• jour65

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

    Hej Hjärtfröken, har du någon länk till artikeln om professorn? Mina extraslag kommer ju också i samband med att jag rör mig och när jag stressar.
    Nu har jag i alla fall fått svar på min hjärtscintigrafi och hjärtats kranskärl samt hjärtmuskeln verkar helt normal, jätteskönt!
    Nu är det "bara" elfelet i hjärtat som ska kollas på igen och jag har remitterats vidare till arytmispecialist för rusningarna.
    kram till alla

  • jour65

    Grattis Allasväl! Underbart med barnet och skönt att hjärtat tickade på som vanligt.
    Det verkar som om många här har lyckats hantera extraslagen på ett bra sätt, roligt att höra. Jag är tyvärr fortfarande i samma svacka som varat sedan i oktober. Extraslagen är fler än tidigare och rusningarna också, jag är trött, orkar inte mycket och blir andfådd när jag försöker ta minsta promenad (det räcker med 100 meter). Jag remitterades till hjärtrehab där jag går på lätt gymnastik två gånger i veckan. Det har funkat hyfsat och belastningen är väldigt låg, men det är bara jag bland alla pensionärer där
    Närmast väntar en magnetröntgen, en till bandspelar-EKG episod eftersom det finns tecken på kammarrusningar, ev en starkare medicin i stället för betablockeraren och i slutänden ev. ablation/operation i Stockholm. Den nya medicinen känns lite skrämsig eftersom den kan orsaka hjärtstillestånd och måste sättas in under tre dagar på sjukhus.
    Hoppas främst på att nu kunna få tillbaka lite ork, slippa andfåddheten och orka ta hand om min son lite mer.

    Kramar

  • jour65

    Allasväl: Mysko med blodtrycket Obestämd, å andra sidan är det en stor hormonomställning att få barn, jag hade jättehoppigt hjärta under förlossningen och några timmar senare fick jag en jätterusning, personalen kom springande och kopplade upp allt möjligt på mig, det var ultraljud, cykelprov och hela kitet. Sedan fick jag sitta i rullstol i tolv dagar innan jag skrevs ut från BB. Jag blev jätteskärrad och trodde att jag skulle kola vippen, men jag repade mig när hormonerna hoppat tillbaka och några månader senare mådde jag superbra. Hoppas att det löser sig för dig också. Jag tycker absolut du ska kontakta din vårdcentral om du är orolig, det är därför de finns där.

    Jo, du är något på spåren ang. mina besvär , jag har gjort två arbetsekg under vintern och båda tyder på kärlkramp och dålig ork, men sedan gjorde jag en hjärtscintigrafi med radioaktiv kontrast och det visade inget onormalt, så jag hoppas att det inte är kranskärlen.
    Just nu letar de vidare i det elektriska systemet för att hitta orsakerna. Sedan tidigare har jag fått diagnosen EAT, en otrevlig lite ärrvävnad i ena förmaket drar igång hjärtrusningar. Nu börjar man misstänka att det finns ärr i kammaren också som ger lite allvarligare rusningar, därför ska jag göra magnetröntgen. Jag tar en dag i taget, väntar på remisserna och varje dag utan mycket rusningar och extraslag är en god dag Glad
    Varmt lycka till med din lilla bebis, jag blir nästan lite babysjuk. Jag var 40 när jag fick min son, han är sex år nu och jag 46 så för mig blir det nog inga fler...Flört
    Ps: Orken har faktiskt blivit lite bättre nu, jag kämpar på under "pensionärsgympan" och rör mig ite försiktigt i övrigt också. Inte lika trött som tidigare. Yippie!

