Problem med sköldkörteln? Del 16

Hallå alla...

Har hängt här i tråden tidigare och tittar in lite då och då.

Funder över en sak. Jag har hypotyreos och i mitten på januari så fick jag efter en liten pratstund med min läkare höja min dos Levaxin litegrann. Jag åt 62,5 ug då och höjde till 75 ug. Mitt TSH låg på 2,4 och jag var trött och frusen och vet att jag mår bättre med ett mer pressat TSH. Men efter höjningen så känns det inte ett dugg bättre, känns faktiskt lite sämre. Innan detta har jag sänkt från 112,5 ug till 62,5 ug efter förlossning och så... Var tydligen överdoserad utan att känna av det. Mådde kanon då, aldrig mått så bra... Men inte bra för hjärtat ju så det var ju bara att sänka. Nu kan jag emellanåt känna av lite vad jag tror är hjärtklappning? Känner ibland att det dunkar väldigt i halsgropen. Det är så några sekunder och sen försvinner det. Inte obehagligt på nåt sätt, bara lagt märke till det. Ska på provtagning i mitten av mars men tänker nog gå i början då jag verkligen vill veta vad som pågår.

Nu är jag ju mammaledig men hade jag jobbat hade det nog inte gått pga tröttheten, den är värst... Jag försöker gå ner i vikt också och har gått på en proteinrik diet (kaloribaserad) i fyra veckor nu. Första veckan gick skitbra men sen har jag stått och stampat på en platå där vikten inte rört sig mycket. Hon som lagt upp min diet säger att det förmdoligen är min ämnesomsättning som är felet och rekommenderade mig att sänka kaloriintaget ytterligare. Jag äter alltså ändå rätt mycket fördelat över 6-7 mål/dag så jag är inte trött pga för lite mat eller så.

Någon som vet mer om det här, har samma erfarenheter eller några tips? Funderade på om min kropp motarbetar mig nu om värdena är åt helvete (vilket de verkar vara eftersom jag är så himla trött) och jag därför inte får några resultat med vikten trots att jag äter och tränar bra (vill dock träna mer). Någon som haft erfarenheten att de legat jättebra i sina värden men ändå haft symptom på att de inte varit bra?

Ska se om jag kan tjata mig till några fler kryss på remissen då jag ska kolla skk-värdena... Fast jag tror inte jag har brist på något av det du räknar upp då dieten jag går på nu innehåller allt du räknade upp. Fast kan ju vara värt att kolla ändå, jag kanske har någon ytterligare störning som gör att jag inte kan ta upp tillräckligt av det trots att jag äter bra?

Om det inte vore för att vikten står relativt still så hade jag gissat på överdos nu... Men jag vet inte om kroppen istället har reagerat på andra hållet när jag sänkte så mycket, så jag istället behöver höja igen. Men det låter ju galet det också.

Jag blir inte klok på den här sjukdomen alltså Aja, bara att vänta och se vad proverna säger... Tack för svaret!

Har fått provsvar nu från min senaste provtagning... Och trots att jag höjde dosen (från 62,5 ug till 75 ug) för att jag då inte kände mig bra så är värdet försämrat. Inte jättemycket (från TSH 2,4 till 2,8) men för mig som redan var så himla trött så var ju inte detta någon humörhöjare. Min vanliga läkare är inte på vårdcentralen igen förrän i april så en annan kommer att ringa upp mig på måndag eller tisdag.

Jag måste bara slänga iväg en undran. Jag går ju på diet som är kaloribaserad och jag äter mestadels protein, sen fett och sen kolhydrater. Jag äter alltså inte så mycket kolhydrater. Tror det ligger på ca 1800 kcal/dag totalt då jag tränar och ca 1600 kcal då jag inte tränar så det är inte jättelågt och den som lagt upp min diet säger att jag kan prova sänka träningsdagarna till 1500 kcal för att få lite mer resultat (har befunnit mig på en platå alldeles för länge nu). Kan ett lågt kaloriintag sabba ens ämnesomsättning för oss precis som det kan göra för friska människor, jag menar, visar det sig på TSH och T4? Någon som vet? Jag börjar ju undra om det är mitt matintag som förstör min hormonbalans eller har min sköldkörtel bara fått fnatt just nu? För jag tänker att eftersom jag äter medicin så borde det kvitta hur mitt kaloriintag ser ut (och nu menar jag pga att det inte är superlågt)? Ursäkta om jag snurrar till saker och ting.

Hmmm... Fast jag bantar inte... Bantning likställer jag med svältdiet (typ ett äpple om dagen eller 4 påsar Naturdiet o.dyl). Jag äter ju minst 6 ggr om dagen och hinner aldrig bli hungrig. Fast om du med bantning menar att man äter och tränar i syfte att gå ner i vikt så gör jag ju det.

