Antikrundan snackar vidare...

Vi upplever också att det blir mer om vi är stressade eller bråkar i familjen, tar vi det bara lugnt som nu på semestern så blir det faktiskt bättre. Har också hört att det är väldigt vanligt, speciellt bland pojkar...
 

Även om man blir smått trött på situationen så kan man ju inte låta bli att le vid tanke på morgonens händelse. Jag ligger i sängen och hör Kasper från vardagsrummet säga:

"Mamma jag kissar! Går mattan att tvätta?" Jag hör skvalet och slänger mig upp och där står killen och har kissat på sig på den nya ullmattan. 

Ja, det var verkligen "kul"!  De är ju för goa, de små busarna... Här har vi inte lyckats alls med "avblöjningen" och tar gärna emot tips... Vi hade ju ett halvår för mer än ett år sedan då det fungerade bra med potta och toalett, men efter det halvåret blev det tvärstopp. Nu i sommar har han sprungit barrumpad så mycket det gått - emellanåt för kallt, denna ruggiga sommar... Några gånger har det blivit toalett- eller pottbesök, men oftare pölar på golvet. några gånger på verandan ute och det har ju varit bättre, men vädret har ju som sagt varit knepigt så vi har mest hållit oss inne.

Nu känner jag för varje vecka att orken sinar allt mer - bara fem veckor kvar till bf! Inte hinner jag tänka särskilt mycket på den nya lilla människan, även om den sparkar och far runt en hel del. Mycket mycket jobbigare med orken denna graviditet och äter jag det minsta fel eller för fett så får jag lida för det - galleländet... Så jag får väl i mig för lite mat emellanåt och har varit yr och orkeslös rätt mycket. Jobbigt i kombination med vild treåring! Längtar verkligen mycket efter att få tillbaka en hyfsat normal kropp!

Funderar en hel del nu på hur jag ska göra med ledighet inför förlossningen och funderar till och från på att jobba tiden ut eftersom jag ju har ett fysiskt lugnt arbete, för visst är det bara 15 timmar på dagis som gäller annars? Vi har i och för sig fått 10 extra timmar beviljade per vecka eftersom han behöver träna på prat och att kommunicera med andra, vilket känns jätteskönt, men... Ja, jag vet inte. Samtidigt är det ju roligt om man kan lägga så mycket egen tid som möjligt på honom innan det blir konkurrens om föräldrarna! Och få tid att fokusera på förlossningen. Allra helst hade jag nog velat resa bort ett par veckor och enbart varit själv, hunnit fokusera och vila riktigt ordentligt, slippa matlagning, tvätt, plock och hitta på sysselsättning till vildingen som inte innebär allt för stora ansträngningar och lyft. 

Ja, det är en spännande höst vi har framför oss... Lära känna ett nytt litet liv och se hur syskonrelationen fungerar... Och flerbarnsföräldraskapet! Fånga dagarna som ju går så obegripligt fort.

Må gott, allihop!    

Jag känner igen det där med att det var jobbigare fysiskt andra gången och att man inte har tid att fokusera på förlossningen. Jag tycker nog ändå att du ska försöka vara lite ledig innan. Jag var ledig 16 dagar och det var väldigt skönt. Jag höll tyst om att jag var ledig och sa att jag jobbade hemifrån men en kompis som fick barn i april sa att barnen får vara heltid på dagis (i Stockholm) hela månaden, alltså även efter att bebisen kommit ut och det verkar i och för sig rätt rimligt för man har ju betalt för heltid och de betalar ju inget tillbaka.

Jag tänker ofta på att det är så kort tid kvar för dig Bambu. Vad har BM sagt angående när du bör åka till sjukhuset?
Hur har ni förresten fått beviljat mer tid på förskolan?  

