• Hjarte­sjalen
    Fre 22 jan 2010 04:50
    258202 visningar
    1284 svar

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12


    Jag startar en ny trad nu efterom del 11 gar ut om bara nagra dagar.
    Har fortsatter vi & skriva om extraslag & andra konstigheter som hander inne i brostet & som kanns svart att forsta sig pa.
    Hoppas bade gammla & nya hanger pa & e med!
    Har e gammla traden del 11.

    www.familjeliv.se/Forum-11-241/m48323521.html
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12
  • Tis 18 feb 2014 22:05

    Hej,
    Hur mår du embia?
    Vet du hur länge du måste vänta?
    Har du gjort denna undersökningen förut?
    Jag gjorde den en gång för många år sedan, dock under en "bra" dag så den registrerade inga extraslag.

    Nu ska jag kojsa, inte slarva med sömnen.

    Kram på er!

  • Tis 18 feb 2014 22:23

    [quote=72550754][quote-nick]LiBä007 skrev 2014-02-18 22:05:41 följande:[/quote-nick]Hej,

    Hur mår du embia?

    Vet du hur länge du måste vänta?

    Har du gjort denna undersökningen förut?

    Jag gjorde den en gång för många år sedan, dock under en "bra" dag så den registrerade inga extraslag.

    Nu ska jag kojsa, inte slarva med sömnen.

    Jag mår väl så där :/ känner att jag håller på att tappa greppet snart .. vet faktiskt inte, men ja hoppas det kommer gå fort. Ne har gjort ultraljud och arbetsekg. Just nu så ligg jag och funderar om ja ska ringa vc imorgon. Glömde ju att fråga läkaren på akuten .. har ju märkt att jag typ känner ibland när extraslagen är på väg . Det bli liksom svårt att andas och ett tryck i bröstkorgen och sedan känner jag att det hoppar till.. och sedan kan de släppa alltså trycket i bröstkorgen..nån som känt likadant?

    Dessa jäkla extraslag kommer att ta kål på mig :( kan det vara ångesten slm jag hade för 7 månader sen ställt till de med extraslagen?

  • Lör 22 feb 2014 17:49

    Mina extraslag är sammankopplade med ångest, eller när jag är låg o lite orolig kommer de lättare och så fastnar man i en ond cirkel. Jag har nu haft någon vecka med mycket magkatarr och det förvärrar också extraslagen. Bra mat, bra med sömn och mycket motion är det bästa för mig, dock betyder det inte att jag blir utan extraslag. Hur bra jag än mår eller hur bra jag än försöker sköta mig så försvinner extraslagen aldrig helt.

    Hoppas du snart får din tid till långtids ekg, håll oss uppdaterade.

    Kram på er!

  • Mån 24 feb 2014 07:03
    LiBä007 skrev 2014-02-22 17:49:02 följande:
    Mina extraslag är sammankopplade med ångest, eller när jag är låg o lite orolig kommer de lättare och så fastnar man i en ond cirkel. Jag har nu haft någon vecka med mycket magkatarr och det förvärrar också extraslagen. Bra mat, bra med sömn och mycket motion är det bästa för mig, dock betyder det inte att jag blir utan extraslag. Hur bra jag än mår eller hur bra jag än försöker sköta mig så försvinner extraslagen aldrig helt.

    Hoppas du snart får din tid till långtids ekg, håll oss uppdaterade.

    Kram på er!



    okej. Ja kanske mina extraslag ha med ångesten att göra. Har nu haft det bra i 3 dagar inte känt mer än 2 per dag :) dom dagarna må jag fantastiskt bra! Ja hoppas de går fort, för man går hemma och oroar sig då de blir som värst med extraslagen..

    Kram
  • Tis 25 feb 2014 20:13

    Hej alla,

    Hittade precis denna tråd, här kommer ännu en med extraslag, har haft i över ett års tid, vissa dagar känns det helt outhärdligt, och vissa bra dagar har jag bara ett fåtal, men de bra dagarna är få. Extraslagen dök upp i samband med att mitt äktenskap började bli riktigt dåligt, och har förföljt mig genom ett ångestfyllt år. 

    Har nyligen bland annat tagit EKG under ett dygn, då hade jag väldigt många extraslag (pappret man skulle fylla i varje gång man kände av det räckte inte till) Läkaren ville ge betablockerare men jag stod på mig och ville utreda mer innan jag börjar äta medicin. Fick remiss till ultraljud så ska på det om två veckor. Man blir ju tokig av detta!

    Kämpekram till er alla!

    /Terese

  • Tis 25 feb 2014 20:52

    Välkommen terese02 {#emotions_dlg.flower}

    Skönt att höra att du är under utredning, tråkigt dock att det innebär en del väntan.
    Vi är många här med mer eller mindre samma problem. Hoppas vi kan hjälpa och stötta dig, du är absolut inte ensam. Berätta gärna din historia, hur du mår, mat vanor, motions vanor, jobb mm. Vi är många som försöker hitta ett samband (om det finns något)

    Kramar
    Linda

  • Tor 27 feb 2014 13:11

    therese02!
    Jag var helt emot betablockerare först och totalvägrade. Sedan ångrade jag mig och hämtade ut dem ändå. Sedan vågade jag ändå inte ta hela tabletten utan delade den i två - och det var såååå skönt!

    Mitt började för snart ett år sedan, men plötsligt försvann dem (efter ca åtta månader). Nu kan jag känna ibland och tar 1/2-1 tablett så att jag slipper oroa mig för ett hjärta som slår konstigt.

    Jag råder alla med extraslag att testa betablockerare. Om inte bara för att kroppen ska få vila lite från stressen med ett hoppande hjärta.

