Chicky: Hur det gick för mig sen? :) Ja du..jag var då ensamstående och åkte till Storkkliniken en gång till, ca 4 månader efter operationen. Inseminationen misslyckades, och sedan träffade jag kärleken. Så jag har medvetet hållt mig härifrån i ca ett halvår, så att jag inte ska tänka så mkt på att skaffa bebis..eftersom förhållandet var helt nytt. Nu har vi som sagt förlovat oss, och även om det är för tidigt för att skaffa barn ihop börjar jag tillåta mig själv att tänka tanken i alla fall. Längtar något enormt mycket.
Jag blev av med ena äggledaren under operationen, och dessvärre verkar det som att just den äggstocken är dominant hos mig..dvs att nästan alla ägg släpps på den sida där jag saknar äggledare. Så mina odds är inte de bästa, inte utan ivf i alla fall. Och om vi ska skaffa barn den vägen är det kötid på ett år. Men man kan ju alltid försöka med inseminationer, alternativt att min sambo får bli gravid (är ihop med en tjej). Men vi har inte riktigt bestämt såna detaljer än :)
Jag mådde inte dåligt av metrotrexat, fick ju det innan operation. Men å andra sidan hann det bara gå 4 dgr från att jag fick sprutan tills att äggledaren sprack. Och då mådde jag ju skit på alla sätt och vis, så jag kan inte riktigt uttala mig om effekterna av cellgift.