• Big Mac

    Är dagens ungdomar handikappade?

    Är det bara jag som har reagerat på hur fruktansvärt mesiga ungdomarna har blivit.

    Jag syftar på saker som att människor som skär sig har inte funnits innan 70 talet, och nu ökar det lavinartat bland ungdomarna, de skär sig för att dämpa ångest.

    Ungdomar som söker psykologiskt hjälp för att deras pojkvän har gjort slut, de känner att de då är så djupt nere att de behöver en psykolog, vart är vi på väg, då ungdomar behöver psykologhjälp efter att de har brutit upp med pojkvännen, det existerande inte innan, men idag gör det, kan det vara så att ungdomen idag inte kan hantera vardagsproblem?

    Det kanske inte är så konstigt då dagens ungdomar och barn aldrig får söta på motgångar då deras curlande föräldrar ser till att de aldrig behöver oroa sig för några som helst problem någonsin, sedan kommer det en dag då de får problem som inte föräldrarna klarar av att curla bort, och då har vi problemet, en person som anser sig själv psykiskt sjuk och behöver hjälp med detta besvär hos en psykolog, vart är vi på väg!!

    Att föräldrar curlar sina barn och bygger upp en falsk fasad är nog en av den största samhällsproblemen vi har idag, curlingföräldrar vars barn när de fyller 18 tar ett sommarjobb och blir utbrända efter 3 månader och behöver sjukskriva sig, hur hamnade vi där? Antagligen har lilla söta Anna eller Peter aldrig behövt jobba en dag i sitt liv så föräldrarna har ansett att det inte skall behövas, vi har pengar så att lilla Anna slipper jobba, men vad de inte tänker på är att de totalt förstör hennes liv igenom att ge henne för mycket trygghet.

    Jag vill egentligen inte ha en tråd där vi diskuterar curlande föräldrar, men tråden hamnar där den hamnar, jag vill ha en tråd där vi diskuterar om ungdomarna är mindre redo för livet idag än för 30 år sedan? Ungdomar som vanligtvis inte flyttar efter 23 års ålder!!! Vart har vi källan till detta? Vems fel är det? Är det så att det inte finns jobb, eller beror det på något att annat att de inte får jobb? Tråden är öppen!

  • Svar på tråden Är dagens ungdomar handikappade?
  • MikuAndSaraLi

    Vad fördomsfull du låter.
    Det fanns säkert folk som skadade sej själva för att må bättre på 70-talet.
    Det uppmärksammades bara inte. 
    Det är väl bra att folk vågar komma fram och säga "Jag mår faktiskt dåligt och jag vill ha hjälp med dethär!" hellre än att säga "Nej, jag mår bra. Jag ska aldrig vara ledsen."
    Bara för att såna som Du tycker man är mesig om man visar sina känslor när man inte mår bra.
    Jag har ingen respekt för folk som skär sej. 
    Speciellt inte för dom som sedan visar upp alla sina skärsår för att få uppmärksamhet.
    Men så finns det ju dom som skär sej och döljer och skäms.
    Dom kan jag bara tycka synd om.
    Hellre prata med en psykolog, då.
    Nej, föräldrar som växte upp under 70-talet fattar itne alltid.
    Varför? För enligt såna som Du - 'Fanns' inte sånahär saker på den tiden.
    Det fanns. Har alltid funnits. Kommer alltid att finnas.
    Det enda som förändras är hur mycket folk väljer att se.

  • Majsan70

    Uppväxtmiljön  i dag är tusen gånger hårdare mot ungdomarna än vad den var på 70 och 80 talet. Kraven är enorma från alla mökliga håll.
    Media pumpar ut hur man skall se ut, hur man skall bete sig, hur man skall klä sig osv osv.
    Man måste utbilda sig för att få jobb. En gymnasieutbildning räcker inte långt i dag.
    Man skall helst bli framgångsrik, skaffa en partner eller dejta en del, gå på fester och dessutom vara föräldrarna till lags.
    Ofta så skall man sen tidig barndom ha haft femtieva fritidsaktiviteter på det.

    Sen tillkommer att psykiatrin idag dag har blivit bättre på att fånga upp ungdomar som mår dåligt. ( o fortfarande behöver det bli bättre) Antalet självmord på 70-80 talet var kanske långt högre då än nu?
    Man vet mer om de psykiatriska sjukdomar o funktionshinder som finns dessutom.

  • Madame Mom
    Girlinthecity skrev 2010-01-19 18:23:09 följande:
    Självklart ska man göra det från dag ett! Vad du beskriver var just vad jag menade med frånvarande föräldrar.
    Aha...  men då är vi kanske överens då...   :)
  • Girlinthecity
    Madame Mom skrev 2010-01-19 19:22:04 följande:
    Aha...  men då är vi kanske överens då...   :)
    Ja, det tror jag :)
  • Tygtiiger

    Tycker jag inte. Många av de ungdomar jag träffar är väldigt trevliga, kompetenta och "vuxna" i sitt sätt. En del är lite väl bekymrade och drivna i att det ska gå bra för dem i allt, men jag tycker majoriteten verkar bli helt ok vuxna.

