Kan ditt barn simma?

Ett svar från en simlärare: Det du beskriver är tyvärr ett gammalt sätt att lära ut som är förödande för simtekniken. Det håller på att fasas ut i Sverige men det går trögt på sina håll.

Som nämnts i tråden är det mycket lätt att lära en 2-3-åring att simma frisim, ryggsim och att flyta ("crawl" på farmorsspråk) men nästan omöjligt att lära dem bröstsim. För att kunna lära sig korrekt bröstsim måste man ha mycket bättre kordination och vid vilken ålder barn är redo för det varierar stort, ofta mellan 5 och 7 års ålder. Lär man ut det tidigare kommer de allra, allra flesta få så dålig teknik att de vid fortsatt simträning måste lära om och det är väldigt svårt för de flesta. Därför vinner man på den nya pedagogiken; barnen lär sig snabbare och mer rätt från början.

Sedan en kommentar till TS: Jag tycker verkligen inte att ett barn som kan simma tio meter är simkunnig. 200 meter är en ganska bra gräns för att om man kan simma det så kan man även fortsätta simma därefter (hur långt hänger bara på ork och vana). Tänk dig att ditt barn är ute och seglar på en liten båt som kapsejsar med minst 100 meter till närmaste kobbe, en helt hemsk tanke.

200 meter i bassäng motsvarar knappt 20 meter i öppen sjö.

Fick jag välja så skulle simundervisning ingå mycket mer i den allmänna skolplanen. Istället för en simkontroll i någon årskurs så säg lektionstid varannan vecka åk 1-9 så kanske vi skulle slippa många tragiska drunkningsolyckor. Och med lektionsundervisning så syftar jag självklart inte endast på simträning utan på så många olika typer av vattenlekar som möjligt för att bygga upp en bra vattenvana.

Skrivet lite för fort kanske... Frisim är alltså den korrekta benämningen på "crawl".

Rätt ordning att lära sig simsätten är frisim och ryggsim parallellt, sedan fjäril och absolut sist bröstsim.

Mina egna barn kommer att få lära sig simma enligt detta sätt redan när de är riktigt små, som senast 3-årsåldern. Att gå och bada med familjen är något som jag själv alltid har tyckt varit något av det roligaste man kan göra och jag vill ge dem samma inställning; att vatten och träning skall vara riktigt roligt men också att det handlar om säkerhet - att veta att man klarar sig om man trillar i från en brygga.

Den jävla helvetes simundevisningen man tvingas iväg på i andra klass, det är vad som hänt! :/
Alla andra älskade att hoppa och stoja och plaska... Jag ville lära mig, men de sadistiska simlärarna hjälpte ju knappast till heller, med torrsim sittandes på iskallt kakel och så isläppt rakt ner i bassängen där det var självklart att man skulle äääälska att skvätta och kivas... Inte ta saker i sin egen takt inte, uatn man skulle lära sig saker enligt schemat.

Hamma användes duschen ENBART till att tvätta håret över badkaret med, så att tvingas in i en över-huvudet-dusch med kallt vatten första gången man hade gympa i skolan fick en ju inte att älska att duscha heller direkt :/

Enligt din defintition kune min äldsta simma vid fyra års ålder. Nu är hon snart 8 år och har varit simkunnig enligt SLS definition i ett år.
Min 04 kan simma 25 meter och min 05 (sen) håller på att lära sig simtagen.
jag tycker et är viktigt med simning;)

Mina barn är totalt orädda så de kan liksom hpålla sig flytande och ta sig framåt tidigt men riktiga ben och armtag är svårare. Äldsta dottern kunde tex crawla 200 meter innan hn kunde simma korrekta bröstsimsbentag 25 meter.

Jag är utbildad simlärare men väljer helst at inte lära mina egna barn, jag har  en tendens at bli för hård mot mina egna barn och det känns inte rättvist mot dem. Däremot kan jag gärna ge små tips före eller efter lektionen....
Just nu går alla tre på simskola (har fyra men bebis är åtta månader han har bara babysimmat ett par gånger). Eller äldsta går i tävlingsgrupp...

Ni som är simlärare, tycker ni alltså att vi gjort rätt som låtit barnen köra "hundsim" ganska länge, istället för att (som t ex min mamma och många andra tyckte vi skulle göra) propsa på korrekt bröstsim?

Vi har lagt vikten på att de ska känna sig trygga i vattnet, och klara av att ta sig framåt och uppåt, och att de ska tycka att det är roligt, inte fokuserat på att de ska kunna simma "på rätt sätt".

Såhär i efterhand är ju frågan rent hypotetisk, vi vet ju att det funkat bra, men det vore kul att höra en åsikt från "proffs".

hmmm *harkel* jag har tre landkrabbor som tycker att det här med att simma är klart överskattat till mammas stora föskräckelse.

