Vi som har prematura sammandragningar
AsaLu skrev 2010-01-17 11:37:07 följande:
elaisa: Känner inget av de mediciner jag får nu, har fått enstaka injektioner och tabletter bricanyl och den är ju hemsk. Fick ju även antibiotika för de tog ett urinprov som eventuellt visade på en uvi, så för säkerhets skull... Har frågat om cerklage och hoppats att det skulle kúnna vara en lösning men samtliga läkare säger att jag inte är någon bra kandidat för det, både för att man nog skulle satt det för länge sen i så fall + att det inte är bra om man har sammandragningar, det är egentligen bara bra om endast tappen är försvagad. Verkar som om alla har olika åsikter om det är bra el inte, men det verkar inte som om jag kommer att få något. Däremot har de sagt att om jag skulle bli gravid igen (aldrig mer om detta går vägen!!!) kommer jag antagligen få ett tidigt cerklage. På ett sätt är det väl lättare att verkligen hålla sig stilla när man är på sjukhus, kan ju få uppassning med allt, men vissa dagar önskar jag att de kunde söva ner mig i några veckor och sen väcka mig och berätta hur det gått. Mår verkligen skit psykiskt. Mitt mål är ju att passera första sonens födelse som är 28+4, alltså 4 veckor från idag, hur gör man för att överleva??????????????Jag var i en liknande situation som din för två år sedan, då jag den 3:e januari med ambulans blev körd till förlossningen i Uppsala med kraftigt försvagad livmodertapp i v.22+2, jag hade innan en dotter som fötts i v.24+1 så utsikterna såg allt annat än bra ut.
Min kropp svarade dock bra på bricanylbehandlingarna, men tappen fortsatte sakta förkortas trots strikt sängläge på sjukhuset. Jag hade sammandragningar emellanåt, men fick hela tiden ny bricanyl för att mota bort dessa.
I v.25 var tappen utplånad, i v.30+ var jag öppen fyra centimeter och hinnblåsan buktade ut. I v.35+1 satte värkarna igång med full kraft och de misstänkte en vattenavgång, pga att bebisen låg i säte blev det ett akut kejsarsnitt och ut kom en stor och välmående pojke, efter enbart fem dagar på neo fick vi åka hem.
Jag inser att det inte är ofta det går att stoppa upp en förlossning så länge, men jag vill ändå ge dig lite pepp, det KAN gå bra. Vi fick ständigt höra av läkare "nu dröjer det inte länge innan ni är tvåbarnsföräldrar" "nu är du i v.24, då är chansen större att ni får åka hem med er bebis sen" och alla blev otroligt chockade över att jag låg så länge. Antagligen var hinnblåsan väldigt stark.
Det blev 13 sjukt jobbiga veckor i en sjukhussäng med en dotter som hade en korrigerad ålder på 11 månader därhemma, men jag är tacksam.
Jag hoppas verkligen att bebisen lyckas stanna kvar till åtminstonde v.30, även om det känns mörkt så är det ju ingen omöjlighet.
Varma kramar till er alla i tråden, jag vet precis hur tungt ni har det
