Var går gränsen för ung/vanlig förälder!?

jag fick mitt första barn när jag va 17 va inte planerad och jag hade mens fram till v 21 och åt p-piller  nu är jag 26 blir snart 27 och jag kallar mig för ung mamma för jag känner mig inte specielt gammal :)  haha  har för 19 månader sedan fårr min andra och för 4 månader sedan fått min tredje och jag tycker jag är ung för att jag har 3 barn

men så finns det ju 18 åringar som beter sig som om dom vore 30 och 30 åringar som beter sig som om dom vore 18  så unger 25 år är man ung  mamma :)

Väldigt svår fråga. Jag velade mellan 19 och 29! Av den enkla anledningen att säger någon "ung förälder" då ser jag en person framför mig som pga sin ålder har lite andra förutsättningar för sitt föräldraskap än andra. T.ex. att man inte är myndig eller ännu inte avslutat gymnasium och därmed behöver extra stöd. Det finns många 20-åringar med yrkesutbildning och arbete men knappast några tonåringar. Sen har det väl också att göra med att jag tycker att man ska kunna ta ansvar för sig själv när man är 20, då är man på något vis vuxen om än en ung sådan.
Det andra sättet att resonera har att göra med i vilken ålder jag uppfattar det som vanligt att skaffa barn, allt tidigare skulle då vara ungt. De allra flesta jag känner har valt att skaffa barn när båda passerat 30, några när den ena passerat och den andra är 28-29. Yngre än 27 med första barnet känner jag nog ingen som varit.  Inga släktingar, inga vänner. (27 finns två, en vän och min farmor). Möjligtvis avlägsna släktingar och bekanta. Där har man ju inte lika bra koll på åldern.

Röstade i alla fall 19 till slut.

Jag känner mig som en ung mamma, är 22 år gammal, och fick mitt förta barn förra året. Bor i sthlm och har inga vänner som har barn utan dom lär väl få barn runt 30(man vet aldrig, men de flesta satsar på utbildning osv först).
Jag tycker mer det handlar om känslan än den faktiska ålder. Om jag skulle ha vänner med barn skulle jag nog inte känna mig lika mycket som en ung mamma som jag gör. Nån som fattar vad jag menar?!

Jag hade precis fyllt 24 när min första son föddes, då kände jag mig väldigt ung. I min mammagrupp var de 31, 35, 37, 39 och 39... så jag kände mig ung. Nu är jag 27 och känner mig fortfarande ung när jag jämför med andra föräldrar på dagis och så. Säkert spelar det roll att jag bor i sthlm och i princip är ensam i bekantskapskretsen med barn... 

Jag skulle fylla 21 när jag fick mitt första barn. Jag anser mig inte vara en ung mamma och blev förvånad när jag läste om en mamma som var 23 och väntade sin första och ansåg sig vara "ung mamma" men det är nog som ni säger att det handlar mer om en känsla än om en ålder.

Jag röstade på 18... Fast jag hade också svårt att bestämma mig. Jag var 19 när sonen föddes och har aldrig känt mig som en ung mamma. Där emot vet jag mammor som är äldre än mig som jag anser beter sig som unga mammor... För mig handlar det om mognad och inte ålder. Jag har vänner som är 10 år äldre än jag och märker ingen större skillnad på mig och dem. Likaså har jag vänner i min ålder med barn och märker inte någon större skillnad. Men jag vet en hel del unga mammor här i stan som verkligen beter sig som unga mammor...

Förstår ni hur jag menar?

Träffade en tjej en dag som är ett år yngre än mig som sa att "åh vad roligt med ännu en ung mamma här i stan" sen fortsatte hon prata om unga mammor hela tiden. Jag har i princip aldrig reflekterat över det med åldern. Sa i alla fall till henne att hon borde följa med till öppna förskolan någon dag. Hon tog med sig flera unga mammor och när vi sjöng med våra barn satt tjejerna och skrattade och pratade istället för att sjunga med sina barn.. Pratade om hur pinsamt det var osv. Då var två av de tjejerna äldre än mig.

Förstår mig inte riktigt på sånt... Men min poäng är, åldern avgör inte vad man är för förälder men i samhellet tror jag ändå att 18 och neråt borde räknas som ung förälder då men ej ännu är myndig...

jag var 22 när vår dotter föddes och tycker att jag inte är speciellt ung