Vi som har prematura sammandragningar

Ansluter mig till denna tråd. Är idag v 24+1 och har legat inlagd en dryg vecka på KS Solna för sammandragningar och kraftigt påverkad cervix. Hela eländet började med en tvillingtransfusion som opererades men bara ena tjejen överlevde. Så just nu tycker jag väldigt synd om mig själv...
Första sonen föddes v 28+4 och skulle det klara sig så långt (!) skulle jag vara riktigt lycklig, är inställd på att det kan bli ännu krisigare denna gång...
Dagarna går så f***t långsamt när man bara får gå på toa och för övrigt inte lämna sängen!!!!!

Hej Paincake,
Jag hade samma sak med funneling utan att sammandragningarna har gjort ont. Dock har min tapp på alla mätningarna skiftat mellan 20 och 6 mm så det verkar kunna hända en del rätt snabbt... Blir galen på att de bara gör mätning en gång/vecka, det är en evighet mellan gångerna för att få veta åt vilket håll det går. Känns som om jag kommer att ligga på psyket innan detta är över...
Som du säkert vet är prognosen om ditt barn skulle födas nu väldigt god, vår son som snart är 2 år föddes i v 28 och det har gått nästintill perfekt trots en lång vistelse på neo

Som sagt var, de gör inte speciellt mkt på sjukhuset, vansinnigt frusterande men det är ju inte mer att göra än att vila. Jag fick till att börja med dropp med Tractocil i ca 2 dygn och har efter det något som heter Adalat i tabletter, får vid behov även Bricanyl i antingen spruta el tabletter. Cervixmätning görs 1 gång per vecka och det är en eeeeeeevighet mellan gångerna. Har ständig ångest och tror att vattnet ska gå när som helst, även om jag inte har någon anledning att tro det, sammandragningarna känns lugnare. Jag är dock så himla skraj eftersom jag trott att det varit lugnt tidigare också fast det fortsatt öppna sig inifrån... Håller tummarna för er alla och önskar inte någon detta öde att ligga här på obestämd tid!!

Hej elaisa, Får du vara hemma eller är du inlagd? Har du några sammandragningarna eller känner du ingenting alls?

Hej elaisa, jag är i dag i v 24+3, så tiden sniglar sig verkligen fram men första målet är 25 veckor iaf. Läkarna har sagt att jag inte kan räkna med att få vila hemma förrän tidigast i v 28 - 29, alltså en månad från nu. Saknar sonen hemma så jag håller på att dö, även om han kan komma hit någon stund ibland blir det ju aldrig samma sak!!!

elaisa: Känner inget av de mediciner jag får nu, har fått enstaka injektioner och tabletter bricanyl och den är ju hemsk. Fick ju även antibiotika för de tog ett urinprov som eventuellt visade på en uvi, så för säkerhets skull...

Har frågat om cerklage och hoppats att det skulle kúnna vara en lösning men samtliga läkare säger att jag inte är någon bra kandidat för det, både för att man nog skulle satt det för länge sen i så fall + att det inte är bra om man har sammandragningar, det är egentligen bara bra om endast tappen är försvagad.

Verkar som om alla har olika åsikter om det är bra el inte, men det verkar inte som om jag kommer att få något. Däremot har de sagt att om jag skulle bli gravid igen (aldrig mer om detta går vägen!!!) kommer jag antagligen få ett tidigt cerklage.

På ett sätt är det väl lättare att verkligen hålla sig stilla när man är på sjukhus, kan ju få uppassning med allt, men vissa dagar önskar jag att de kunde söva ner mig i några veckor och sen väcka mig och berätta hur det gått. Mår verkligen skit psykiskt.

Mitt mål är ju att passera första sonens födelse som är 28+4, alltså 4 veckor från idag, hur gör man för att överleva??????????????

Tack för alla uppmuntrande inlägg, jag vet ju att om detta går bra kommer det i efterhand inte att kännas så farligt! Har vänner som fick sitt första barn v 25+2 och det har gått bra så man blir ju lite lugnare för varje dag. Idag är det 24+5 så det går framåt!

Kom precis tillbaka från VUL och tappen var i princip oförändrad, runt 1 cm vilket iofs är alldeles för kort men det kunde varit värre... Hade väl hoppats på lite bättre så jag känner mig aningen deppad, känner på mig att det inte kommer att bli någon hemmavila för mig utan jag lär ligga kvar här tills hon väljer att titta ut. Usch jag orkar inte med flera månader på neo igen...

Hel elaisa,
skönt att de tyckte det såg ok ut, tappen är väldigt ändringsbar, för mig skilde det mellan 20 o 8 mm under en enda undersökning. Vi får kämpa tillsammans t v 28, det är mitt mål oxå eftersom vår lilla kille kom då o man vet ungefär vad man kan vänta sig...
Får dessa sprutor oxå men behöver inte ta dem själv, blir däremot väckt kl 8 varje morgon för att bli stucken

Jag frågade också här om hur farligt det var om man skulle få vinterkräkisen, och barnmorskan sa att det kan reta igång mer sammandragningar men då får man försöka medicinera, hon lät inte jätteorolig. Har verkligen problem att bestämma om sonen ska få gå på dagis eller inte, vill inte att barnvakterna (mormor o morfar) ska bli däckade hemma men å andra sidan är det inte rimligt att hålla honom hemma i flera veckor innan det lagt sig. Jag kan ju lika gärna få det här på sjukhuset genom personalen...?
I morgon är jag i alla fall 26+0 och har nu legat i en månad
Har tid för UL i morgon får vi se om det har kortat sig mer, håller naturligtvis tummarna för att det fortfarande är lite kvar av cx men det är väl inte så säkert...

En helt annan sak, ni som fått barn för tidigt innan, har ni fått teckna gravidförsäkring denna gång? Jag har tecknat och ingen har hindrat mig men jag funderar om det finns någon liten paragraf jag inte sett om att den inte gäller då jag har prematurbarn från tidigare. För om den är ok så börjar den gälla om 11 timmar...