  • jour65

    Hej och hoppas att ni har haft det riktigt fint under den underbart varma påskhelgen Cool
    Allasväl: Jo, det var jag med hjärtmuskelinflammationen. Läkarna TROR alltså att jag haft det och att detta ligger bakom mina besvär, men när jag ska ha haft inflammationen har jag ingen aning om. Inte märkt något av detta.
    Jag tror inte att det är kärlspasm så jag märker inget av väderförändringarna. Däremot gör jag framgångar i pensionärsgympagruppen Glad
    Jag har något bättre kondis nu och det går lättare och är roligare att röra sig. Nackdelen är att jag ofta får strul på hjärtat några timmar efteråt. Jag håller på att sluta snusa nu (på doktorns stränga order, har tidigare skippat kaffe, alkohol, och försökt dra ner på stress...), startade för en vecka sedan med lågdoserade nikotinplåster och det har gått bra hittills. I dag har jag dock haft en jobbig dag, med 2-3 plötsliga hjärtrusningar och massor av extraslag, så det blev dubbla dosen betablockerare och lite lugnande.
    Väntar ännu på magnetkameraundersökningen etc och tänker nog scrolla igenom tråden från början och läsa om de som gjort ablationer. Min läkare diskuterade ablation när jag var där sist.
    Är du än så länge bara 40, Allasväl, är det väl inte otroligt att du hinner med en till bebis  Det hade jag tänkt först, och jag var 40 när sonen föddes. Men sedan separerade jag och pappan bara efter ett år så vi försökte aldrig.
    Lycka till!

  • jour65

    Hej alla och hoppas att hjärtat slår jämnt och fint i största möjliga mån hos er. LiBä: Jag tar också magnesium brus då och då och äter en banan om dagen för kaliumet. Vid en provtagning i januari hade jag dåligt kaliumvärde, men det räckte tydligen med bananerna för att få upp det för nu ligger det som det ska igen.
    I fredags gjorde jag magnetröntgen hjärta med kontrast. Det gick bra, fick en lugnande spruta innan. Så nu väntar jag på resultatet. Är less på det här nu, hjärtat har krånglat så himla mycket mer sen i oktober jämfört med hur det har sett ut åren innan (då det också varit en hel del arytmier, men inte som nu..). Det är i alla fall skönt att kardiologerna går igenom det grundligt, även om det skulle visa sig att det inte är någon fara.
    Om allt går som väntat ska jag börja med Tambocor efter nästa läkarbesök i juni. Lite läskigt eftersom man i sällsynta fall kan få hjärtstopp av det. Men jag tror att det bara gäller kranskärlssjuka och min läkare är övertygad om att det inte är något fel på kärlen, trots att jag hade ekg-förändringar som tydde på motsatsen.. hmmm...
    Funkar inte Tambocor är blir det nog ett ablationsförsök, men försöker att inte tänka på det nu, det är tydligen svårt att bränna i kamrarna där mina värsta problem sitter.
    Man får ta en dag i taget och försöka röra på sig lite grann, även om det tar emot med rusningar, yrsel och extraslag. Jag njuter av försommaren min goa sexåring så det är rätt okej just nu.
    kram till alla!

  • jour65

    Jag känner också skillnad på VES och SVES, tycker att VES känns mycket läskigare, mer som att tappa andan/ett knivhugg/en baklängesvolt. SVES är mer som en liten sprattlande fisk. MIna VES kommer både i vila och vid ansträngning, lite hur som helst.
    LIbä: Jo, nu har jag fått svar på magnetröntgen och allt såg fint ut!Glad
    Läkaren håller ändå fast vid sin teori om att jag har flera små ärr i hjärtat som ställer till det.
    Samtidigt har han plötsligt ändrat sig och vill nu inte utsätta mig för den där starka medicinen. Så jag får nog fortsätta hanka mig fram på 125-150 mg Selokén Zoc om dagen. Utan den medicinen skulle det vara totalkaos i bröstet.
    Det är ganska ok nu, men jag får oftare flera VES i rad jämfört med tidigare och de gör ganska ont. EAT-rusningarna (en mängd SVES i rad) har jag kvar som tidigare, men de känns inte så mycket så de bryr jag mig inte om.

    Önskar alla en så extraslagsfri sommar som möjligt!

