Jag vill bara förtydliga att jag inte är hatisk på ngt sätt mot folk som är gravida, har en kollega som går omkring med en kula på magen nu och vi blev gravida samtidigt. Så jag hade varit lika långt gången som hon om det hade gått vägen - men jag känner inget agg mot henne, kanske för att hon inte pratar så mkt om sin graviditet på jobbet. Däremot mår jag dåligt av att höra folk prata om ultraljud de gjort, att de känner sparkar och att allt är så rosenskimrande på något sätt. Jag vill inte höra. Det beror nog mest på att jag har insett att jag inte kan bli gravid utan ivf, och det får jag inte hjälp med som ensamstående i Sverige - vilket har gjort allt oändligt mkt svårare. Jag kan inte försöka varje månad, för att ha en chans att lyckas alls måste jag först spara ihop 50 000 och åka till Danmark för ivf..
Dessutom lämnade jag ett bra förhållande i våras enbart pga att jag inte ville vänta med barn, och så blev det såhär. Det har varit ett extremt tufft år, men jag vet att ni är många med mig som har varit med om liknande och det känns skönt att få skriva av sig här ibland.
Kram