi hade annars fått många tusenlappar. Som tur är är ju Sverige ett bra land med högkostnadsskydd både på mediciner och resor. Milos dyraste medicin kostade 1400 kronor i månaden, då var man glad över högkostnadsskyddet. Ska som sagt till mvc-läkare imorgon. Ska bli spännande att se vad han erbjuder. Frågan är hur jag känner om jag gör UL och allt ser fint ut. Kommer jag kunna slappna av då, eller kommer jag oroa mig ändå? Milo blev ju så ruskigt sjuk så väldigt fort. Det gick ju på några timmar. Och han skrek ju inte, utan bara sov och sov. Hade det hänt på natten vete tusan vad som hade hänt. Jag tror inte han hade klarat många timmar till, ärligt talat, så risig var han. Vi ska köpa andningslarm, men jag vet inte riktigt om det hjälper. Slutar barnet andas pga sepsis så är det ju liksom för sent. Usch.

Gundela är min idol!  Så proffsig och duktig,men även varm, mänsklig och inkännande. Kommer aldrig glömma när hon tog emot mig en sen fredag kväll på Östra, dagen efter defluxen. Han hade spytt flera gånger och vi hade åkt akut till vårt länssjukhus i Halmstad som efter flera timmar skickade oss tillbaka upp till Göteborg. Man trodde defluxen hade stoppat avflödet helt och att man skulle behöva operera akut. Jag var så ledsen och hon var så himla go mot mig, tog emot mig på mitt rum och följde med på undersökningarna. Det var dock bara ett tillfälligt stopp.

Sen var det ju hon som gjorde den stora operationen i vintras. Jag har verkligen bara gott att säga om henne.

Fick träffa en underbar läkare på MVC igår. Han är även förlossningsöverläkare på den förlossning jag ska föda, så det känns extra bra. Vi bestämde att man ska kolla lite extra på urinvägarna och njurarna på RUL i v 18. Sen gör vi ett extra UL i v 30. Dessutom kollar dom med UL direkt på barnet när det är nyfött. Känns JÄTTEbra. Fick se den lill* på ultraljud också, allt såg fint ut så långt. Tänk att det är lika häftigt varje gång! Lika häftigt nu vid fjärde barnet som vid första!

Hej alla! Vår Milo har ju varit helt infektionsfri sen han opererades för ett år sedan. MUCG visade att refluxen samt förträngningen var helt borta. Nu har vi trots detta blivit kallade på en ny MAG-3, någon form av efterkontroll. Men vi är väldigt tveksamma. Han är ju frisk, helt infektionsfri och man har sett att problemen är åtgärdade. Varför utsätta honom för m er strålning? Röntgenundersökningar är ju jättebra, men jag tycker inte att man ska göra det i onödan. I denna undersökning sprutar de ju in ett radioaktivt ämne i blodet och tar sedan bilder för att se hur njurarna hanterar detta. Jag fick veta att jag som gravid, inte får vara närmare Milo än 0,5 meter under de timmar undersökningen pågår. Det är ju inget problem, pappan kan ju åka med honom, men vetskapen att mitt barn utger så mycket strålning att en gravid inte ska vara nära honom, den är inte speciellt trevlig. Som sagt, behövs undersöknignarna är det ju inget snack om saken, men Milo är ju frisk!? Vi ska ta upp detta med vår läkare, men jag ville höra om ni har några tankar om detta. Kan också berätta att ultraljudet på vår lilla dotter i magen gick bra. Man såg inga konstigheter alls på urinblåsa eller njurar. Jag ska få ett till ultraljud i v 30 och de kommer att göra ultraljud på henne när hon är nyfödd. Känns väldigt bra att de har så bra koll på oss!

Tack! I just denna undersökning är kameran strålningsfri, det är barnet som utger strålning. Är helt säker, då jag diskuterade detta med sköterskorna både nu och när han gjorde undersökningen sist.

Likväl är sjukhusets rekommendationer att en gravid ej ska vistas närmare barnet än 0,5 meter så länge ämnet finns kvar i kroppen, pga den strålning barnet utger...

Jag bad om det och det var inga problem. De kollade extra vid RUL och jag ska få ett extra i vecka 30 samt att de kollar det nyfödda barnet.