Vi som fick barn i Sep 2007, vi håller fortfarande ihop!

Tack för länken!

Livet har efter alla helgerna återgått till vardag.
Är föräldraledig på heltid, känns konstigt, har jobbat lite varje månad sen sonen föddes. Men nu är livet lugnt o skönt o jag kan njuta av ensamtid med lillen när stora tjejen är på dagis, där hon för övrigt stormtrivs. Springer in på morgonen o vägrar gå hem på eftermiddagen. Känner mig som sämsta mamman när vi har kamp om att få på ytterkläder o gå ut när vi ska hem.

Lilleman har blivit 8½ månad redan, kryper o busar o jollrar ständigt. Leker jättebra tillsammans med sin syster. T.ex. hon bygger duplo han får rasera, kör bilar ihop och målar på magisk rittavla. Skönt att de kan roa varandra så man hinner få lite hushållssysslor gjorda, känns som de alltid blir kvar...

Husbygget går fint, flyttat in på bottenplan nu o där är det bara småsaker kvar. Nu har arbetet på ovanvåningen påbörjats! Får se om vi blir klara med både den o tvättstugan under året.

Åh nu har internet börjat fungera som det ska... (på oviss tid)

Vad skönt att läsa om era erfarenheter som 2-barnsmammor. Jag har upptäckt att jag inte är ensam om att tycka att livet kan vara en mardröm ibland och en dans på rosor ibland. Tror att min största 2-barns chock snart har lagt sig och att livet kan börja återgå till det normala. Felicia har kommit i trotsåldern och lever runt hej vilt och Alfred utvecklas o ändras från dag till dag kan inte se något mönster alls just nu. Ibland vill jag bara stanna upp och skrika rakt ut, allt man stänger inom sig. Å vissa dagar är allt toppen o syskonen är hur gulliga som helst mot varandra.

Ottisen: Grattis till Malte!

Elidasofie: Grattis till Molly! Lät som en smidig förlossning.

Cammily: Grattis till kommande bebisen! Vi kör med ståbräda till dottern, har svårt att komma fram med syskonvagn överallt i vår lilla stad.

Turbo: Grattis till kommande bebisen!

Här händer det massa grejer som man missar när man inte hinner läsa...!

First timer: Grattis till kommande bebisen!

Kul att så många har eller får snart syskon till våra -07:or.

Det här med att sluta med blöja, hur tusan lyckas ni?
Felicia tycker mest att pottan är till besvär o vill inte heller sitta på toaletten.
Vi har försökt ha henne med bara trosor här hemma, men hon säger alltid till efter att hon kissat en pöl på golvet eller på något annat inte så bra ställe.

I många avseende har hon blivit "liten" igen, vill bli matad, måste ha gose när hon sover, vill åka i vagnen istället för ståbräda osv, o allt började när lillebror föddes.

Kan det vara så att hon inte är mogen än?

Godis vet inte Felicia vad det är än. Vi har varit ganska hårda med just karamellerna. Vilket har resulterat i att vi vuxna inte har stannat vid godishyllorna en enda gång när vi storhandlat sen hon föddes. Undantag - choklad till julgodisarna!

Däremot kan hon få smaka på glass, fikabröd eller chips/popcorn om det bjuds till helgen.

Tycker att det är ganska skönt att ha det så nu då lillebror nästan är 1 år gammal. Hade varit mycket svårare att hålla honom från godis annars.

Hej alla!

Har försummat er allt för länge... men orken har inte funnits.
Tusen projekt snurrar runt i mitt huvud och jag har mer eller mindre varit helt utbränd.
Först nu börjar livet återgå till det normala. Har precis avslutat inskolningen för Alfred på samma dagis som Felicia går och i måndags började jakten efter ett nytt jobb.

Ang 3-års present kommer vi köra på cykel med stödhjul + vimpel.
Sen blir det nog kläder o andra "mjuka" paket från oss i familjen.
Av vänners barn som kommer på barnkalaset har detta hamnat på önskelistan - sagoböcker, A. Lindgren filmer, 50-bitars pussel, nya former på pärlplattor och playdoo tillbehör.

Turbo: Grattis till lillkillen!

LbAnna: Grattis till Sonja!

Cammily: Beklagar verkligen att er dotter inte överlevde.