  • jour65

    Hej Söta Sarah, bra att du får en genomgång och jag tror och hoppas att allt är som det ska. Jag tror inte att du behöver oroa dig, även om det är jättesvårt att tänka så när obehaget kommer.
    Det slog mig att jag skulle kunna lämna ett tips angående fysisk aktivitet till er som liksom jag själv lätt råkar ut för extraslag under ansträngning.
    När jag fick "återfall" i frekventa es och rusningar häromsistens fick jag remiss för att delta i en hjärtgympagrupp. Där finns hjärtsjuksköterska vid varje tillfälle, sjukgymnast och flera undersökterskor som tar puls och blodtryck medan deltagarna cyklar på motionscykel. Personalen var helt fantastisk och jag skulle önska att fler fick möjligheten till detta.
    Samtidigt är nog långt ifrån alla med extraslag som behöver en hjärtgrupp för att våga börja röra på sig, men det intressanta är de teoretiska kunskaperna jag fick med mig:

    För det första: värm ALLTID upp minst tio minuter i LÅGT tempo innan belastning/konditionsträning/styrketräning (under belastningen: ta inte i för hårt, låt motionen vara måttlig). I gruppen var belastningen så låg under dessa tio uppvärmningsminuter att det nästan kändes löjligt, men jag har tagit fasta på det.

    För det andra: varva ALLTID ner i minst tio minuter till LÅGT tempo efter ansträngningen.

    Det här har hjälpt mig något alldeles otroligt och jag hoppas at det kan funka för några av er också. Jag fick jätteofta extraslag när jag precis stegat iväg på en rask promenad, eller när jag kom in i tamburen fortfarande flåsande efteråt. Jag hade varken värmt upp eller varvat ner särskilt mycket och hjärtat blev irriterat.
    Sedan jag börjat med lång och lätt uppvärmning samt avslutning har extraslagen i samband med träning minskat betydligt, jag har mindre ångest och vågar bygga upp kondisen.(men om jag slarvar är extraslagen där igen)

    Hittade det här i FYSS ang. träning för personer med arytmi: "Varje träningspass ska alltid inledas med en uppvärmningsfas och avslutas med en relativt lång nedvarvningsfas, oavsett vilken aktivitet det rör sig om.Avseende nedvarvningsfasen är denna extra viktig för patienter med arytmiproblem, då arytmier oftare förekommer i denna fas av träningen". FYSS rekommenderar 6-10 minuters uppvärmning med ansträngningsgrad "lätt" till "mycket lätt" och en lika lång nedvarvning.

     


    Min sjukgymnast betonade det här gång på gång och för mig var det en viktig nyckel. Hoppas att det kan hjälpa andra också, lycka till!

    Ps: Linda71: jag har gjort en magnetröntgen, men de hittade inga ärr där. Läkaren är ändå övertygad om att ärren finns där, men att de är så små att de inte upptäcks via tekniken. Jag vet inte om han har rätt i det.

  • jour65

    Hej Söta Sarah, jag tror att det är i príncip rutin att göra arbetsprov och ultraljud i samband med 24-timmars EKG. De gör det för att utesluta att det är något vajsing. Det är jättebra att få dessa undersökningar gjorda, visar de inget konstigt är det en stor lättnad och lättare att gå vidare. Och skulle det, vilket är ovanligt, tyda på något värre är det bra att få koll på det så snart som möjligt. jag fick gå vidare ett steg till med magnetröntgen och myocardscintigrafi eftersom jag hade så pass mycket problem med extraslag hela dagarna, i synnerhet vid ansträngning, samt att arbetsprovet tyddde på kärlkramp. Men jag är ovanlig, jag tror du kan vara lugn, det är jättevanligt med extraslag på nätterna, när man är i vila. Samtidigt vet jag hur otäckt det känns, så jag förstår att du blir rädd.
    Kram och lycka till!

  • jour65

    SötaSarah, förstår hur du känner dig, jag har blivit förkyld flera gånger när jag skulle göra arbetsprov. I höstas blev det två tider efter varandra som jag fick ställa in. Håll ut!