  • Pixolina

    Tycker inte alls att ungdomar idag är mindre redo för livet, tvärtom så verkar ungdomar mogna tidigare och bli vuxna tidigare, i alla fall i sina sociala beteenden. Att man sedan inte kan flytta hemifrån när man är 18 har ju inte alltid med mognad att göra utan med tillgången på jobb och billiga bostäder!

  • Glimma76

    Jag tror att en stor del av problemet är att föräldrarn kanske curlar sina barn, men de finns sällan där för sina tonåringar. Ca 3 minuter om dagen finns föräldrar där för sina tonåringar.

    Redan från 1 år lämnar man bort sina barn till andra och finns sedan där mindre och mindre för dem.

    Det tror jag är en av anleningarna. Stress en annan. Familjer lever oerhört stressat idag. Mycket ska hinnas med.

    CUrling gör dock att barn inte lär sig hantera besvärliga känslor som sorg, ilska och besvikelse. Men den största orsaken tror jag är att de känner sig utelämnade och ensamma i sina hormonstinna liv.

    Sen är det nog bara en myt att folk inte skar sig tidigare, för det har de kanske visst gjort, bara att det inte registrerats.

    I varje fall så finns liknande problem inte hos naturfolk. SÅ någonstans på vägen från naturfolk på stenålder till idag har vi problematiken. Hade man kunnat sätta fingret på vad.

  • Glimma76
    Girlinthecity skrev 2010-01-19 13:16:42 följande:
    Det skulle vara intressant att veta om du bygger dina uttalanden på något annat än dina egna fördommar.vad har du till exepmel för statestik på de påstådda ungdomar som söker psykologhjälp efter ett avslutat förhållande? Och de som gör det, vad vet du om deras bakgrund för övrigt? Och känner man för att vilja prata med en psykolog, vad skulle vara fel med det? Och varför ska någon annan än just den drabbade bestämma va vilka anledningar man får söka hjälp och inte?Du väljer att ta upp curlande föräldrar som en anledning till din problematik. Åter igen, vad bygger du den teorin på? Att ungdom som skär sig gör det pga curlande föräldrar? Det är jag starkt kritiskt till. Missbrukande föräldrar, föräldrar som bråkar inför, och med sin barn, våldsamma föräldrar, föräldrar som inte ser sina barn coh inte ger dem bekräftelse. DE är i så fall en större samhällsfara än curlande föräldrar.Och kom inte och påstå att ungdomar inte har mått dåligt förrän efter 70-talet! Sån bullshit! Sen har det åkat, ja, men det säger mer om vårt samhälle än ungdomarna.Nej, ge våra fantastiska ungdomar uppmuntran, kärlek, bekräftelse och en stor tilltro till sig själv!
    Jag har också läst det, att yngre människor ofta behöver psykologhjälp efter avslutade relationer. Det berodde, enl psykologen som skrev artikeln, på curlingen, att de inte lärt sig att hantera svåra känslor.

    Det är inte fel att behöva prata, men man måste kunna hantera normalt svåra känslor själv.
  • Glimma76
    Madame Mom skrev 2010-01-19 13:32:55 följande:
    Det låter ju himla fint, men är det inte så att det är lite sent att börja med det när ungarna är nästan vuxna..? Allt det där behöver människan från det att den är nyfödd och sen hela livet, dock allra viktigast under de första åren i livet.Jag tror att det faktum att vi lämnar barnen tidigare och tidigare är en stor anledning till att barn mår dåligt i dag.Små barn behöver sina föräldrar, så är det bara.Dagis kan ALDRIG ge ett barn det samma som en nära kontakt med föräldrarna kan.Jag vet att det nu kommer bli en massa diskuterande om dagisets varande, men det struntar jag faktiskt i. Man ser så många familjer som stressar genom vardagen med sina små hängande som små trasor i fartvinden.Tidiga mornar..  många äter inte ens sin frukost hemma..  långa dagar på dagis med allt vad det innebär..  hem ganska sent på eftermiddagen..  så ska det handlas, lagas mat..  ungarna ska hinna se Bolibompa och samtidigt ska dom i säng i hyffsad tid för att orka upp morgonen efter. Det är allt för mycket för de mindre barnen och jag tycker inte alls det är konstigt att depressioner och stress kryper allt längre ner i åldrarna.Nåt som också saknas för många barn är gränser. Barn behöver gränser och dom måste få ta ansvar. Man stjälper sitt barn när man göra allt för att underlätta. Pratade med min väninna och hon berättade nånting jävligt skrämmande. Många, många vuxna i dag lägger mer tid på att gå ut med soporna än på att prata med sina barn..  Det säger en hel del.
    HÅller helt med!!
  • Tilda21

    Om din mycket genomtänkta och kloka åsikt stämmer, så kanske det för något gott med sig ändå. Förhoppningsvis slipper vi bli gamla och bittra redan vid 40 år ålder, utan kan ägna vår tid åt något vettigt istället. 

Svar på tråden Är dagens ungdomar handikappade?