30+ som fick första barnet 2006 *4*

Det som verkade vara magsjuka för Ida i måndags utvecklade sig till scharlakansfeber + örinflammation. Hemma från läkaren nu, kåvepenin i 10 dagar.

Vi 4 > Jag säger som dom andra. Du är en supermom och jag vet precis hur urlakande dåliga nätter är. Jag ska försöka komma på någon fantastisk idé vi inte tänkt tidigare. Jag ska försöka ta mig lite tid ikväll Kan i alla fall försöka kan jag. Jag är SÄKER på att dina nätter kan bli bättre och framför allt, du behöver nätter som är bättre.
Stort GRATTIS till de första stegen. Är lilleplutt så stor nu?! Så fantastiskt.

och på tal om att gå..
Kommer ni ihåg att jag skrev det där om att se på saker som resultat på vad man gjort och om man inte får önskat resultat så försöker man lite till och ställer om kompassnålen lite om det behövs tills man når önskat resultat. Istället för att tänka på det som -jag misslyckades som är lite för defenitivt och man ger upp.

Jag hörde en sån bra sak som gav en liten tankeställare om det här att inte ge upp, när man inte får det resultat man ville.

Ställ er frågan
-Hur många chanser, veckor ger ni era barn för att lära sig gå?

Då tänker man ju, så många de behöver tills de lyckas och den tid det tar att lyckas. (jag förutsätter att barnet har förutsättningar att lära sig det någon gång i livet)

Så kan man ju tänka om allt som är viktigt. tex Ok jag fick inte det här jobbet men nästa blir mitt. Jag har en oändlig mängd med chanser och ger mig på dom istället.

Fin tanke tycker jag.   Det går ju att aplicera det tänket på det mesta i livet som inte går med en direkt.

Pyttis > Jag kan förstå att det är blandade känslor för en sån här grej, operation. Tänk om man kunde skruva fram tiden och se hur skönt det är när det är opererat och färdigläkt, vad mycket enklare det skulle vara då. Krya på lilltösan också såklart. Haha, stackare.. fisa läkaren i ansiktet är ju precis vad man vill

Olimpia > Så spännande! Då är det dig jag ska dra konsultkunskaperna ur sen när jag drar igång mitt såsmåningom Jag vill gärna höra hur det går på vägen för dig!

kaz > åh, är du bevandrad i 'riktigt' bubbel. Kände du skillnader och var det något du föll för?

M73 > absolut! Du har en given plats, du får också skriva veckans kåserier i vår interntidning.

Själv har jag pluggat som en tok till Högskoleprovet i bibblan på universitetet, köpt en dator, varit hos tandläkaren med Vilya (som igår slog i en tand som så den blev vickig och blödde), lagat lunch och allt detta med en huvudvärk.

Jag fick mitt högskoleprovsvar från i höstas nu. Jag efetrlyste det inte förens nu men insåg att de skickat det för LÄÄÄÄNGE sen. De hade haft fel adress på mig och fått tillbaka det. Nåja. Innan jag fått det så han jag anmäla mig och betala för ett nytt högskoleprov så nu ska jag banne mig göra det igen och maxa det
Jag skrev 1.1. Jag kommer in på personalvetaren med råge med det men jag måste slå han här hemma.
Vi har ett stående skämt här hemma, när jag säger något uppenbart till sambon så brukar han skämtsamt svara: Lisa, 1.8 med ett flin på läpparna. Jag skrattar lika gott varje gång men nu ska jag banne mig klå han. Minst 1.9 *harkel* Plättlätt?!

Assar > Stackars liten, bläkåvepenin. Massa krya på sig kramar!

Mandra: ELler 2,0!!!  Jag fes faktiskt barnmorskan i ansiktet när hon sydde mig när A var född, men då hade jag ju en grad tre bristning så det kunde jag inte hjälpa. Men jag skämdes som en hund!!!

Stackars lilla Ida, hoppas att hon piggar på sig snart!

Mandra: Som vanligt träffar du mitt i prick med dina kommentarer . Jag har hela dagen suttit och verkligen kämpat för att motivera mig att skriva och skicka iväg ansökningar på jobb. Och så läste jag ditt inlägg - och naturligtvis är det som att lära sig gå. Det går kanske inte direkt, men till slut hittar man "sitt" jobb. Tack!

