Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Tack underbara ni för kloka svar på mina frågetecken och hmmm:ande. =) Vad skulle jag göra utan er? Stor kram till er alla fina runda mammor och blivande mammor denna soliga fredagskväll härifrån Kalmar.

Sunstroke -  Wow vad häftigt att läsa. Vilken förlossning du var med om. Jag satt och lipa här faktiskt. hihi Grattis!!

Glöm inte bort att fylla i ny BF-lista för diabetiker 2010.

www.familjeliv.se/Forum-2-143/m51905038.html

Jag känner verkligen med er hela högen då ni berättar om era krämpor nu i sluttiden av graviditeten. Jag känner så igen mig då jag tänker tillbaka hur det var vid förra graviditeten. Jag tycker det är jobbigt redan. Jag är bara i v 12+6 idag och jag tycker min mage är lika stor som om jag var i 6 månaden. =) Oj vad den växt. Det konstiga är ju att den växer upptill och bebis växer ju nertill, men allt i magen skjuts väl uppåt, alla redan!! Det spänner också tycker jag.... man har nog glömt hur det var ändå.

Imorgon ska jag på vanligt UL. Känns spännande och nervöst. Har ju inte sett bebis i magen sedan v 9+0 och man inblillar ju sig allt möjligt.

Ojoj vilken pärs det har varit idag. Var ju på UL i morse. Det strulade till sig kan jag lova. När jag kom dit påstod de att jag inte hade den tiden jag var uppsatt på och som jag fått meddelande om via brev. Alltså ... jag bara kände att jag höll på att trilla ner genom ett hål i golvet. Utan att en ändring på tiden hade skickats och att det var först nästa vecka. Så besviken jag var, man har ju varit nervös, spänd på vad man skulle få se, orolig att allt inte stod rätt till. Min man hade jobbat natt och kom med ändå, skittrött, jag hade tagit ledigt från jobbet, inte det lättaste att få. Jag var uppriktigt ledsen och arg och vi visade det båda två, för nån ny tid hade jag inte fått, det hade jag kommit ihåg. Jag är så noga och jag har gått och räknat ner dagarna jag skulle på UL. Det är så typiskt att nåt sånt här ska hända mig. F-n... Men de såg nog min besvikelse och att jag höll på att ta till lipen, att de tog in oss ändå. Visst vi fick vänta en timme. Jag är ändå så här i efterhand förargad, kände ändå som de tyckte att det var vi som gjort fel osv.

Meeeen vi fick se den lill* och allt såg bra ut. Den klappade händer, sparkade jämfota eller nåt och låg INTE still. *stort leende* Fick en bild, inte bra men det är härligt att ha en i alla fall.Trots det som hände är jag så glad och jag svävar på moln trots tröttheten efter att ha jobbat sent osv.

Ett tillägg... min läkare från idag vid UL ringde precis. Känns lite extra bra faktiskt. Hon hade kollat upp min journal lite mer ang förra förlossningen. Frågade om blåsljud på hjärtat som jag har och vi hade ju diskuterat träff med Amanda-barnmorska och hur illa det gick förra förlossningen med blod i hela buken dagen efter kejsarsnitt. Hon hade kollat upp varför jag blev snittad. Läkaren hade skrivit för trångt bäcken (fast nåt ord på latin då), som hon eg tror berodde på värksvaghet. Men att jag nu denna grav ska bli mätt i bäckenet (röntgad) för att kollla hur det ligger till och kanske lugna ner mig. Ärligt talat var det så jobbigt efter snitt att jag vet varken ut eller in just nu. Men ska få tid till Amanda-BM och prata om förra förlossingen. Det känns jättebra..

Usch jag får sådan hemsk ångest då jag läser denna tråd. Har alltid haft då jag pratar med andra diabetiker. Är jag ensam om det? Alla Är verkligen såå duktiga på att hålla sitt bs nere. Hur gör ni? Jag kollar varje 45 min. Innan grav hade jag himla långsam magtömning och nu är den ännu långsammare. Jag kan aldrig ta insulin innan jag äter, utan det måste ske ett tag efteråt. Eftersom jag inte äter enligt LCHF längre är det helt hopplöst att hålla jämt bs. Tycker det är enklare då jag är på jobbet att hålla det nere än då jag går hemma. Här kan man stoppa sig för mycket mat eller annat gott, glömma bort tiden eftersom man har en liten att ta hand om. Och oups så ligger man för högt. Ibland undrar jag vad jag gett mig in i, gravid igen. Eftersom jag enligt mig ligger en aning för högt hela tiden, drömmer jag mardrömmar om att barnet inte ska klara sig, att jag långsamt tar död på det, att det inte ska klara förlossningen pga att den är för stor etc etc. Jag ligger på bs mellan 3 och 12 under dagtid. På kvällen kan det hoppa upp till 14-16. Jag duttar med smådoser insuliln mest hela tiden och blir smått hysterisk då det ligger högt.