kattislofberg skrev 2011-11-29 12:08:03 följande:
Halloj!
Läääänge sen jag var här nu. Någon kanske minns mig. Min yngste son Milo föddes med förträgning på urinledaren samt reflux och hydrouretär/hydrofrenos och fick sin första UVI (med blodförgiftning och intensivvård på neo) när han var 8 dagar. Sedan otaliga UVI:er, sjukhusinläggningar, undersökningar och resistenta bakterier... Deflux när han var tio månader som misslyckades, det blev nästan stopp i stället. Riktig operation när han var 1,5 och sedan dess har han varit frisk!

Han fyllde två år i september.
Nu till mitt ärende. Jag är gravid igen, i vecka 12. Har läst att Milos problem kan vara ärftligt och detta tänker jag nu en del på . Ska till MVC-läkare på torsdag och diskutera detta, men tänkte höra om någon här har erfarenet. Finns det någon möjlighet att se detta redan på UL i magen? Eller kan man göra UL på barnets njurar när det är nyfött? Och sätta in antibiotikaprofylax direkt om man ser något.
Vill INTE vara med om blodförgiftning på en nyfödd igen...!!!
Grattis till graviditeten :)
Klart vi minns dig, jag har läst i din blogg ibland :)
Ja, Hildings hydronefros syntes i v. 18. Extravätskan som fanns i njurarna syntes tydligt. I och med att man upptäckte det så undersökte de även andra organ mer noggrannt för att hitta ev. andra avvikelser. Jag tror att de kollade t.ex. hjärta och lite annat lite extra. Det bud vi fick då var att det på de flesta växt bort i v. 34 som var vår andra kontroll. Jag vet att andra blivit undersökta mer ofta än vi blev, men det beror kanske på graden av vad man hittar. Jag tror jag läst om någon i tråden som blivit ul-undersökt varannan vecka från det att man hittade "extravätska"?
I v. 12 kanske det är för tidigt?, men du ska absolut be att de följer dig extra noga. Jag har läst att i vissa landsting undersöker man syskon rutinmässigt, men jag har inte hört om någon där det varit så i verkliga livet.
Det är härligt att höra att Milo mår bra nu. Jag minns att jag läst att ni hade det förfärligt besvärligt med alla infektioner. Jag måste fråga: drabbades Milo av blåsdysfunktion? Hur har ni isf tacklat det, och har det blivit bättre?
Hildings blåsa har tänjts ut enormt och han tömmer den dåligt. Jag har också märkt att strålen blivit mycket svagare. Han krystkissar och lutar sig framåt när han ska kissa. Han klämmer över magen/snoppen när han ska kissa också. I nuläget ska vi potträna, vilket vi gör, men vi väntar också på besked om vi ska börja RIK:a eller hur vi ska kunna hjälpa honom med kisseriet. Jag har märkt att det ibland verkar som om kissreflexen hakar upp sig helt och det blir proppfullt och verkar göra jätteont (han gallskriker då). Jag känner mej av och till ganska orolig för hans kissande, men jag vet ju också att det inte innebär någon akut fara på kort sikt (däremot kan ju urinmängderna som trycker mot njuren skada den på lång sikt)
Oj vad långt det här blev...