Och till din make kan jag säga: Camilla; 1,6 och 1,8 .

Vi 4: Självklart är du en "supermom"! Vem annars skulle ens komma ihåg och orka laga mat till sig själv och barn trots långvarig sömndeprevation ( att inte få sova alltså)?

Mandra, vad bra du har efterlevt dina önskningar idag och gjort allt det trots huvudvärken! Jag tillämpade faktiskt just ditt tänk när jag för många år sedan skrev högskoleprovet många gånger, fick första gången nästan full pott på 3 av deltesten men sämre på de andra tre och nästa gång nästan precis tvärtom tppenbra på de andra tre men sämnre på de jag först skrivit så bra på, tredje gången blev det halvdassigt på alla och jag hade lust att ge upp, men fjärde gången fick jag till det och kom in på psykologprogrammet

Milla, men jag är ju hungrig hela tiden så det är inte så svårt att komma ihåg

Assar, stackars liten, hoppas det hjälper snabbt med medicinen

Pyttis, usch då framfall både bak och fram, till mig sa de att det oftast tog många år innan det verkligen blev framfall så jag har inte oroat mig för det, men det kanske jag borde då. Och jag minns de där undersökningarna med fasa. Men snart slipper du sådant iaf.  

Kaz, champagne låter lyxigt, fast jag klarar inte ens en klunk- får omedelbart världens halsbränna, tur att jag inte är så förtjust i det. Jo, han vill snuttahela tiden och blir nu rasande arg om han inte får, sätter sig upp pekar på mig och gallskriker, han kan somna om men vakna nästan direkt igen och fortsätta vara arg, så jag lägger dit honom igen eftersom jag följer minsta motståndets lag, men jag får så ont i höften och för den delen även i bröstet efter en stund. Det senaste är att maken lovat att sova med E på sportlovet för att se om vi kan bryta det. Men jag har ju dessutom svårt att låta bli att lägga mig i när jag hör att E är ledsen. Måste nog verkligen stålsätta mig då för att inte förstöra. .

Vi4: Det där med att lägga sig i har vi diskussioner om ofta! Jag har jättesvårt att inte komma med tips och råd när Julia är ledsen med maken. Han säger ifrån som tur är!

ja, jag gjorde så senast i natt, var så arg på maken som satt och läste propositioner till mitt i natten (orkade säkert för att ju alltid sove i andra rummet o jag dessutom hade gett honom sovmorgon som vanligt) och E bara skrek och gnällde hela tiden, jag tyckte att om R nu skulle vara vaken kunde han prioritera sin familj och jag hade dessutom sagt hur ont i halsen och huvudet jag hade. Så jag gick och lämnade över E till honom och sa att om han nu tyckte att han hade så mkt energi att han kunde vara uppe och läsa borde han kunna ta E ist (jag har aldrig gjort så förut och aldrig lämnat honom före kl 05-06 på morgonen. Så jag lade mig i arbetsrummet ist för maken, men kunde bara inte sova när jag hörde Es skrik, till sist gick jag in och bestämde att E skulle få en alvedon för han kanske hade lika ont i hasen som jag och så tog jag över igen. Suck för mig.

Mandra: Jag skrev 1.9 men det var nog bara för att jag hade börjat plugga matte igen då... För övrig brukar jag ofta dra paralellen till att lära sig gå när jag undervisar och eleverna inte lyckas på första försöket...

Vi4: Jobbigt läge men jag tror att ju fler gånger du lämnar till maken ju bättre kommer det gå. Han måste ju bara lära sig gå (maken alltså )

Vi4: Jättebra att du sa ifrån, hurra för dig! Du vet det säkert själv men du måste nog försöka träna på att inte ta hela ansvaret själv och inte ta över igen när du väl lämnat över. Kanske du skulle behöva sova borta några nätter? Helläskig tanke, jag vet... det klarade ju aldrig jag av att göra. Kanske jag hade tagit till den lösningen om inte Stella helt mirakulöst slutade amma på eget bevåg nånstans runt 12-13 månader.
Och förresten var det inte ni som smittade så oroa dig inte för det. Jag har haft ont i magen, kräkts och haft lite feber. Inget halsont alls. Nu mår jag bättre så då åker givetvis Stellisen på en förkylning, iofs skönt att hon väntade tills jag mådde bättre.