Hur går det för er alla. Vi har våra jobbiga duster här hemma med trots och trytande tålamod från föräldrarna. Även fast vi är två lediga föräldrar så är det väldigt jobbigt att vara helt ledig med båda barnen under så lång tid. Det är ju hemskt att säga det då man borde tycka att det är jordens grej men jag är nog inte skapt för att vara hemmafru. Att vara småbarnsförälder kan verkligen plocka fram alla ens sämsta sidor som man knappt visste att man hade. Jag är inte stolt över mitt beteende under vissa stunder men jag får väl trösta mig lite med att jag faktiskt reflekterar över situationen och funderar över hur man skulle ha kunnat göra annorlunda och sen försöker jobba på det.  

Jag skulle hemkt gärna vilja höra hur ni har det under era måltider. K tar en evighet på sig att äta och tugga. Det känns som man provat det mesta inklusive att bara se till det bra och blunda för det dåliga men tyvärr faller man stundtals in i det icke önskvärda beteendet att låta honom sitta kvar tills han ätit upp vilket bara gör matstunder ännu mer laddade. Han äter två tuggor sen sitter han bara och snackar och jiddrar. Matar vi honom så tappar vi till slut tålamodet eftersom det går så långsamt. Hans största "problem" är att han pratar så mycket (även andra som umgåtts med oss under sommaren säger precis som vi att munnen går konstant från det att han vaknar till att han somnar).

Apropå att prata så undrar jag också hur era barn är angående snacket. K frågar om samma sak flera gånger. Det är inte ovanligt att samma fråga ställs 3-4 gånger trots att han fått svar på den (lika många gånger). Gör era barn så? Det har varit så hela tiden, ända sen han började prata med detta i kombination med hans "varför?" efter varje fråga gör att vi går upp i limining ibland. Man önskar inget hellre än att få lite tysthet runt omkring sig.   

Jag skulle behöva en föräldragrupp med barnpsykolog att gå till varje vecka för att bolla föräldrskapsfrågor känner jag.   
 

Snabbsvar - vill skriva så mycket, men det blir så knöligt på mobilen... Här får inte barnen gå på dagis alls när man är ledig inför förlossningen! Om man inte är sjukskriven... Och från att nästa barn föds är det 15 timmar från dag 1,så jag har hört att man måste ringa och förhandla om man då måste vara kvar längre på BB. Man blir så trött på olika regler som gäller på olika håll... men jag småjobbar till dagen före bf, men säger till förskolan att jag jobbar heltid. Jobbigt från och med bf om det drar över och jag måste vara hemma själv med vilda treåringen. Då får jag väl ta till sjukskrivning då. Jobbigare för var dag med rygg och fogar. Och humöret. Maken har svårt att stå ut med mitt skiftande humör så det är rätt jobbigt. Oj så många "jobbigt" det blev! Längtar efter att kunna äta normalt och hoppas verkligen att gallproblemen går över. Hua så trist med allt kokt och milt. Ja, det börjar verkligen bli nedräkning på allvar nu... Jag ska ta upp inresan med bm på nästa träff. Ordinarie hade semester sist. Men hotell får vara en utväg.

B. Klein: Jag skulle kunna kopiera ditt inlägg rakt av. Vi har varit hemma tillsammans 10 veckor i sommar. Stundtals har det varit mysigt och andra gånger känns det totalt övermäktigt. Det är härligt med min K som pratar nästan som "en vuxen", dock hela tiden och tjatar om och om igen. Han frågar ganska avancerade saker, tycker jag, t ex "vad är ett avlopp"?, "Vad händer med bajset när man spolar"? Det har blivit något bättre när jag svarar honom: "Men det vet du ju".Jag är så trött på ordet "VARFÖR" . Vi har det också struligt kring maten då vi sitter alla 5 kring bordet. K säger ofta: "Jag gillar inte potatis" etc. Då har det hjälpt ibland när vi säger: "Nej, men då ska du inte äta potatis, utan ta någonting annat som ligger på tallriken istället". Då brukar han smaka till sist, dock äter han alldeles för lite, så jag tar gärna emot tips. Idag började inskolningen på storbarnsavdelningen. När vi kom hem, snubblade K och slog ut en bit av en framtand och har en fläskläpp. Imorgon ska vi till tandläkaren på koll. K är härlig men tyvärr orkar jag inte njuta av hans kunskapssökande då två andra kräver ständig uppmärksamhet. Ofta delar vi upp oss, så att jag och K gör saker medan min man är med tvillingarna. Han har bättre tålamod med de små. Jag är ingen vidare bebismamma utan växer i takt med barnens ålder. I höst ska jag vara hemma. Det kommer att bli bra att återgå till jobbet efter nyår. Nej, nån hemmafru är inte jag heller. Snarare är min man den givna hemmamannen med lugn och tålamod. Ser fram emot att få hänga lite med dig under hösten.

