Hej allihopa!
Jag plussade för första gången för två veckor sedan. Två dagar senare började jag blöda. Efter tre läkarbesök och en mycket tung 1,5 vecka så fick jag idag konstaterat att det förmodligen var ett utomkveds som kroppen har löst på egen hand. Detta då läkarna inte kunde se spår av graviditet i livmodern på vul men inte heller något onormalt i övrigt. Först idag kunde läkaren se någon typ av skugga på vänster äggstock, vilket skulle kunna vara min graviditet men också en blodfylld äggblåsa. Inga definitiva svar alltså och fler tester väntar nästa vecka. Det blir förmodligen inget akut av det och det är ju skönt såklart, men helt avslappnad är jag inte.
Vi ska vänta en mens och sen försöka igen. Vi blev gravida på andra försöket, så vi vet ju att det går. Jag har nog accepterat att det blev som det blev, men jag är rätt nere, trött och sörjer. Förra veckan tog hårt och det kommer tillbaka nu tror jag. Jag oroar mig för att det ska bli svårt att bli gravid igen, även om jag inte har någon egentlig anledning till det. Jag är också rädd för att jag inte ska kunna njuta av en ny graviditet utan oroa mig för ett nytt utomkveds eller mf. Jag oroar mig för att oroa mig, logiskt va?
Jag blöder fortfarande och det känns tungt. Man blir liksom påmind om det hela tiden. Jag vet att jag inte kunnat påverka detta, men det känns som att jag har svikit min man. Det känns nästan värre än min egen besvikelse. Han stöttar mig till 100% och säger att jag inte ska tänka så, men jag vet ju hur mycket han såg fram emot detta och hur glad han blev över graviditeten. Han har väntat i flera år på att jag ska plugga klart, jobba ett par år och bli redo för barn. Och så blir det så här... vi hade knappt hunnit smälta att vi skulle ha barn innan det grusades.
Det är så frustrerande att vänta på att blödningen ska sluta och att mensen ska komma igång igen. Att inte ens kunna ha sex som vi vill är också jobbigt. Vet inte riktigt vad jag vill med det här långa inlägget, mer än att älta det en gång till. Hoppas att den här tråden kan ge mig lite tröst och hopp.