  • Tor 27 feb 2014 18:55

    Jag har inderal som ja inte vågat prova.. men nu sedan ja va in på akuten snart 2 veckor sedan så ha hjärtat varit lugn :)

  • Lör 1 mar 2014 11:38

    Hej på er alla drabbade!


    Jag är också en drabbad och har så varit under inte mindre än 20 år. För mig började det med att jag plötsligt noterade att mitt hjärta inte betedde sig som det brukar. Det var som att blixten slog ner. Jag drabbades av fullständig panik och såhär i efterhand när jag kommit ganska långt på min resa så vet jag att jag hade packat så mycket inom mig under hela min uppväxt, plötsligt brast allt och min ventil blev hjärtat. Jag har tänkt mycket på hur det hade varit om min ventil i stället hade blivit exempelvis magen eller kanske huvudet. Hjärtat blev så extremt laddat. Jag noterade varje extraslag, och allt detta växte sig till en ångest som kom att bli ett rent lidande. Det spelade liksom ingen roll hur många undersökningar jag fick göra, visst ett tillfälligt besked att det inte var något farligt med mitt hjärta, men symtomen kvarstod ju.


    Några år efter att jag fått problem med extraslag fick jag också kortare rusningar som gjorde mig ännu mer rädd. Det kunde komma precis när som helst, gick absolut inte att förutse. Och de problemen har jag fortfarande om än inte särskilt ofta. Känslan är att man får en serie med extremt snabba slag på varann (som att hjärtat hoppar i ett annat läge och hakar upp sig), man blir totalt överrumplad, och självklart livrädd att man bara ska falla ihop. Men jag har aldrig känt något annat än att jag blir extra varm, och ganska trött efteråt. Aldrig svimmat eller något sådant. Och jag har lärt mig att bryta dessa rusningar genom att exempelvis hosta eller krysta. Oftast handlar det bara om några få sekunder, sen slår hjärtat normalt igen. Men jag vaknade en natt med ett ryck och fick en sådan rusning som satt i under fem minuter, det var nog de längsta fem minuter jag upplevt! Jag fick fullständig dödsångest och tänkte att vad ska jag göra om inte rusningen ger med sig. För man hinner ju liksom inte in till sjukhuset, även om man allra helst skulle vilja få en sådan rusning registrerad på EKG. Jag har aldrig lyckats få mina korta rusningar registrerade även om jag är så grundligt undersökt. Hjärtspecialisterna har sagt att de inte tror att mina rusningar är farliga. Jag tycker det är frustrerande att inte veta. Samtidigt så måste man kanske någon gång ge sig, ibland kanske man går in för hårt att utreda varenda liten detalj, och frågan är om man mår bättre. Jag brukar tänka att jag har haft mina besvär under så många år.


    När jag hade slutat amma så flippade mitt hjärta ur något så vansinnigt. Jag hade aldrig tidigare varit drabbad hela tiden, även om jag känt av extraslag dagligen så var det inte konstant. Men när jag slutat amma så blev det outhärdligt. Då började jag med betablockerare Emconcor som jag tar en tablett varje morgon och det har jag gjort nu under sex år. För mig blev det som dag och natt. Från att alltid ha legat lite högre i puls, säkert som resultat av att jag stressat upp mig, så lugnade hjärtat ner sig avsevärt. Och mina extraslag försvann mer och mer. Jag kan fortfarande känna av några enstaka extraslag men det går inte att jämföra med hur det såg ut för mig innan jag började med medicinen.


    Jag har lärt mig under åren att se samband, så nu vet jag precis vad jag kan vänta mig av mitt hjärta i olika situationer. Jag tror att de som har problem med mycket extraslag och rusningar har ett väldigt lättretat hjärta, samtidigt som hjärtat är den personens ventil som talar om hur vi mår i vårt inre. Om jag exempelvis slarvar med sömnen, äter oregelbundet, trycker i mig för mycket sötsaker (det undviker jag numera för det är inte värt det hjärtkaos jag får då), blir för hungrig, blir för proppmätt, har olag i magen med mycket gaser, stressar upp mig, gör vissa lägesändringar med kroppen och till och med när jag känner riktig sprudlande glädje, egentligen allt där känslor är inblandade och det på olika sätt påverkar adrenalinet, ja då vet jag att jag sannolikt får ett hoppigt/fladdrigt/bråkigt hjärta. Förr kunde jag inte se detta, och då blev jag alltid väldigt rädd.


    Jag tycker fortfarande att det är obehagligt, det är så lagrat inom mig att just hjärtat och alla små avvikelser från detta centra är förenat med obehag för mig. Men i dag kan jag ändå förstå på ett annat sätt. Sen handlar det mycket om var man själv befinner sig, om man är i balans med sig själv så blir det lättare att acceptera sitt hjärta och alla dessa små avvikelser som en del av sig själv. Men när man inte är i balans så får man väldigt lätt tunnelseende, och då blir hjärtat också mer påverkat, det är då det blir så lätt att tappa greppet, slira av vägen och börja tänka alla dessa hemska tankar - trots att man egentligen vet att det inte är något farligt. Men att banka in detta är inte alltid så lätt. Skulle kunna skriva en bok om detta, men jag ville bara dela med mig lite av det som blivit en del av mig. Kramar

  • Lör 1 mar 2014 17:05

    Solstrimma:
    Så skönt att höra din historia, den skulle kunna vara min. Skriv gärna en bok, jag läser mer än gärna. Hur mycket extraslag känner du nu, varje dag eller mer sällan? Jag har ätit betablockerare under 2 olika perioder men är nu utan. Jag har en ganska låg puls i grunden så den är inte jätte bra för mig. Hur är det med motion, har du problem med att träna?

    Linda

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...