Hej hej,
här har vi också haft en tålamodsprövande sommar.Framförallt stora A har upptäckt sin egen vilja, och protesterar högljutt, envist och länge om han inte får som han vill. Håller med dig B Klein om att man inte alltid är så nöjd med sin prestation som förälder. Men precis som du så tröstar jag mig med att jag iallafall är medveten om att jag inte agerar optimalt i alla lägen  . Men det är verkligen enormt frustrerande med en liten person som bara skriker, gråter och säger nej vad man än föreslår, det finns liksom inget förhandlingsutrymme alls ibland.

Vi har varit hemma hela familjen i fyra veckor, och även denna jämförelsevis korta period var påfrestande för både maken och mig. DVD-filmer har blivit räddningen onödigt ofta känns det som, tyvärr. Pojkarna älskar att titta på TV, vilket ger oss föräldrar en stunds lugn och ro, men det känns ju inte helt rätt att använda TVn som "barnvakt".  
  Min sista semestervecka jobbade maken, och barnen var på dagis, och det blev verkligen en lyxvecka för mig! Jag han med en massa fix, som man inte hinner medan barnen är med, och de fick en mjukstart på dagis med kortare dagar. 

Under sommaren har vi också passat på att till slut göra oss av med spjälsängarna. Våra tidigare smidiga läggningar är nu ett minne blott! Plötsligt är det inte alls intressant att gå och lägga sig, och det tar dryga timmen att få dem att somna. "Egentiden"  förkortas ännu mer, vilket också gör att tålamodet blir sämre. Funderar på om det helt enkelt är dags att sluta med att sova efter lunchen, men under spjälsängstiden nyss kunde de ju sova dryga två timmar på dagen och ändå somna vettig tid på kvällen, så risken är ju att de inte är riktigt redo för att klara sig utan sovstunden på dagen. 

Här går det uselt med potträningen, ingen av pojkarna har något som helst intresse av att testa potta eller toalett. Vet inte riktigt hur vi ska göra med detta, man vill ju inte tjata och tvinga dem och riskera att det blir någon hangup för dem.  De vill inte gärna springa utan blöja heller, så det känns inte som att det kommer att lösa sig den vägen heller.

Även här har vi lite måltidskrångel ibland, med dålig aptit eller bara ointresse för maten som bjuds. Ännu en anledning till frustration, speciellt när det är lilla A som inte vill äta eftersom han fortfarande är en tunnis som verkligen skulle behöva vara ett litet matvrak. Det är dock bara problem ibland, andra gånger äter de med god aptit. När de tycker att de ätit klart går de helt enkelt iväg från matbordet, och vi har valt att inte kräva att de sitter kvar tills alla ätit klart. Ibland fyller vi på med macka eller fil, och ibland kör vi med principen att man får äta det som bjuds eller vänta till nästa måltid, så vi är inte så konsekventa här. Tar gärna emot tips jag med! På dagis verkar det ändå som att de äter bra, vlket också gör att vi försöker att inte göra någon stor grej av ätandet (eller icke-ätandet) hemma.

Håller med B Klein om att det skulle kännas bra med lite "professionell" vägledning ibland, det är ju lätt att fastna i samma tankegångar och konfliktlägen känns det som.

AnnaGee - stackars din K som slog sig efter första inskolningsdagen! Hoppas att det inte blir något tandproblem.

Bambu - jobbigt att inte få ha barnen på dagis under ledighet inför förlossning! Det borde ju vara en självklarhet kan man tycka. Det låter tufft med både värk och matrestriktioner och humörsvängningar. Livet som föräldrar har verkligen både för- och nackdelar! 

