Syskon med två modersmål. Hjälp mig!

Men den lilla är ju bara 18 månader... varför jäkta fram språken då?

Jag jäktar ingenting.
Jag bara pratar med honom och slår fast att han förstår mer svenska än tyska och eftersom (tvåspråkiga) barn "väljer" sitt modersmål tidigt innan de börjar prata så är det ganska uppenbart för mig redan nu.

Jag förstår inte riktigt din oro.

Egentligen har väl dina barn möjliget att lära sig svenska som modersmål och tyska som fadersmål? :) Sen väljer de väl själva vilket språk de vill kommunicera med? Simultan tvåspråkighet betyder ju inte att språken utvecklas och används precis lika mycket, utan språkinlärningen tar olika lång tid beroende på hur mycket respektive språk används och många barn med två modersmål använder olika språk i olika situationer.

Tror du inte att sonen kommer förstå och använda tyska mer när han blir äldre? Med tanke på att ni bor i Tyskland så borde ju detta språk utvecklas ju mer han kommer i kontakt med språket. Om du uppfattar att han inte riktigt förstår tyska, så får ni väl öva med böcker, sånger och enkla meningar och låta syrran prata mycket med honom på tyska... att han skulle blockera detta språk och bara ta in svenska strider ju mot alla studier jag läst. Att han pratar svenska har troligtvis med att det är dessa ord han snappat upp. Talar ni lika mycket tyska som svenska med honom hemma? Med tanke på pojkens ålder borde du ju inte oroa sig alls.

Vad grundar du detta på: "eftersom (tvåspråkiga) barn "väljer" sitt modersmål tidigt innan de börjar prata"?

Det där kan svänga fram och tillbaka. Min äldsta son föredrar franska, mellanbarnet engelska, men de förstar varandra och de olika språken så jag oroar mig inte.

Nu har mellanbarnet börjat prata mer franska och jag antar att det kommer bli ännu mer när han börjar skolan.

Förstar din son sin syster sa förstar han nog sin far ocksa.
Skulle inte oroa mig alls om jag var du.

Exakt samma med mina barn. Den stora föredrog tyska, den lille svenska. Men vadå, de är nu som nästan vuxna tvåspråkiga, fast den "lille" är snäppet bättre på svenska än syrran. Det ordnar sig i alla fall i skolan, d v s med tyskan. Svenskan får du hålla koll på hemma.

Kan det inte vara så att din son har tillbringat mer tid med dig och därför av naturliga skäl föredrar att uttrycka sig på svenska framför tyska? Samtidigt rör det ju sig om ett mycket litet barn, så jag tycker inte alls att det finns skäl att oroa sig. Ni bor i Tyskland och tyskan kommer att få en starkare ställning när din son början i förskolan (eller kanske i skolan om förskola inte skulle vara aktuellt).

Vår son pratar svenska med mig, engelska med sin pappa, spanska med sin farmor och lär sig just nu att tala franska i förskolan eftersom vi just flyttat till Schweiz. Svenskan är hans starkaste språk och spanskan det svagaste eftersom han träffar sin farmor ganska sällan. Inget kostigt med det.

Är själv uppvuxen med två språk och tycker att det låter som en normal situation. När jag började prata föredrog jag svenska (vi bodde inte i Sverige), eftersom min mamma var hemma med oss och jag mest hörde svenska. Min bror föredrog vid den tidpunkten det andra språket eftersom han hade kontakt med andra barn. Det jämnade ut sig med tiden och ingen av oss "valde" ett modersmål. Det andra språket blev starkare eftersom det var det vi talade i skolan, på gatan, med alla vänner. Men vi talade konsekvent svenska med mamma och varandra när vi lekte (oss syskon emellan). Det där kan ni inte riktigt styra; det enda ni kan göra är att konsekvent fortsätta med era respektive språk. Så klart kommer lillen snart att reagera på och tala tyska - tids nog, när han börjar skolan, kommer det bli hans starkare språk.

Ts, jag förstår inte varför du är orolig. Med så kloka och medvetna färäldrar som ni är kommer barnen att vara tvåspråkiga så mycket man kan vara. Om den ene nu föredrar  "det andra" språket, så är det inget problem. Ni fortsätter förstås att tala båda språken med honom, och det kommer att hända saker många gånger innan han är vuxen.

Jag anar dock att det är ett problem att pojken inte svarar på pappans signaler så mycket som ni vill. Det finns bara en sak att göra där; umgås, umgås, umgås. Om pappa är med i vardagen i alla olika moment så kommer kontakten och språket av sig själv.

Du är väl inte en sån där mamma som inte vågar lämna babyn till pappan, utan hela tiden övervakar och säger hur han ska göra ....?  Nej! Det trodde jag inte heller

Det där att barn skulle välja ett modersmal innan de börjar tala har jag nog aldrig hört tidigare. Var har du läst/hört det?

Min dotter är 3sprakig (eller paväg att bli det hon är bara 2 ar) och hon förstar alla tre sprak jättebra. Hon pratar och kommunicerar pa alla sprak ocksa. Men hon har perioder da hon lär sig mer ord pa tyska, och perioder da hon pratar mer franska och ibland är det svenskans tur. Generellt pratar hon dock pa alla sprak och svarar oss oberoende av vilket sprak vi pratar.

än sa länge har vi bara ett barn, sa med själva huvudfragan kan jag tyvärr inte hjälpa till med. Ska bli spännande att se hur det gar när lillebror är född..

Det handlar bara om att hålla ut och fortsätta vara konsekventa; du med svenska och pappa med tyska! Det kommer att lösa sig - inte behöver ni agera på särskilt sätt nu.... Kanske är sonen lite mammigare och vill använda sitt känslospråk med dig (=svenskan) ....men pappan och tyskan kommer att komma ikapp.... det handlar om hjärnkapacitet också och han är ju bara 1,5 år!

Jag är bara lite orolig för att lätt kaos kommer utrbryta hemma, syskonen emellan när lillen börjar prata ordentligt.

precis så sa min dotter också vid den åldern!

Vår dotter på 15 månader säger "bye bye" när vi säger hejdå (och varje gång hon stänger en dörr, inklusive diskmaskinluckan ), för det säger vi till pappa och brorsan när de går iväg till dagis och jobbet på morgnarna. Hon säger "hallô" på  franska när hon leker med sin leksakstelefon för det hör hon oss säga när vi svarar i den riktiga telefonen, och så säger hon "där mer" och pekar när hon vill ha något särskilt. Hon blandar också hejvilt och det funkar bra det med.

Sonen pratar med henne på svenska just nu, men vill de prata engelska eller franska med varandra i framtiden går det bra för mig. Jag tror inte att någon av dem kommer att känna sig förvirrad eller inte veta vilket språk de ska tala med varandra. Det ger sig.

Nej, barn valjer inte modersmal innan de lar sig prata, och nej, det kommer inte att bli kaos. Fortsatt vara konsekventa med vilka sprak ni talar sa loser det sig av sig sjalvt. Det finns absolut ingen anledning for er att oroa er, och barnet ar ju bara 18 manader!

Vi har danska och svenska som språk hemma, och så bor vi i Tyskland. Det är först nu som sonen, 4 i maj, har börjat försöka prata danska - han förstår dock allt. Och han började med mig trots att det är pappa som är dansk. Hans lillasyster är inte ens ett än, men jag tror att de bägge kommer att använda det språk främst som de av någon orsak känner sig tryggast med. Det andra kommer, så småningom.