    Har funderat lite kring det där med "ofarliga" extraslag och har nog trots 13 års besvär, otaliga undersökningar och förbryllade doktorer fortfarande inte fått grepp på vad detta innebär. Vad är i så fall "farliga" extraslag?
    Extraslag kommer från förmaken eller kammaren och båda sorterna kan vad jag förstår betraktas som "ofarliga", men det verkar vara en glidande skala beroende på hur frekventa de är, om det kommer i serier om flera efter varandra och om hjärtat är strukturellt normalt samt om kärlen är någorlunda friska. Längre än så kommer jag inte och jag har fortfarande inte fått veta av mina läkare om mina extraslag är ofarliga eller inte. Det jag vet är att de kommer både enskilt och i serier, att jag har mängder med serier där extraslagen kommer från förmaken, ofta relativt täta extraslag från kamrarna och ibland flera kammarextraslag efter varandra. Vissa läkare säger att detta är helt ofarligt, andra säger att det är onormalt och farligt.
    Jag har svårt att hitta tydliga samband med när de dyker upp, ibland i stressiga perioder, ibland när allt är lugnt. Det är kanske som läkarna på Cleveland Clinic i USA konstaterar: "They tend to come and go, nobody knows why". En sak har jag dock upptäckt, jag kan omöjligt motionera om jag inte värmer upp tio minuter innan och successivt varvar ner lika länge efteråt. Rivstart är inte bra för skuttiga hjärtan. Har fått recept på det nu också, "regelbunden motion mot hjärtsjukdom, undvik överansträngning".
    För min egen del har jag haft långa lugna perioder under senaste decenniet, men också jobbiga. I det långa loppet har jag haft en successiv försämring med allt fler slag i serier. I början kom de ett och ett, även om det kunde vara vart tredje slag, numera kommer de ofta som rusningar och däremellan ett och ett. Kamrarna är normalt stora och pumpar normalt med blod enligt magnetkamera och hjärtscint, samtidigt finns det tecken på kärlkramp på EKG som är "misstänkt patologiskt", men ändå tror läkarna inte att jag har kärlkramp. Ibland blir man lite tossig av alla motsägande besked. Och så det där typiska som jag tror många i tråden upplevt: Man går omkring med en 24-timmarsbandspelare och allt är hur lungt som helst och så fort man tagit av sig den kommer en rush. Hände senast i dag. Tog av utrustningen klockan nio i morse och vid femtiden fick jag en rusning så att jag inte kunde andas och höll på att tuppa av, tappade blodtrycket på jobbet (det ligger rätt lågt från början pga 125 mg selokén). Funderar på att chansa på Tambocor ändå, någon här som har erfarenhet av det?
    Är lite allmänt less nu, därav det deppiga inlägget.
    Hoppas jag inte skrämmer någon, vill inte sprida dåliga vibbar, bara skriva av mig. Och: jag tror inte att jag är så representativ, för många stannar det ju vid enstaka extraslag hos oroliga hjärtan, även om de kommer tätt. Jag har nog lite ärrbildningar här och där som ställer till det.
    Dessutom: jag har haft eländet himla länge, men jag lever än...
    Kram till alla hjärtskuttare

  • jour65

    Hej alla!
    Vaknade i morse av en skur VES mitt i en trevlig dröm, inte så kul...
    Då tittade jag in i forumet och såg att det fanns några frågor jag kanske kan försöka besvara utifrån min erfarenhet och några saker jag tänkte kommentera.
    Jag har haft både ökande extraslag och ST-sänkning under arbetsprov och jag förstår verkligen att man lägger av med att cykla när extraslagen ökar. Det har jag också gjort! Det är ju så otäckt så man slutar liksom instinktivt.
    Men de blir ofta lite sura då, eftersom de tydligen vill kolla om extraslagen lägger sig när man är på topp-puls.
    Om de lägger sig när man är som värst ansträngd ska det tydligen vara ett gott tecken. Men det finns olika studier på det här, en del hävdar att det inte spelar någon större roll om de minskar, ligger på samma nivå eller ökar.

     För mig har det varit så att under vissa arbetsprov har jag inte haft es slag alls, under vissa ungefär lika mycket som i vila och under vissa en ökning. Jag tror att för många är det så att det här är en oförutsägbar nyckfull åkomma. För mig personligen har ex ökat vid ansträngning under de perioder då jag haft dålig kondition, men det kan också bara vara en slump.
    Men jag tycker som lekman rent allmänt att man bör få en remiss till kardiolog om es ökar under arbetsprov, dels för att utesluta allvarligare saker, dels för att man ju känner sig lugnare om en expert har kollat av och gjort fler tester. Det är skitjobbigt att vänta på att få tid hos kardiologen och jobbigt att vänta på alla undersökningar, men det är det värt.