Jag har faktiskt mått bättre sen jag skar ner på kolhydraterna. Det hände en sak med min son för ca en vecka sen som gjort att jag inte ätit enligt dieten på hela veckan nu och min mage har varit nåt så kopiöst i uppror de senaste dagarna. Har tom fått ont i magen när jag ätit så jag misstänker att jag inte tåler kolhydrater så bra. Sötsug får jag någon vecka innan mens och under mens men sen försvinner det.

Vet att du tipsade sist om att kolla lite andra prover så att jag inte har brist på andra ämnen, det gick de dock inte med på när jag skulle ta mina skk-prover nu sist. Min läkare var inte där och när sköterskan kollade med en annan läkare så ville han ha ett skäl till varför jag skulle kolla det och han godtog inte det jag sa (han sa jag får ta det min läkare när hon är tillbaka). Så det blev inte kollat. Jag tror dock verkligen inte jag har någon annan brist, jag tar kosttillskott som täcker upp det sen några månader tillbaka. Dessutom så visade ju skk-proverna på en försämring och det är uppenbarligen därför jag mår som jag gör.

Började bara fundera på om jag biter mig själv i foten eller vad... Vet att jag hade dessa funderingarna strax innan jag fick min diagnos med. Då hade jag nämligen hållt på rätt länge med att försöka gå ner i vikt och det hände inget förrän jag började med Naturdiet-metoden. Innan jag fick det bekräftat att jag hade hypo så var jag helt säker på att jag orsakat det proverna visade själv genom min långvariga Naturdiet-kur. Och sen har jag nog undrat ända sedan dess om man verkligen kan orsaka en sådan sak själv genom att ligga för lågt i kaloriintag en längre tid. Alltså om man kan ge sig själv hypo genom att äta för dåligt för länge. Å andra sidan så vet jag att t ex anorektiker som får behandling och börjar äta ordentligt först går upp lite i vikt för att sen stabilisera sig igen så det borde ju inte vara så.

Känns som jag borde vänta ut det här med att gå ner i vikt lite till tills värdena är stabila men det kan ju ta flera år och det tålamodet har jag bara inte... Är det någon annan som känner igen sig i det jag skriver? Någon som lyckats gå ner i vikt trots lite instabila värden och behållt vikten sen eller flyger den på en igen?

Jag bantar inte Men du kanske också menar "inte försöka gå ner i vikt"?

OK, tror jag är med på tåget nu. Jag som tänkte jag skulle klara att gå ner i vikt ordentligt den här gången, alltså på ett sunt och bra sätt och så funkar det inte så himla bra ändå... Suck! Nu är ju mina värden inte dåliga förvisso, de är ju inom referens, dock är de dåliga för mig personligen då jag mår som jag gör. Vill inte veta hur jag blir när de är utanför referens :S Ska försöka fråga lite om detta när läkaren ringer så får jag väl se hur hon ställer sig till det.

Tack för dina svar!!! Du är en klippa!

Du har ingen källa till de nya riktlinjerna? Har nämligen idag bråkat med en läkare som uttryckte sig så himla korkat angående detta med TSH så det slutade med att jag slängde på luren i örat på henne efter att jag kläckt ur mig "tack för ingenting!". Känns ju lite så där lagom moget gjort av mig, men men... Önskar jag hade någonting sånt här om riktlinjer att kasta i ansiktet på dem.

En undran till som jag har...

Jag undrar vad det beror på att värdena gör tvärtemot det som förväntas när man höjer eller sänker dosen Levaxin (eller vad man nu tar för medicin)?

Jag var överdoserad i somras och skulle då börja med att sänka dosen litegrann först. På provtagningen efter den sänkningen var TSH ännu lägre och T4 var ännu högre, mer överdoserad alltså. Därefter blev båda värdena normala allt eftersom jag sänkte dosen.

Nu har jag alltså höjt dosen litegrann igen eftersom jag har symptom på underfunktion. Men på senaste provtagningen hade TSH ändå försämrats.

Varför blir det så här tvärtemot?

OK, jag har hittat artikeln på hyp2.info så den får duga som källa så länge. Skulle dock vilja ha en källa på de "spikade" riktlinjerna för det smäller ju lite högre när man har med en allmänläkare att göra som inte har en susning om sånt här och bara ifrågasätter allt man säger och alla källor man har.

B-LPK är ett prov på leukocyter, dvs de vita blodkropparna, Talar mest om om man har en infektion eller inflammation i kroppen.

B-EPK är ett prov på erytrocyter, dvs röda blodkroppar. Man tar det oftast för att kolla om man har blodbrist. Ofta kopplat till endokrina sjukdomar.

S-ferritin är ett värde på hur mycket järn du har lagrat i kroppens depåer. Alltså inte i blodet.

S-ALP är ett prov som tas för att kolla lever och galla.