Vi kör simskola + extra simning men det vill sig inte bara. 7åringen kan simma kanske 5m, så några få simtag. 5,5 åringen gillar iof vatten så länge det inte är i ansiktet eller i öronen, hon kan inte ens simtagen än.
2åringen ÄLSKAR iof vatten och är totalt orädd. Hon bara slänger sig ner i alla pooler hon ser med föjden att hon sjunker som en gråsten o ser väldigt förvånad ut

Har förhoppningar om att 7åringen faktiskt ska slippa vara den enda 7åringen med puffar i sommar när fritids åker o badar *ryser*. Bara hoppas att hon själv snart inser hur viktigt det faktiskt är att kunna simma och hur pinsamt det är att ha puffar när man är 7 år.

Jag skulle säga att det är mycket bättre att små barn simmar hundsim (fast ännu hellre frisim ("crawl") eller ryggsim) än att någon försöker lära dem bröstsim. Bröstsim är kordinationsmässigt det absolut svåraste simsättet och de flesta barn som lär sig detta tidigt gör jättefel. Detta felet är svårt att rätta till när de blir äldre vilket kan resultera i att de alltid simmar inkorrekt (kanske inte är viktigt i livet för många, men om barnen vill fortsätta tävlingssimma sätter det många käppar i hjulet).Återigen, frisim är mycket lättare och mycket bättre för små barn att börja med. Bröstsim bör komma som sista simsätt att lära sig.

En annan sak jag tycker är viktig att påpeka är att många barn som verkar vattenrädda egentligen bara ogillar att få vatten i ögonen. Simglasögon på barn är toppen och skyddar ögonen mot irriterande klor. Som bonus får de dessutom mycket finare vattenläge och mer naturligt sätt att röra sig i vattnet.

Fast enligt simlärare så har min dotter jättefina bröstsimtag. Men de är klart det kan ju kanske vara bättre endå att uppmuntra crawl eller frisim som ni säger. Men om hon får välja själv så vill hon simma bröstsim.

Min son fyller snart 5 och har tills förra året varit livrädd om vatten nått honom över fotknölarna
I somras fick han plötsligt smak på att bada och var nästan som en fisk i vattnet, t o m öronen fick några droppar på sig.
Jag vill inte stressa och pressa utan ge honom den tid han behöver.
Vill dock poängtera att jag tycker det är en viktig kunskap.

håller så med dig.
har satt småtjejerna i simklubb simskola nu. I min förra kommun berättade kommunala simskolefröknarna att de var tvugna att lära ut bröstsim för det krävde skolan i år 2... Har inte hittat belägg för detta. Jag anser att blir de trygga och vattenvana så kan de lära isg vilet simsätt de vill senare.

"Lexikon" och  "m med tre stjärnor"; tack för svar!

Min son är snart 4 år och han "kan" simma utan hjälpmedel på rygg sedan 1 år tillbaka. Han kan flyta på rygg, dyka och ta föremål på botten, dyka från kanten mm. Han fick börja på Baddaren 1/2 år för tidigt då hans minisimfröken inte kunde ge honom mer utmaningar. Nu håller han på att lära sig riktiga armtag.

Nej, man har ett simtest i skolan där man skall kunna simma på mage och på rygg. Och mig veterligen är frisim ganska mycket mage (om man inte är petig för då ligger man på sida större delen av tiden, bara att man växlar från den ena till den andra).

Ska man leta föredömen om simkunnighet är Australien landet att titta på.

Min dotter började på babysim när hon var 5mån. Strax innan hon fyllde 3år så "simmade" hon rätt över bassängen på egen hand... sen fortsatte det bara med och mer, hon har älskat simmet från första stund mest att vara under vattnet. Nu är hon 5år och har länge simmat med korrekta(enligt simläraren) arm- och bentag. Tyvärr blev det ingen mer simskola efter sommaren så nu gäller det att vi håller liv i det själva! Men hon fixar det riktigt bra! Inga 200m, det orkar hon inte, men vi jobbar på det

Min dotter ville inte doppa huvudet och kunde inte simma i juni förra året, då vi startade intensiv simskola under 10 dagar. Hon skulle fylla 6 år i augusti.
Efter dessa 10 ggr så blev hon som en fisk i vattnet och vi badade hela sommaren utomhus då vädret var så bra.
Under hela hösten har vi varit på badhuset och hon har börjat simma under vattnet och nu i dec. gick hon ytterligare en nivå i 10dgr under jullovet.
Hon tog simborgar märket simma 200m varav 25 rygg. Jag trodde inte det var sant.
I lördags när det var simkunnighetens dag tog hon vattenmärket tillsammans med killen som var med i simgruppen vid jul, också 6 år.
Dom hoppade i vatnnet på 4 m och simmade 200m varav 50 rygg...
Det känns som att det är som när man lär sig cykla, man vill aldrig sluta.
Tror knappt att det är sant, men det känns skönt att kunna säga att hon behärskar simningen nu, och då blir det roligar på badhuset med lille bror.