    ang. ST-sänkningen; det har jag haft under de två senaste arbetsproven (jag förstår om någon undrar varför jag gjort så många arbetsprov och tester, det beror på att jag dragits med problemen i snart 15 år. bökigt och otrevligt, men den ljusa sidan är att jag lever för fullt än och att det här ofta kan komma i skov med lugnare perioder emellan. Jag har haft årslånga perioder nästan helt utan besvär, tänk på det ni som misströstar! )
    ST-sänkningen har i alla fall oroat mig mycket, den var ganska rejäl. Och den ledde till att jag fick göra både hjärtscintigrafi och magnetröntgen. Men jag har fått förklarat av min arytmispecialist (haft turen att få komma till en sådan) att det inte är ovanligt bland kvinnor i min ålder (jag är 46) med falskt resultat, varför vet han riktigt. Han menar att mina kärl troligen är hyfsat friska, men att EKG spelar mig ett spratt. Eftersom inget onormalt syntes på scintigrafin har han lagt den biten åt sidan. Han resonerar så här: ST-sänkningen måste sättas i kombination med eventuella riskfaktorer, som ålder, ev rökning, ärftlighet och kolesterolvärde. Om han har rätt eller inte är jag inte kvinna att svara på, men så säger han i alla fall. Småfolk: hade du ont i bröstet, ångest eller illamående den tid då ST-sänkningen registrerades?

    Jag får också ofta flera es i rad. En typ, som kommer från förmaken, kan rusa på i 150 slag i minuten en bra stund och jag har fått diagnosen EAT. Det är inte farligt, men kan gå att bränna bort. Men jag får också korta attacker av flera VES i rad och det är otäckt. Det har man ännu inte fångat på EKG.
    I övrigt har jag också flera gånger haft onormala vilo-EKG:n utan att någon läkare reagerat nämnvärt. (Det har stått ospecifika ST/T-förändringar).

    Ang. serotoninåterupptagningshämmare, typ Cipramil, så fungerar det antidepressivt/stämningshöjande och för mig har det varit en knivig balansgång huruvida jag ska ta det eller inte. Jag äter det idag pga panikattacker, å andra sidan finns det dokumenterat  i FASS (vilket bekräftats av mina hjärtläkare) att dessa mediciner kan ge UPPHOV till hjärtklappning, även om det är ovanligt. Jag ska försöka sluta på sikt, men jag är ingen läkare även om jag varit medicinreporter under en kort period och avråder absolut ingen från att testa, det kan säkert vara så att om människan blir gladare och piggare mår man också bättre i hjärtat.

    ang, Atarax: i Fass står det  att det bör ges med försiktigthet till patienter med tendens till arytmi (dvs hjärtklappningsbesvär eller ojämn hjärtrytm). Det är samma sak med Lergigan, som jag tar i låg dos. 

    Hoppas ingen blir nedslagen av det här nu, vill bara inte att någon ska bli besviken om hjärtbesvären ökar i stället för att minska.

    Mina erfarenheter är följande: Det här tenderar att komma och gå, stress, sömnbrist, hormonförnändringar, nikotin och koffein triggar mina besvär,  kan säkert vara andra triggers för andra personer. Och ibland kommer det helt out of the blue, som i morse när jag var helt ostressad o har en lugn ensam dag framför mig samt flera lediga och lugna dagar bakom mig.

    Måttlig motion tror jag är bra, men med 6-10 minuters försktig uppvärmning och lika lång nedtrappning. Slopar man nedtrappningen ökar risken för es, har jag fått lära mig på hjärtgympan jag gått på.

    Lycka till och kramar till alla med detta gissel! Jag har skrivit det förut jag skriver det igen: jag tycker att det borde forskas mer på detta område eftersom många mår så dåligt av det, även om extraslagen kommer hos ett friskt hjärta. Tror att det är just detta som gör att forskare och läkare inte bryr sig så mycket, deras uppgift är att utesluta livshotande tillstånd, om det visar sig att det inte är så, trots att livskvaliteten är starkt påverkad, tappar de intresset.

Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12