Hej tjejer,

Först ett stort grattis till Midwinter o kommande bebben! Så roligt med alla syskon.

Tyvärr kommer jag inte att skriva här på läääänge nu...
Jag kommer finnas för kontakt på minizzzen@hotmail.com

Måste meddela det hemska beskedet att jag inte längre är tvåbarnsmamma...
Den 2 okt förändrades min värld över några timmar, helt oväntat, helt plötsligt.

Loggade in o kikade förbi för att se hur ni har det...
Fler bebisar på gång ser jag, grattis till er!

*kram*

Hoppas ni alla fick en trevlig jul o nyår.
Har överlevt årets storhelger... men det var svårt...
Nu väntar ett nytt tomt år, får se vart vi hamnar, lever för denna minut o vad som händer vet ingen.

*kram på er tjejer*

Tack tjejer, försöker hänga mig kvar här, men de flesta dagarna ligger jag i badrummet o kräks tills jag tror att alla inälvor ska trilla ur... den här sorgen äter upp mig inifrån. Kommer jag aldrig någonsin må bra igen? Blir det jag som ska använda platsen närmast lillebror?

Vad gör man med en trotsig 3-åring förresten? Hon är helt omöjlig, går inte att prata med henne o får hon inte som hon vill skriker hon o rivs, slåss o bits. Visst mycket av ilskan måste väl bero på hennes omskakande värld. Men nu har det börjat gå för långt. Ibland får jag den hemska tanken att jag kan byta bort min "nya monster F" och få hem snälla goa lillebror istället. Skitjobbigt att känna så, för egentligen älskar jag ju henne massor. Hon är ju bara så himla ensam o ledsen, men när man själv inte orkar stötta henne o parera den "vanliga" förvärrade 3-års trotsen vad ska man göra?!

Hej tjejer!

Är precis som så många andra sällan här inne. Men försöker hänga mig kvar och se vad som händer i era liv. Har svårt att förstå att tiden går, min tid står still sen i höstas. Kan uppdatera om att vi äntligen fått tag i en bra barnpsykolog som sakta sakta börjar få ordning på Felicia och hennes humör o hur hon mår.

Grattis till alla kommande bebisar (och er som fått?!). Har missat massor känner jag.

Camilly: Såg detta för sent.... hade jag bara vetat att det var 1 år i lördags hade jag hört av mig. Jag fasar inför den dagen... vet inte alls hur det kommer gå.

Idag borde lillebror varit här och firat sin 2-års dag. Försöker få mig själv att hålla ihop och orka andas ett andetag till. Blomsterhavet bara växer uppe hos honom ju fler timmar som går. Nallar, ljus och minnesstenar får snart inte plats. Så älskad - så saknad. Det var inte så här vi tänkte fira hans födelsedag.

Kramar J

Jellona: Usch vad fruktansvärt att läsa om din bror... Hur håller du ihop? Får du dagarna att gå? Kan bara föreställa mig i vilken chock du befinner dig.

Läser inte så ofta längre... försöker spendera dagarna med att pussla ihop vårt så kallade liv. Är fortfarande sjukskriven till 50% och ska försöka vara det så länge som går just nu. Är så deprimerad så jag inte orkar med mig själv vissa dagar. De här månaderna har slitit något enormt på vårt förhållande (som jag trott skulle klara allt). Så nu är det lagning som gäller i sommar, annars blir det flytt för min del i höst... Känns hopplöst och inte det minsta bra för Felicia som redan nu lever i ett kaos och med en enorm saknad efter Alfred.

Hoppas att ni andra får en skön sommar, med sol, bad, familjemys och annat skoj!

Var på 4-års kontrollen i förra veckan på bvc. Shit, 4 år!!! Vad hände med våra små bebisar?!
Gissar att det firats födelsedagar kors och tvärs hos er alla nu? 
Nu har hon hunnit växa en del på längden 101,5 cm men står still på 16,5 kg. 

Kan glädja er med att mitt i sorgen (årsdag i söndags) väntar ett nytt liv!   

Japp, stämmer! Felicia & Alfred ska få ett syskon!

Hur har ni det tjejer? Här har vi 4-års trots som heter duga... är helt slut vissa dagar. Går det här någonsin över undrar jag? Hur överlever man?! Tips och råd mottages tacksamt!