Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Hoppas det blir bättre Challis. Jag hade också +2 i socker när jag legat på 8 som högst. Nån vecka senare hade jag inget alls trots bs på 10. Nu ligger jag på BB med min son!!! Han kom inatt efter lyckad igångsättning med först ett piller, sen värkstimulerande dropp. Nu är jag bara så lycklig över att allt gick bra och fokus inte låg på min diabetes utan det var ändå en normal förlossning. Nu tillmatas han var 3e timme. Hoppas ändå att amningen inte strular alldeles för mycket. Bebis bs har varit 13 direkt efter födsel sen 3,7 och 4,2. Jag kom just på att jag glömt ta lantus i morse... Klantigt, tog en halv dos nu.

tack alla för era lyckönskningar! det värmer mer än vad ni tror, det känns skitläskigt att det äntligen är dags, även om det är jättespännande och kul samtidigt.

frankofilen: skönt att höra att din igångsättning funkade bra, det är precis sådär jag vill skriva här om ett par dagar... att allt gick precis som en drömförlossning. vi hoppas :)

jag har laddat med gainomax, juicer, kex och frukt... (vet att man inte får äta när det startar, så får väl svulla innan, vet inte hur detta ska gå utan mat i magen).

kram på er alla. berättar hur det gick så fort jag är hemma och på fötter.

Anledningen till att jag sattes igång var följande:

Jag hade varit medvetslös mer än 20 gånger under graviditeten och hade problem med plötsliga svåra hypoglukemier som gav mig kramper. Antalet för det sistnämnda är svårt att avgöra - MÅNGA.

Detta ledde till att jag ALDRIG vågade vara ensam hemma och inte litade på min kropp. Jag kände att allt skulle vara mitt fel om något gick fel. Även med kontinuerlig blodsockermätare så hände detta flertalet gånger. Den hann aldrig med att larma vilket den egentligen ska göra. 

Jag bet sönder slemhinnorna i munnen, tappade talförmågan och gjorde mig illa flera gånger under de svåraste hypoglukemierna.

Jag bar omkring på en förlossningsrädsla. Jag var rädd för att det skulle sätta igång hemma, att jag inte skulle kunna hantera situationen och ville vara i trygga händer när det var dags.

Jag har en förmodad bäckenträngsel och hade dessutom förlösts med sectio första gången vilket också oroade mig. Risken för att ärret skulle spricka fanns i bakhuvudet.

Sista veckorna var jag lamslagen av oro och kunde inte sova på nätterna. 

Jag kände att min läkare lyssnade på mig och förstod att jag var rädd. Rädd för förlossningen och för min kropp som gjorde precis som den ville, när som helst.

 

Usch, vad jobbigt! Du har ingen infektion, typ i urinvägarna eller dylikt? Eller mår du illa fortfarande? Ketoner trodde jag berodde på att kroppen svälter sig själv och bryter mer muskelmassa eller att blodsockret är högt.

Hur ligger ditt blodtryck?

Förstår svårigheten att vara inlagd med två små barn hemma. Jag har själv tre (en bonus också), men mår tack och lov hyfsat bra än så länge.

Hoppas det bara är tillfälligt och att du mår fint snart igen.

De ringde mig idag fran MVC att mitt urinprov kommit tillbaka 'inconclusive' sa jag var tvungen att gora om det. De undrade om jag hade urinvagsinfektionssymtomer men det har jag inte. Sa nu ska jag lamna in ett nytt prov imorgon och sa far jag svar pa mandag.

I nasta vecka blir det fullt upp med sjukvardsbesok, forst joint clinic pa torsdag och sen normal inskrivning pa MVC pa fredag.

Jag har atit i stort sett samma saker som forra veckan men den har veckan blir jag lag hela tiden och forra veckan var det tvart om. Jag har inte andrat doserna eller motionerat mer. Konstigt. Nar jag ar gravid mar jag verkligen illa nar jag borjar fa en kanning eller om blodsockret borjar stiga sa jag far ju varningssignaler!

Gustaf, som blir 7 manader den 5e augusti, har nu verkligen finslipat sin rullningsteknik och rullar for fullt! Sen blir han jattearg nar soffan eller vaggen tar emot!

Jag har det finemang!!!! Och nu har jag blivit trebarnsmamma - och tro det eller ej, det blev en pojke den här gången, alla bikarbonatstester och kinesiska kalendrar till trots! Den 25/7 kom han och han vägde 4295 gram och var 53,5 cm lång. Fast något namn har vi inte lyckats komma på än.

Sist jag skrev här var nog i söndags kväll och då var jag helt övertygad om att jag skulle få vänta tills den planerade snittiden den 27/7. Men sen drog värkarna igång runt 23-tiden den 24/7 och vid 03:00 fattade jag att det var på allvar. Åkte in till sjukhuset där de försökte stoppa mig med en bricanylspruta - vilket inte funkade. Då satte de bricanyldropp vilket gjorde att sammandragningarna blev mindre intensiva och så blev det bestämt att jag skulle snittas så fort det fanns en lucka på operation.

Jag märkte att bricanyl var verkligen inte bra för mig. Låg på 4,6 - 4,9 i blodsocker när jag kom in till sjukhuset men steg med en gång till 10- 12 när de satte droppet. Inte optimalt för bebis att ligga så högt strax före förlossningen så jag var ganska orolig, särskilt som det tog ända till klockan 11 på förmiddagen innan jag kunde komma in på op.

Men herregud vad bra det gick sen! Snittet påbörjades vid 11.23 och vid 11.26 sa de att det kom ut en liten hand och vinkade och sekunden därefter var han född. Jag har ju varit jätteorolig att bebis skulle påverkas negativt av att födas med snitt men han mådde superbra och skrek som bara den på en gång. Han fick komma till mig i stort sett på en gång och för första gången fick jag uppleva en pigg bebis som orkade amma direkt från start (mina döttrar var förmodligen påverkade av de sega förlossningarna för då funkade det inte alls!)

Amningen har konstigt nog funkat bra hela vägen trots att de inte ville släppa på tillmatningen. Vi var kvar på BB tills i dag vilket kändes skönt, och vi fick den här gången ha ett enkelrum vilket underlättade nattliga blodsockerkontroller jättemycket. Sonen är också helt frisk, underbart, för med tjejerna så hörde läkaren blåsljud på hjärtat.

Är väldigt, väldigt nöjd med hela upplevelsen. Med facit i hand var det helt rätt för mig och sonen med snitt och jämfört med hur det var vid de vaginala förlossningarna var jag helt närvarande den här gången och kunde verkligen känna glädje när han föddes.  Det enda som var negativt var väl bricanylen och att de inte kollade sonens blodsocker så bra i början, därav hann han dimpa till 1,9 vid första kontrollen men sen har han legat på över 4 i blodsocker så det var ju egentligen ingen fara. Storleksmässigt gjorde de samma bom på tul:en som förra gången - han skattades till ca 3 500 och vägde nästan 4 300, men han ser inte så tjock ut utan mer.... avlång        

Frankofilen: Jag är också lite sugen på öl, men det får nog vänta litegrann trots allt :)     

Idag, v. 30+4, men det känns lite trevligare att säga v. 31.  Här är min mage!