Långt inlägg - skönt att skriva av sig lite!   

kram till er alla!   

Tack snälla AnnaGee och Katalina för att ni delade med er. Det känns alltid lite bättre när man hör att fler har det likadant och och upplever det luka påfrestande. Trots 3 härliga månader på landet längtar jag lite till den 27:e då vi åter är i stan och jag och tjejen får lite tid för oss själva.

Åt snabbt på lunchen idag så jag har lite tid att skriva av mig jag med... Känner igen mycket av det ni skriver jag med, och vi kör rätt mycket som er, katalina, att det tyvärr blir rätt mycket tv vissa perioder, har inte heller kört med att han måste sitta kvar tills vi äter upp och har problem med "avblöjningen"... Inga problem dock att få honom gå blöjlös, och ofta håller han sig bra, så det är väl en träning bara det, även om det är svårt att få till själva potteriet... Ibland har han hittat något annat att kissa i och verkar vara mer intresserad då än om pottan erbjuds. Så en gång hittade jag en leksaksbuss med öppet tak som hade fått tjänstgöra, en annan gång en burk... Det var rätt kul att sqe honom stå bredbent framför den där lilla burken och koncentrera sig på att träffa rätt...

Med maten går det oftast jättebra på dagis, men sämre hemma. Hemma är han ofta varannandagsätare och då får han väl vara det då... Nu när jag är tung, klumpig, orkeslös och fantasilös är det svårt att hitta på vettig mat, kostcirkelgenomtänkt och inte alltför många snabba lösningar som korv och liknande... Fast det är inte så mycket lättare annars heller, när man kommer hem efter lång jobbdag och ska fixa något snabbt...

Vi ger fortfarande välling på kvällen och efter att ha träffat dietisten på mittträffen under denna graviditet och att hon berömde vällingen så känner vi inget behov av att sluta med den, även om det kanske skulle förbättra aptiten. Behovet av järn är nästan lika stort för små barn som för en vuxen och då känns det bra att de får i sig en hel del av sitt behov den vägen. Det som stressar mig mest är svårigheten med frukosten innan dagis. Det har tagit en timme för honom att äta en macka och jag vill inte ge välling på morgonen också. Det får räcka på kvällen tycker jag, även om maken kör med vällingfrukost...

Här drog vi ner på lunchsömnen till max 30 minuter för ett år sedan eller i vintras, minns inte riktigt. Under sommaren har det ofta gått bra att hoppa över den helt och nu de första veckorna på dagis har han inte sovit något alls vilket medfört tidigare läggning på kvällarna och lite mer egentid för oss. Så skönt!!! Nu har han inte gått fulla dagar på dagis, så vi får se hur det blir när dagarna blir längre, men det rör sig ju bara om några veckor tills dagarna blir kortare där igen. Det är jobbigare kvällar, mer av gnäll och NEEEJ, men det är ok när kvällarna inte blir så sena.

Vi fick intyg om 25 istället för 15 timmar på dagis/förskola på grund av att han behöver träna på att kommunicera. Jag har aldrig hört honom säga varför och det går inte att fråga hur det varit under dagen, det är bara här och nu-prat. Men i en test han fått göra kom han desto högre i resultat vad gäller logik och liknande och både kommunikation och logik låg inom det normala, så även om vi trott det själva så var det skönt att få höra det av någon utomstående. Ska bli så skönt att han får komma bort och leka av sig mer än de ynka 15 timmarna också. Jag är verkligen inte heller någon förebild som förälder och de tre veckor jag var hemma själv med vår vilda treåring tärde enormt på tålamod och ork. Hjälp vilket tempo och när trotsigheten slår till som värst kan man ju bli galen! Och blir det emellanåt... Får så dåligt samvete när jag tappar orken och ryter till så att han blir ledsen... Här erbjuds föräldrar med barn från 3-10 gratis föräldrautbildning i kommunens regi. Är sugen på att hoppa på det, men det får nog vänta till våren. cope föräldrautbildning, verkar finnas lite här och var.